Alla är nöjda

En långhelg i Korpo skärgård är inte det sämsta. Speciellt inte som det blev betydligt mindre att göra än vad vi hade trott.

Farsan var nöjd för han fick med sig tre jordbruksmaskiner att koppla på en traktor. Han kommer använda pensionen till att bruka jorden som dom gjorde (semi) förr.

Henke var nöjd för han fick med sig en moped av märket Fanticmotor att skruva på och en gasmask från kriget som kommer väl till pass med tanke på hans dåliga mage.

Ia var nöjd för att hon fick vara på Elvsjö (Elfsö (Elversö)) och för att jobbet blev gjort.

Jag var nöjd utan några speciell orsaker, möjligen för att Ia skötte disken.

Barnen var nöjda för dom fick hitta på en massa roligt med sina barnvakter som att simma, åka till Leklandet och spela minigolf.

Ossian var extra nöjd för han fick 22 slag på en 9 håls bana och hamnade på nån slags topplista.

Vidar var mest nöjd för att dom simmade och Amira verkade nöjd i största allmänhet.

Dagens dag

Igår blev äntligen min nya parkering färdig. Inte för att den tog så väldigt länge att göra, men jag har tänkt på den i snart 10 år.
Egentligen gick det helt smärtfritt, mycket tack vare att Ia höll i krattan och jag åkte hjullastare.

Förutom det så klippte vi lite häckar och blåste runt lite kottar idag på jobbet Henke och jag. Vi hann med allt som vår stränga chef ville att vi skulle hinna med, duktiga pojkar!

På jobbet fick vi chans att spela "Frida ringer jingeln" vilket är höjdpunkten på varje arbetsdag. God tvåa kom Scout som tittade in för att beundra radioproffsen (jag och Boutros) och på tredje plats hittar vi Rockmixx-Janne som kom och pratade musik ett par timmar vilket alltid är trevligt.

Nu återstår bara att träna fotboll och författa en "Veckans Ryska Delrepublik" så får jag gå och lägga mej sen.

Söndag on my mind

Ia fick ett jobb och vips stod jag med babyn, som är hushållet, i famnen. Inte helt olikt när Sovjetarmén övervägde att ta Ryssland när kommunismen havererade. Dom insåg dock att dom inte ville ha den medan jag är försiktigt optimistisk över situationen.

Nå när jag nu fick lite lugn och ro denna söndag tänkte jag sätta mig ner med "Hårdrockens historia" på DVD som jag lånat av Dan. Jag hann bara tänka tanken klart när jag insåg att jag glömt bort var jag satt den. Jag visste att jag satte den på ett säkert ställe men nu kom jag inte längre ihåg var detta säkra ställe var.
Nu hittade jag den till slut i DVD hyllan så jag behöver inte sluta på radion för att undkomma Dans vrede och det är ju skönt.

När denna lilla skräckupplevelse var utredd packade jag ihop min lilla barnaskara och gick ut för en första trädgårdsstädning. Det största och värsta (resterna av taket) hoppas jag slippa göra själv, men saker som fälgar till Capricen, däck till BMW, lastpallar till ved och stenar som hotar min gräsklippares väl och ve är sådant jag får ta vara på och göra själv. Som vanligt när man städar lite så syns bara förbättringen om man visste hur illa det var före.

Björn Lodin Band

Eftersom jag är så otroligt fiffig och spelar tråkig med Ia genom att aldrig hitta på nåt så fick jag det att låta som en födelsedagspresent när jag berättade att vi skulle titta på Björn Lodin på Arken igår. Ia när inte en som hakar upp sej på detaljer så hon sörplade i sej halva Salmiakki som förfest och gav sej sedan ut till staden för en redig bartömning. När vi omedelbart snubblar över den förryckta närpesiska kvinnan Mia så var saken biff och jag fick ägna resten av kvällen åt skadekontroll.

Men jag är inte heller den som klagar (jo men mer som en hobby och inte över sådana här saker)  och jag fick höra på Björn Lodin, som var ännu bättre än vad jag hoppats, träffa lite hårdrockande polare och annat löst folk.

