Skäggutjämnardagen

I måndags hade jag inget speciellt för mig så jag hade planerat för den stora "skäggutjämnar dagen". För er kvinnor och (riktiga) män därute som inte vet vad det är skall jag nu berätta.

För oss män som är klent utrustade med manligt könshormon (jag antar det har med saken att göra) och därmed har en skäggväxt som lämnar en hel del övrigt att önska kan det ibland vara bra att raka bort det som växer bäst, dvs mustasch och hakskägg, och spara det som växer sämst, polisonger och de mjuka duniga kinderna. Detta för att senare få ett helskägg som kan passera som just helskägg.

Resultatet av detta är att man ser ut som Wolverine i X-Men fast inte på det positiva sättet utan mera som tja...

Lite så här...

Sällan så här....

Och aldrig så här, även om det även i mitt fall växer bättre på höger sida.

Hur som helst blev jag både bortbjuden på kaffe och inkallad på jobb så jag fick ge upp projektet för denna gång.

En tudelad dag i tre akter

Den här dagen känns sannerligen som två olika, eller möjligen tre.

Först var det betongdelen. Som en ansvarskännande betongbilschaufför stiger man upp i svinottan utan knot för att gå på sitt pass (sen spiller man inte betong på allmän väg eller kör över alla dessa #¤@!!! vägsniglar och pedestrianer som tycker det är en god idé att kasta sig i vägen för 28 ton trucker), men det är inte lika viktigt) sen kör man betongbil så länge man har betong att leverera. I mitt fall bara till kl.9:30.

Man passar även på att göra skarpa analyser av sin omgivning.
Som till exempel: Det luktar sopor i Gottby. Varför?

Den andra delen bestod i att åka till Emmaus med Ia. En bra liten tur visa det sig när jag ändå hade tänkt lägga mitt surt förvärvade barnbidrag på ett par nya jeans och sådan fanns det fler stycken på Emmaus. Mycket billigare också!

Minus för att jag inte fick köpa en tuta titt Ossians leksaksmotorcykel och för den skabbiga tanten som skrämde mig.

Till sist var det Koff-Toppen på Steel FM som levereades med den skärpa och sekund precision som blivit mitt kännetecken. Trots att jag upplevde en liten liten kris någonstans mellan Veronica Maggio och Enrique Iglesias.

Detta har hänt!

Sen jag sist ägnade mig åt skapandets konst i skrivande form (bloggat alltså) har jag bland annat sagt upp mig från mitt jobb. Bland annat i den innebörden att jag rimligtvis måste gjort nåt annat än det men inte riktigt kan minnas.

De faktorer som haft störst inverkan negativt på mitt bloggande är:
1) Mitt jobb har en effekt att ta musten ur mig.
2)Mitt hem i städat skick har samma effekt.
3)Tonåringar som säckar framför datorn med halvslutna ögonlock och super-jätteviktiga saker som måste göras gör att jag sällan kommer åt datorn.
4)Den samling virus och trojaner som datorn hade samlat på sig var inte bara en av landets största utan hade också den effekten att internet, mail och användarvänlighet försvann.

Så! Punkt 1 är åtgärdad på så vis att jag sagt upp mig. Punkt 2 håller jag på att jobba med när jag nu ändå "bara går hemma" (alla mammalediga kvinnors favorit mening). Punkt 4, jag har köpt en ny dator och punkt 3... Tja... Jag ha inte ännu kommit på någon i rent juridisk mening godkänd plan för det. Jag kan bara konstatera att min egen mamma hade tur som slappt sådant otyg!