Big mistake, huge!

Så har äntligen semestern kommit och jag visste inte hur mycket jag saknat den. Nu har jag bara haft roliga jobb de senaste åren så tå funderar man inte så mycket över en utebliven semester men efter 2 år känns det som om det är dags.

Hur som helst hade jag "Veckans ryska delrepublik" i torsdags på radion och jag skrev den färdig på onsdagen. För att vara säker på att jag inte skulle glömma ipaden med dessa viktiga dokument inuti sej så jag lämnade den i studion under Fridas vakande öga.

Det skulle jag inte ha gjort.

Det borde jag vetat att jag inte skulle gjort.

Förutom denna text i anteckningsblocket: Boutrooooos, jag ser dig!!

Jag bor i din iPad. Du blir aldrig av med mig! 

så har jag denna (relativa?) skönhet som skärmsläckare

Vilket är lite läskigt. Fast inte lika läskigt som när jag använder min ipad och dessa ögon iaktar min varje rörelse.

Jag har slutat sova och bara gråter och gråter.

Barn will be barn

Jag berättade för Frida om vår bror Henke och hur han hade hittat en stor snigel som han hade tagit hand om, gett namn åt och flyttat undan från den farliga gräsklipparens vassa klor.

Det visade sej att den här historien inte skulle framkalla några hjärtliga hånskratt från denna publik. Tvärt om så hade Frida tillbringat den senaste kaffebjudningen åt att bada, klätt ut och slutligen sjungit "snick snack snäcka hade fått en läcka" för sin nya kompissnigel Herr Winbärg medan den äldre delen av sällskapet fikat och pratat vuxensaker i lugn och ro.

Det här bevisar bara att dom är precis så små som jag alltid hävdat.

Och annat

Förutom oförtjänta tecken på att jag försummar min personliga hygien, vilket jag bestrider, så har jag ett frisyr bekymmer.

Håret är nu så långt att det inte går att ordna i en vettig frisyr. Det är också för kort för att det skall kunna samlas i en liten svans. Diadem betraktar jag som en styggelse hos män.

För övrigt har vi ägnat stora delar av helgen åt att städa utan att det för den delen syns speciellt mycket. Detta kan bero på två olika saker.
Det ena, som drabbade min farmor, är att det är så rent och fint när man börjar så man inte ser skillnad efteråt.
Den andra, något troligare, är att det är så fruktansvärt mycket grejer och saker och leksaker och kläder och AAAARRRGH!!!!!! tja allt möjligt så att man måste städa jätte jätte mycket för att det skall bli klart helt enkelt.

Jag vill inte säga åt vilket håll jag lutar.

Något som inte lutar är de två skyltarna jag och Henke satt upp idag. Spikraka och jättefina. Duktiga fastighetsskötare dom där!

Frida sommarjobbar i radion och det resulterar i,  förutom spontana mikrofon avstängningar och fågelfrön överallt, i att man måste förse henne med mat för att hon inte kan ta vara på sej själv. När hon väl fått mat spinner hon förnöjt och rullar ihop sej till en boll och somnar under mixerbordet

Allt som allt är du bara ett tegel i väggen

Så var ännu en arbetsvecka över. Den började med att Dan var groteskt ful och slutade med att han utstrålade en rå sexighet.

Min gick från att jag hostade så jag spydde till att jag inte gjorde det men lät som en hes kråka istället.

Frågan är vad som är att föredra? Dans berg och dal bana eller min lågenergilamps tillvaro.

Fotbollsfredag var det på radion. Kamals mick fungerade inte och han avslöjade svaret i vår tävling, vilket jag lustigt nog faktisk räknat med, men det löste sej genom att han och Thias myste ihop sej vid samma mikrofon.

Thias vann den outtalade skönhetstävlingen. Med sin pojkaktiga charm slog han min oordnade frisyr med lite för yvigt skägg med hästlängder och Kamal med för dagen Ken-docke-frisyr med längden av ett litet åsneföl.