Kul förövrigt när det är hårdrock vid dansgolvet. Alla hårdrockare fyller upp nattklubben bakifrån så att dansgolvet är tomt men man hör applåderna från mörkret och skymtar enstaka tunnhåriga pudelfrillor mellan varvet.

The Kontrollminator

En ganska lugn arbetsdag blev det. Ett varv runt alla hus för att kolla vilka datum brandsläckarna skall kontrolleras. Man kan säga att jag kontrollerade om dom skall kontrolleras. Nu är det under kontroll.

Det blev ingen fotbollsträning för mig idag. Ia och Amira var på vift och då barnen gnagat sönder sin bur igen så krävdes min närvaro i hemmet. Det skötte jag som vanligt med bravur genom att först försöka mej på att bygga ihop en dator, på det där lamer viset, koppla ihop tangentbord, mus, skärm och dator med varandra, jag misslyckades och sedan somna på soffan, det lyckades alldeles utmärkt.

En räddande fest

Nu kom det lite hastigt på det här med att skriva några rader. Jag skall nämligen på galej och har stassat upp mej i mina finaste manchester-byxor och min allra lenaste velourtröja.

Det var nämligen så här att Ia ville ut och svänga sina lurviga och jag sade inte bestämt nej så då hade jag alltså sagt ja. Sist vi var ut och dansade så dansade jag nykter på Kino och den hemska upplevelsen hemsöker mej ännu om nätterna. Som tur är ringde en gammal bekant och meddelade att han fyller år och gärna skulle se att jag tittade förbi på en drink. Att supa i grupp är jag betydligt bättre på än att dansa så han kom som en räddande ängel.

Om jag inte är död i morgon så återkommer jag med rapport.

Bilder på nära och kära

Här ovanför ser man bilder några bilder på delar av min familj. Det finns dock många personer som inte är med på bild av olika anledningar. Här kommer tre stycken som inte är med.

Min mormor

Till vänster. Obs i verkligheten var hon kortare.

Min pappa

En fin ögonblicksbild tagen från när han senast högg ved.

Slutligen min sambo Ia

Som bara är sig själv.

Fredag

Modern av alla tvättberg börjar kanske inte se sitt slut men det har blivit rent och till stora delar rent. Sista biten lämnar jag med varm hand över till Ia.

Säsongen drar igång idag med en timmes träning i Vikingahallen. Jag kommer komma för sent. Man måste som stjärna visa var skåpet skall stå.

Jag såg fjärde filmet av Pirates of the caribbean igår. Den var nog ett helt snäpp sämre än de andra tre. Men dom var ju å andra sidan väldigt bra.

Rockoff i September

Rockoffs första dag var minst sagt en bra start. Jag och mitt entourage dök upp lagom sent, fint folk som vi är Ia, Ossian och jag, så vi inte behövde höra Pappas eget band i onödan (utan att för den skull ha en aning om dom är bra eller dåliga).

Lite folk som man kände träffade vi också förutom Anna H som bedyrar att hon läser denna blogg (HEEJ VINK VINK) så trillade vi över Bröderna Mattsson (Sunds motsvarighet till brasse-bröderna i Man U), Johan Orre (som bytt filmkamera mot vanlig kamera men filmade ändå), Snut-Manges dotter (som hade ohyfset att dela ut en kondom till mig som om jag redan hade för många barn (vilket jag har vissa dagar)) och sen en tös som sålde dricka och såg vagt bekant ut (möjligen kompis med mina homies MK & Madde).

Nå! September var faktiskt väldigt väldigt bra. Man kunde inte alls tro att det bara var en liten spelning på en liten liten festival på en turné som pågått hela sommaren och fortsätter en bra stund till utan det kändes som om det var en viktig spelning där man ger järnet och alla i publiken har sin plats (även om den fyllegrisen som slog till Ossian i ögat skall tacka sin lyckliga stjärna för att jag hade händerna fulla med 5-åring!)

