Bubble-boy

Jag tycker överlag inte om att ta mig utanför de (tämligen små) ramarna i min trygghetsbubbla. Det vill säga jag tycker inte om att göra saker jag inte gjort förut. Detta försvårar på många sätt att lära sig något nytt.

På senare tid har jag mer eller mindre blivit utslängd ur min lilla bubbla, framför allt när Ove rammade den med sin betongbil och bad mig kliva i. Sen igen när jag måste lära mig hur man manövrerar en ränna på en betongbil.

Nu förtiden är min trygghetsbubbla så stor att där får plats en betongbil.

I onsdags var det dags att kika ur bubblan igen. Det blev inte lika bryskt denna gång. Jag körde (ensam!!!) till Eskilstuna tur och retur), detta var andra gången jag kör i Sverige och första gången ensam. Allting gick dock över förväntan, mycket tack vare den lånade gpsen. En enastående uppfinning som verkligen kan hjälpa tillbaks en på rätt väg!

Nu finns då även utlands resor till utlandet i min lilla trygghetsbubbla, men nästa gång skall jag ta med en radio.

En lördag

En ovanligt bra uppsättning av Lördagsöppet idag, även efter vår egen skyhöga standard. En del diskussioner om Fridas globetrotting som liten spädgris, träning eller konsten att undvika densamma och min fascination för Twilight filmerna trots att jag är hård och besynnerlig.

Efter radion ville inte Fridas bil starta (förmodligen pga den fula bucklan på trunkluckan) så jag skjutsade henne hem och blev bjuden på en kopp kaffe- Smith hade kläder på sej. Jag kände knappt igen honom.

På kvällen ringde Ove som inte ringt på en vecka vilket är lite ovanligt och medan jag pratade med honom knackade EA på dörren vilket är... surrealistiskt skulle jag säga om jag inte använde det ordet så mycket så... Besynnerligt tror jag vi får nöja oss med. Det viade sig att han sålde begagnade stövlar (jag som trodde han jobbade på Viking Line) som skulle till mamman till våra dagbarn. Simple as that!