Frida tittade in i studion igen. Denna gång utan sitt entourage. Igår fixade hon instagram åt mej och idag piffade hon till lite där inne. Detta innebär att hon, hennes tama hipster och hennes gubbvän ser ut som 1000 dollar medan jag ser ut som nånting gammalt och surt som katten myst med i 1000 år.
(jag hade gärna presenterat bildbevis men hör och häpna jag lyckades inte!)

Ett pyttelitet entourage dök faktiskt upp i studion en stund, men det var mest för att få en fristad från all paparazzi som besvärade henne.

Till sist då så ringde Salle och undrade om jag trots allt inte var frisk nog för att spela fotboll på söndag och det tyckte jag nog att jag var så nu har jag räddat helgen för mina lagkamrater.

Gerontosaurus rex

Ikväll har jag känt mej sjuk på riktigt. Förutom att spyendet har blivit tröttsamt mådde jag lite dåligt när jag kom hem, men en timmes tupplur gjorde susen och nu känns det bra igen.

Jag lyckades lösa gräsklipparproblemet. Nån tipsade mig om en eventuell extranyckel och då visste jag åtminstone var jag skulle söka och mycket riktigt fanns där en nyckel och nu är gräset klippt.

Nöjet med att klippa gräs med sin nästan nya 900 euros McCullogh klippare förtas en smula av att jag tillbringar halva arbetsdagarna på en 10 000 euros klippare.

Min studio invaderades av en hipster, en gerontofil och den farbrorn gerontofilen är betuttad i. En eller flera av dessa lagade ett instagramkonto åt mej (boutrospeter), någon annan berättade om kamerafilter och liknande (vilket i ärlighetens namn var en hoper bortslösade ord som kunde lagts på någon annan) och ytterligare någon skapade ett par riktigt farliga ögon i min iPad (dom stirrar på mej!!!).

Allt detta skulle jag kunna visa på bild om jag bara fattade hur jag skall trolla bilderna från den så kallade kamerarullen in till bloggen. Oh well en ny dag med nya utmaningar väntar runt hörnet.

En hel massa saker

Lite mera stuns i dagens dag. Småplock och annat nyttigt som jumbo juusto med dip till frukost.
Vilket påminner mig om en en nära släkting till mig som blivit betuttad av en herreman i samma ålder och skulle beskriva sin kvinnliga anfektelse till honom via ett sms textmeddelande som löd jag gillar dig, men hon skrev fel så där stod jag gillar dip han hade lydigt med sig gräddfil och dip när de träffades senare på kvällen.

Jag prövade även på att sandpappra och spackla en liten vägg. Det var lika ointressant som det låter. Mitt hår blev grått. Vitt är snyggare.

Kom på att jag kanske hade en gammal vän som fyllde 34 idag, smsade honom för att kolla om han fyller i april, det gör han sa han så jag gratulerade honom på 1-månad tills-du-fyller-34-dagen. Han tackade men skulle inte ha fest.

Radion var bra, fick sällskap av Frida vilket alltid gör en bättre sändning. Johan försov sig, glömde smsa in Kip Moore önskningen men återupprättade sin heder genom att komma in och personligen leverera sin önskan.

Frida blev efteråt upplockad av någon karlslok som uppenbarligen besvärade henne men jag gav honom en skarp varning så han skall nog inte ställ till problem längre.

Sist och slutligen släpade jag mig på träning, vilket jag tänkt skippa för mitt gamla "london knä" gjorde sig påmint hela dagen, men av nån underlig orsak hamnade jag på träning trots allt och underligare ännu var att knäet helt slutade bråka när jag tränade.

Ordnung!

Äntligen lite ordning och reda på torpet. Torsdag och lite hederligt arbete så här mitt i ledigheten.

Först åkte jag till försäkringsbolaget för att diskutera hur min ena bil backat på min andra.

Sen åkte jag via en butik för att köpa en liiiiten liiiten present till en liiiiten liiten Frida.