1:maj

Ännu en lyckad 1:a maj loppis avklarad. Pengarna åt Ia och sedan går jag och strosar med barnen medan hon sköter affärerna. Mindra saker och högre priser verkade tyvärr vara temat även denna gång men med tanke på hur fruktansvärt mycket saker vi har från förut så gör det i slutändan ingenting.

Lite folk träffade jag också. Herr och Fru Virta, Fotbolls-Tommy, Gas-Patrik, en skogssame, CallesAnn och så såg jag ytterligare journalist-Anna och pratade med min gamle slöjdlärare Kurt.

Amira hade världens tur då snöret från hennes svindyra heliumballong lossnade men hennes pappa Peter Pantern kastade sig vigt som en... ja panter efter ballongen och fångade den. Bravo!

Ka(k)las!

Gårdagen ägnade jag åt en viss mängd kaka. Sänny jobbade sista dagen på åpab innan han skall ut i verkliga livet. Detta firade vi med en kaka som tyvärr var så mäktig att jag bara åt en bit. Ett stort personligt misslyckande!

På radion åt jag visserligen bara en halv mosad Break, men den var god.

Hemma blev det tårta och kakor då Ia fyllde år.

Jag hade tänkt avsluta dagen med ostbågar och dip men tyvärr somnade jag ifrån dom framför tv´n. Jag får helt enkelt äta dom till frukost.

Nästan inget Kökar

Idag har jag varit till Kökar. Då får man en liten sovmorgon. Man får sova till precis den tid man måste väcka Ia för att hon skall hinna i tid till jobbet efter att ha skjutsat ett barn till dagvård. Jag skötte mig ganska bra, Ia lite mindre.

När jag ändå skulle få nöjet att lämna Ossian på dagis i dagsljus, passade jag på att ta med det brännbara avfallet (det ni vanliga dödliga kallar soporna). Då klockan i bilen knappt slagit halv nio gjorde jag mig ingen större brådska, båten gick ju trots allt 9:15. När jag sedan kastade ett hastigt öga på min egen klocka och den visade 8:54 blev det betydligt mera brådska.
In med den lille gossen i barnomsorgens trygga famn, kasta sig in i bilen och slira i väg till Långnäs i fulla spjäll.

Jag hann tack och lov i tid, jag hade ju trots allt lovat pappa en israpport från färden.
Den lyder: Mycket is fram till Överö, delvis öppet vatten mellan Föglö och Sottunga, is från Sottunga till Kökarsfjärden, is från Finnö mot Husö till oändligheten och vidare.

-Oj! Det står något i skyn! -Säkert ett gott omen.

Olja på banan

Kalaset i sig, ja alltså det jag varit på idag, var mycket lyckat. Den utmärkta planeringen gjorde att jag bara behövde byta kläder efter jobbet medan barnen väntade i bilen. Ia måste förstås springa in en sväng och söla lita här och där. Hon har ju ett rykte att tänka på.

Sund ligger dock väldigt långt bort (35 km för att vara exakt) och vi hann inte riktigt i tid. Turligt nog hade en liten bit paj räddats undan min glupske lillebror och den delade familjen kristligt på (vilket inte är så svårt när merparten av den äter som gråsparvar). Mat som andra lagat åt en smakar alltid bäst.

Efterrätten bestod av marängsviss med banan till storasyster Erikas förtret ty bananen är hennes naturliga fiende.

Så här rädd blev Erika när hon såg bananen

Lördagsöppet med Boutros & ... Ia??!

Frida hade bokat upp sig på en lördag till hennes ohejdade förtret och då var det min uppgift att hitta en ersättare.

Det naturliga valet var Ia och så blev det. Varför gå över ån efter vatten?


Jag måste säga att det gick över förväntan och då hade jag ändå satt mina förväntningar onödigt högt.


 Det blev som Frille uttryckte det "mer som ett samtal mellan vuxna människor" än vad det brukar vara men han tyckte ändå att det funkade.

Själv använde jag måttstocken "plocka in en oerfaren ersättare" och som sagt, man kan inte förvänta sig att det faktiskt ska gå så bra som det ändå gick.

Ia spann som en katt och det kan jag förstå för det är faktiskt jätteroligt att sända radio.