Nåt för facebook

Det händer inte speciellt mycket i min vardag har jag skarpsynt noterat. Detta i samband med att jag försökte salta maten med bordsfläkten påslagen och jag genast ville rusa iväg och skriva det på facebook.

Nu är väl i och för sig facebook det ultimata forumet för icke-händelser så det var kanske fel att skona världen från att jag inte saltat maten (men väl äggklockan, grytlapparna och några saker till).

Förutom detta har jag börjat läsa igen. Tyvärr inte sista delen av Grottbjörnens folk serien som jag påbörjat (den var rätt tråkig och jag har tappat bort den), inte heller nån av det tiotal böcker jag köpt eller lånat och borde läsa utan i stället en bok jag redan läst 7 eller 8 gånger. Så kan det gå.

Julstöket är allt jämt ostökat och dessvärre också så monumentalt stort så det i varje stund riskerar att rasa och kväva mej. Den stora julstädningen är mitt personliga "Beach 2014" kunde man säga.

Funderar lite...

Jag såg Steel-Martin (Dockar-Martin?) för första gången utan sin bandagemössa idag, ni minns säkert att han gjorde en hjärntransplantation för några veckor sedan och sen dess har han haft en käck toppluva. Jag utgick ifrån att den höll hans skalltopp på plats. Det märkliga är att det ända han klagat över efter hjärn operationen är ett sår i ljumsken, eller är det så märkligt...

Jag noterade också avsaknaden av en te-pås-bort-snurrare på radion. Nu måste jag nysta loss min tesked själv när jag druckit te. Besvärligt.

Min facebook har på sistone blivit en tråkigare plats (sånt hinner man tänka på under en sändning). Det är för mycket 1) känslor och sådana får mig alltid att må lite illa. 2) seriösa och arga debatter, bra när det gäller kvinnors kamp mot _______ (insert precis vad som helst) och evinnerligt tråkigt när det gäller hen, svarta dockor eller allt annat som folk inte orkar sätta sig in i, till yttermera visso blir man arg och ledsen (eller genus-rasande) när man läser för mycket. 3) Fotbollsgrupper som postar ett inlägg i sekunden, här misstänker jag att jag har mig själv att skylla. 4) Alla som är så evinnerligt duktiga.

Jag undrar om man kan skriva ett öppet brev till alla facebook vänner och be dom vara lite mer som mej (fast jag kommenterar i och för sig nästan bara) eller om man borde gå ut skillt till grupp 1,2 och 3 och ge dom konkreta tips på hur dom skall använda sina status uppdateringar? Grupp 4 är hopplösa och en del av spelets charm så där är det ingen vits att börja bråka.

Du kan lita på teknikens under

Som den  goda moralens väktare jag är satte jag idag, på jobbet, och kollade vilka av mina facebook vänner som var så förtyappade att de prenumererade på alla dessa underklädesmodeller och pinup-flickor som florerar på sidan. Allt i akt och mening att hjälpa dom tillbaka till ett rent leverne naturligtvis.

Olyckligtvis förstod jag inte riktigt hur detta gick till så jag hamnade som prenumerant på Emma Golds sida själv. Utan att veta hur man blir av med skiten! Turligt nog hade jag en hjärtligt gapskrattande Frida till min hjälp och vipps var det problemet ur världen. Det var en lång och ångestfylld minut.

Nej! Nej! Bort! Bort! Fy! Fy!

Kontrastenas kamp

På Facebook trängs folk med de mest skiftande intressen

Sociala medier utan mig

Två dagar på jobb och tre dagar hemma är denna veckas facit. Ändå blev jag lite trött av allt jobbande.

Vi har köpt en ny lastbil och denna gång en riktig lastbil. Jag var ut och provåkte en runda idag och det enda missöde som inträffade var att jag glömde logga ut från facebook innan jag stack iväg. Detta ledde till statusraden ååååå nej.. det var den nya lastbilen de, ve å förbannelse över min dåliga bil-karma!!
Denna statusrad ledde inte bara till ett antal kommentarer utan även att dom ringde mig från kontoret för att fråga vad jag hade gjort.
Ovanligt fiffig facerape alltså. Snart måste jag lära mig logga ut!