På radion hade Roine hade tagit över spakarna från Martin (det var nåt med hjärntransplantationen som gått snett och måste kollas upp) nu hade han knappt tid att prata om den nya påven för hans lilla plutte pussing anlände med båten och han hade bråttom iväg för att... tja plutte pussas antar jag.

Men själv är bäste dräng som vi brukar säga (om mig) så jag rattade skutan förtjänstfullt fram till 18.

Efteråt åkte jag till skivbörsen för att omvandla lönen till begagnade DVDer. En säker investering inför framtiden.

Kort dag

Man skall börja arbetsveckan lite försiktigt. En si sådär 2.5 timmar arbete följt av lunch med sin morfar kan vara lagom tycker jag.

Så det var vad jag gjorde. Jag och Frida roade oss med att ge förslag på olika saker han kunde roa sig med på dagarna, som att klä sig i tropichjälm och klättra i sina prunkande växter eller åka pulka ner för backen utanför köksfönstret. Jag tror inte han nappar på nåt av förslagen men om han gjorde det skulle jag gärna höra båda vad hans barn och bostadsstyrelsen hade att säga om tilltagen.

 Sen blev det inte så mycket mer av den här dagen. Ossians träning var sportlovs ändrad och jag tuppade av på soffan.

I hemmets lugna vrå

Just i detta nu, när jag släpat min trötta lekamen hem från en hård dag i fabriken och mötts av en fru som mår uppenbart mycket bättre än igår och som tycker att dans till Dragosta din tei är det nya svart, har jag letat mej till ett undangömt hörn för att få vara ifred. Till detta hörn har nu också Ossian 6 år hittat för att spela Erik Saades jättehit Poupular [a weelie popjula]. Just i detta nu känner jag mig trängd och kan inte svara för konsekvenserna. Jag har också, helt magiskt lyckats byta teckensnitt på texten utan att veta hur! Perkele!

Radion var däremot trevlig, Frida var med så det blev det vanliga sammelsuriumet om abborrar som äter antidepressiva medel, hur Frida eldade upp Pålsböle med hjälp av ett rostat bröd och huruvida jag bitit ihjäl en råtta på grund av ett gräl om ett mumsigt frö. Inget konstigt där alltså.

Nu har jag lyckats lösa teckensnittsproblemet men det var så dags ty nu är texten slut!

Reunion

Eftersom Frida dök upp på radion idag (efter sitt besök hos barnläkaren) så känns det lite irrelevant att berätta att jag skumpat fram och tillbaks i en liten traktor så till den grad att jag bara kissar skum.

En kafferums konversation mellan mig, Martin, Dan, Mia och Frida böljar fram och åter mellan tonfiskens eventuella ätbarhet, historiska pungkulor som Dan har sett, annat om pungkulor som Martin vill tala om, gubbar som kissar på gatan som Dan och jag har sett (mitt på strandgränd gud bevars), Fridas eventuella pojkvänner och huruvida jag kunde klå upp dom i en fight och till sist hur det alltid sist och slutligen är Mias fel att det talas manliga genitalier.

Väl i studion blir det annat än pungkulor att tala om, även om örhänget som dök upp ur mina kalsonger kom på tal, min oförmåga att duscha, vilken sorts smuts jag hade på byxorna jag har, avskurna hälsenor, skjutna fruar, Fridas eldstrider med babysar i ghettot och liknande saker avhandlades där.

Imorgon blir det Boutros & Frida i radion igen mellan 16-18 stay tuned!


När jag bildgooglade "Boutros & Frida" fick jag fram den här bilden på min ena son

Halledudanes vilken lite godbit oj oj oj oj ooooj!

Men på frida fick jag fram dessa tre

Kan jag månne gjort narr av henne i någon tidigare blogg? Nej knappast. Inte jag inte.

En utlandsresa

Jag åkte till Sverige och hälsade på min syster för 2 veckor sedan. Jag tänkte att det kanske var dags eftersom hon nog bott där i 15 år eller så.
Nu var det tyvärr inte enbart av min godhet som jag tog mej tid till detta utan lika mycket för att hämta hem en bil som jag fått av hennes man. Han ligger väldigt bra till för priset som årets svåger.

