En hel massa saker

Lite mera stuns i dagens dag. Småplock och annat nyttigt som jumbo juusto med dip till frukost.
Vilket påminner mig om en en nära släkting till mig som blivit betuttad av en herreman i samma ålder och skulle beskriva sin kvinnliga anfektelse till honom via ett sms textmeddelande som löd jag gillar dig, men hon skrev fel så där stod jag gillar dip han hade lydigt med sig gräddfil och dip när de träffades senare på kvällen.

Jag prövade även på att sandpappra och spackla en liten vägg. Det var lika ointressant som det låter. Mitt hår blev grått. Vitt är snyggare.

Kom på att jag kanske hade en gammal vän som fyllde 34 idag, smsade honom för att kolla om han fyller i april, det gör han sa han så jag gratulerade honom på 1-månad tills-du-fyller-34-dagen. Han tackade men skulle inte ha fest.

Radion var bra, fick sällskap av Frida vilket alltid gör en bättre sändning. Johan försov sig, glömde smsa in Kip Moore önskningen men återupprättade sin heder genom att komma in och personligen leverera sin önskan.

Frida blev efteråt upplockad av någon karlslok som uppenbarligen besvärade henne men jag gav honom en skarp varning så han skall nog inte ställ till problem längre.

Sist och slutligen släpade jag mig på träning, vilket jag tänkt skippa för mitt gamla "london knä" gjorde sig påmint hela dagen, men av nån underlig orsak hamnade jag på träning trots allt och underligare ännu var att knäet helt slutade bråka när jag tränade.

Lilla Vokalist 2012

Förra året var jag och Frida konferencierer  på Lilla vokalisttävlingen. När då Kjell på Ålands Ungdomsförbund märkte att vi fick stå på scenen och i rampljuset nästan mest så tog han steg och mått för att rätta till det till i år.

Jag och Frida satt i juryn i år (längst bak i mörkret) och Kjell var konferencier.

Nu får jag hoppas att han inte kommer på till nästa år att juryarbetet faktiskt är lite roligare än konferencier arbetet.

Det var inte alls dumt att sitta i lugn och ro och bedöma sångare och sångerskor och framför allt var det kul för Frida och mej som inte är några sångfåglar att vi kom väl överens i våra bedömningar med Helena Flöjt som faktiskt KAN sjunga.

En som inte kan sjunga men som gjorde det ändå var Kjell.
Juryns bedömning av hans duett med Carola Larsson lyder:
En ojämn duett med hög skämskuddefaktor som räddades av Kjells aprikosfärgade byxor.

Lilla Vokalist Tävlingen

I egenskap av mitt otroligt stora kändisskap blev jag tillfrågad (eller bönfallen när jag tänker efter) att vara konferencier på Lilla Vokalist Tävlingen. Eftersom jag fick gratis biljetter som tack tog jag med mej Frida.

Jag blir fortfarande förbluffad över hur dåligt förbered man kan vara och hur snabbt man hinner bli förbered (denna gång mycket tack vare Fridas raserskrivande) och sedan hur bra den kan gå och hur proffsig man kan verka.

Denna gång var vi kanske framförallt tidsoptimister när vi gjorde de viktiga förberedelserna sista halvtimmen innan vi skulle stå på scenen. Men det gick som sagt väldigt bra. Enda smolket i bägaren var möjligen att Frida denna gång (och enda gång!) var strået vassare än mig. Detta berodde dock på att hon snackat ihop sig med Frippe Granlund innan och han satt längst fram i publiken och såg elak ut vilket gjorde mig en smula nervös.

Och tävlingen då? Javisst alla var duktiga och alla gjorde sig välförtjänta av sina blommor och diplom. 

 

 

Döm om min förvåning när Frida smög upp på scenen trots stränga förmaningar

Precis som när vi gick i skola är Kjell ivägen och förstör! Det är mitt öra syns bakom hans vänstra axel

Det verkade så enkelt

Jag slutade en timme tidigare än vanligt idag för att hinna uträtta några små ärenden.
Först åkte jag till Motorfordonsbyrån för att skyffla bilpapper (2 sålda, 2 köpta). Tyvärr har man ju aldrig alla papper med sig till det stället och denna gången var inget undantag. Lyckligtvis har dom just nu bara trevlig personal vilket gör det hela uthärdligt.

Väl färdig, alltså då jag fått reda på vilka ytterligare papper jag behöver, träffade jag UF-Kjell och då pratar man lätt bort en kvart man inte har.

Nästa stopp var Steel fm där jag skulle spela in en promo till Lördagsöppet (11-14) med Frida. Som vanligt krånglade Frida till allting men denna gång hade hon åtminstone manuset med sig. Bara hon lär sig säja "kanal" blir det nog folk av henne också.

Färdig här skulle jag bara göra lite smygreklam i radion för Lördagsöppet (11-14!!) och kunde då konstatera att klockan redan var 16:25 alltså 10 minuter innan jag skulle vara i Lemland. Inga sura miner blev det dock ty Lemlänningar tycker om att jobba över på fredagar.

När Amira var hämtad och påklädd som den näst sista i raden säger hon
-Skynda pappa så vi hinner till kalaset!
Här uppstår febril aktivitet inuti mitt huvud. Kalas? Vilket kalas? Vems kalas? Var är kalaset? Har jag köpt present? När är kalaset?

Det flesta frågor löste sig tillfredsställande, men de två som inte gjorde det var rätt viktiga. Kalaset började för en timme sedan och jag hittar inte till stället.
Så efter att jag ringt Vidars dagmamma och berättat att jag blir sen av ospecificerad anledning gav jag mej ut i skogar och berg i jakt på kalasplatser.
Lagom tills jag ville ge upp kom jag på den geniala idén att erbjuda Amira födelsedagsbarnets present som kompensation för mitt misslyckande. Det tyckte hon var ett utmärkt förslag. Ossian däremot tyckte det var ett oerhört orättvist förslag. Så jag lovade honom en liten present från KEA som kompensation och då var även han nöjd.
Men som en blixt från klar himmel visade det sig att jag hade ytterligare ett barn med på denna allt dyrare resa och detta barn ville ha en liten traktor.

Så nu är jag pank men får som plåster på såren titta hur mycket jag vill på Ossians monster(oljuds)truck med blinkande hjul.