Jag packade två par byxor för de är det plagget man inte smutsar ner så mycket tänker jag. T-shirts svettar man ju till oigenkännlighet på bara nån liten timme men jeansen klarar sej nästan alltid.
Det jag inte tänkt på var fotbollsmatchen jag spelade dagarna före som gjort mitt glidtacklar-knä till en eländig sårig sörja som helt enkelt sårvätskade sej igenom jeansen med fula fläckar som följd och till yttermera visso fick dem att fastna var gång det försöktes bilda skorpa.
Vi fick tvätta båda mina byxor.

I övrigt var det riktigt trevligt. Vi träffas inte så ofta utan barn och nu var vi ju till 50% åtminstone barnfria och dom barnen var ju hemma hos sej så dom hade gott om sysselsättning. Det blev alltså lugn och ro.

Nåt besök av min andra svenskbaserade syster blev det inte. Det visade sig att Vänersborg där jag befann mig och Göteborg där hon nästan befann sig inte alls låg jättenära varandra. Vem kunde anat?

Firmafest

Vi hade firmafest med Steel FM förra helgen. Båttur klockan 8 på morgonen och hemfärd på kvällen.

Vis av erfarenhet tackade jag nej till Jäger före kl.10 och drack dessutom med motta resten av dagen.
Trots att jag borde varit vis av erfarenhet lyckades vi ändå styra upp ett band, ett fotbollslag och två nya program (och en radiokanal).
Jag var sämre på bowling än jag någonsin varit, vilket är oturligt när man tävlar.
Jag har aldrig råkat ut för så dåligt kött som det som serverades på Eckerö Linjen på väg hem.
Jag borde ha lärt mig att Fidel Castor skall drickas med måtta.
Jag borde överlag lära mig dricka med måtta.
Frida kroknade innan mig och for hem.
Det gjorde alla andra också.

Lilla Vokalist 2012

Förra året var jag och Frida konferencierer  på Lilla vokalisttävlingen. När då Kjell på Ålands Ungdomsförbund märkte att vi fick stå på scenen och i rampljuset nästan mest så tog han steg och mått för att rätta till det till i år.

Jag och Frida satt i juryn i år (längst bak i mörkret) och Kjell var konferencier.

Nu får jag hoppas att han inte kommer på till nästa år att juryarbetet faktiskt är lite roligare än konferencier arbetet.

Det var inte alls dumt att sitta i lugn och ro och bedöma sångare och sångerskor och framför allt var det kul för Frida och mej som inte är några sångfåglar att vi kom väl överens i våra bedömningar med Helena Flöjt som faktiskt KAN sjunga.

En som inte kan sjunga men som gjorde det ändå var Kjell.
Juryns bedömning av hans duett med Carola Larsson lyder:
En ojämn duett med hög skämskuddefaktor som räddades av Kjells aprikosfärgade byxor.

En hjälte, en mustasch och en bandyboll

Eftersom jag är en hjältemodig välgörare av sällan skådat slag räddade jag igår min lillasyster undan ett ovisst öde. Hon hade nämligen åkte på jobb beväpnad med en konservburk kikärter till lunch. Likt den superhjälte jag är åkte jag förbi och donerade en av mina Världens godaste smörgås™ Frida överlevde och jag tillbringa kvällen med att längta efter min smörgås.


Min mustasch fick stryka på foten igår ty den gjorde det förbjudna. Jag skulle avnjuta årets första fastlagsbulle och den lade beslag på all grädde. Mycket kan jag tåla men där går banne mej gränsen!


Jag blev kallad "modig som en bandyboll" idag vilket var ett fantastiskt roligt uttryck. Lite osäker på åt vilket håll på "modig skalan" det är visserligen, men jag är säker på att det beskriver min personlighet på ett utmärkt sätt.

Fredag

Igår var jag och tränade för första gången sedan 22 december. Den överväldigande upplevelsen fick mig att somna pladask när jag kom hem. 8 timmar senare, alltså mitt i natten, vaknade jag av att Vidar var arg. Senast han vaknade arg mitt i natten berodde det på att han inte hade nattlinne på sig, denna gång låg jag inte på min plats. Därav hans vrede.

Jag låg väl vaken en goda tre timmar innan Frida-Blund började sända morgon radio och jag somnade om mitt i en av hennes sövande historier.

När jag väl vaknade till liv och skjutsat barnen till dagis, glömt Tiger gått in igen för att hämta honom och ändå kommit till dagis utan den, lagade jag kållåda så den skulle vara färdig när jag kom från radion.

Dags att gråta med Nils Ferlin

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt, 
ditt hjärta är mitt 
och aldrig jag lämnar det åter. 
Min lycka är din, 
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Måndag check

Måndagar är dagen då det kommer Euro Talk på svenskafans.se. Detta är mitt favorit fotbollsprogram och dom sänder live när dom bandar mellan 12-14:30 innan det klipps ihop och finns att titta på i färdig version. Det här innebär att varje måndag jag inte jobbar ser jag till att kolla in live sändningen och då måste jag också göra lite nytta före för att rättfärdiga mitt latmansbeteende.

Sen ringde Dan och ville ha mig till radion. Den beryktade och fruktade "Adventssäcken" har åter intagit stationen men lyckligtvis är det Micke som tar hand om den utom på Lördagar då det är Frida. Förra årets debackel låter vi förbli glömt.

Efter radion blev det spurt till Södra Flaka (a.k.a världen ände) för att hämta Amira för att sedan åka hem, äta och föra Ossian till träning kl:18. Vi hann precis, Ossian frös som en hund och vi åkte hem igen.  

En lördag

En ovanligt bra uppsättning av Lördagsöppet idag, även efter vår egen skyhöga standard. En del diskussioner om Fridas globetrotting som liten spädgris, träning eller konsten att undvika densamma och min fascination för Twilight filmerna trots att jag är hård och besynnerlig.

Efter radion ville inte Fridas bil starta (förmodligen pga den fula bucklan på trunkluckan) så jag skjutsade henne hem och blev bjuden på en kopp kaffe- Smith hade kläder på sej. Jag kände knappt igen honom.

På kvällen ringde Ove som inte ringt på en vecka vilket är lite ovanligt och medan jag pratade med honom knackade EA på dörren vilket är... surrealistiskt skulle jag säga om jag inte använde det ordet så mycket så... Besynnerligt tror jag vi får nöja oss med. Det viade sig att han sålde begagnade stövlar (jag som trodde han jobbade på Viking Line) som skulle till mamman till våra dagbarn. Simple as that!

Förvåningens finger i häpnadens mun

Man skall inte underskatta hur förvånad man blir när man kokar och blandar sej en kopp snabbkaffe och det visar sig att man inte fått igång vattenkokaren.

Lika förvånad blir man när man kör på en Volvo som stannar för trafik med förkörsrätt.
Förvånad blir man dock inte när man gjort det och det bara är smulor kvar av bilen medan Volvon fått en liten skråma. Det har jag sett hända förut.

Förvånad blir man inte heller av att jag somnade mitt i fotbollen men desto mera av att Vidar själv gått och lagt sig och de andra leker agent och gör det ganska tyst.

Du kan lita på teknikens under

Som den  goda moralens väktare jag är satte jag idag, på jobbet, och kollade vilka av mina facebook vänner som var så förtyappade att de prenumererade på alla dessa underklädesmodeller och pinup-flickor som florerar på sidan. Allt i akt och mening att hjälpa dom tillbaka till ett rent leverne naturligtvis.

Olyckligtvis förstod jag inte riktigt hur detta gick till så jag hamnade som prenumerant på Emma Golds sida själv. Utan att veta hur man blir av med skiten! Turligt nog hade jag en hjärtligt gapskrattande Frida till min hjälp och vipps var det problemet ur världen. Det var en lång och ångestfylld minut.

Nej! Nej! Bort! Bort! Fy! Fy!