Tjugonda Knut

När det gäller julutsopning och/eller halloween (samma sak med eller utan hot) så går det en bra gång så att mina tre barn går tillsammans, en sämre gång så att "Amira inte har lust" men ändrar sej om jag går med.

Detta var en sämre gång. Det sista jag känner att jag orkar med efter en arbetsdag är att ge mej ut och plundra grannarna på godis, men å andra sidan kan jag inte ställa min ork ivägen för mina barns rätt att utöva uråldriga traditioner (såvida dom inte ger sej ut för att offra en oskuld till nån hednagud. Där drar jag gränsen)

Nå tanken är att jag promenerar med barnen dom knackar dörr och jag gömmer mej i skuggorna undertiden dom sopar.

Det funka väl så där.

Första huset skrek Ossian innan dom knacka på -PAAPPAAA VAR EE DU!!!! 

Andra huset skrek Vidar medan Anne-Maj fortfarande stod i dörren -PAPPA TITTA VA JAG FICK! VAR E DU?!

Varpå jag visserligen blev erbjuden godis, men min närvaro på platsen var ohjälpligen röjd.

Sen var det i alla fall slutskriket, men fullmånen gjorde att jag inte var speciellt väl dold bakom spretiga lövlösa buskar och jag kände mej som en fönstertittare.

Jag hoppas dom kommer ihåg det här när dom blir tonåringar!

Alla är nöjda

En långhelg i Korpo skärgård är inte det sämsta. Speciellt inte som det blev betydligt mindre att göra än vad vi hade trott.

Farsan var nöjd för han fick med sig tre jordbruksmaskiner att koppla på en traktor. Han kommer använda pensionen till att bruka jorden som dom gjorde (semi) förr.

Henke var nöjd för han fick med sig en moped av märket Fanticmotor att skruva på och en gasmask från kriget som kommer väl till pass med tanke på hans dåliga mage.

Ia var nöjd för att hon fick vara på Elvsjö (Elfsö (Elversö)) och för att jobbet blev gjort.

Jag var nöjd utan några speciell orsaker, möjligen för att Ia skötte disken.

Barnen var nöjda för dom fick hitta på en massa roligt med sina barnvakter som att simma, åka till Leklandet och spela minigolf.

Ossian var extra nöjd för han fick 22 slag på en 9 håls bana och hamnade på nån slags topplista.

Vidar var mest nöjd för att dom simmade och Amira verkade nöjd i största allmänhet.

Ditt och datt

Nu börjar jag så smått känna att jag är klar med det här hostandet. Visst det har sin charm att hosta tills man kräks men nu när jag vaknat tre nätter i rad av just detta så börjar jag tycka att det inte längre är så kul. Kanske har det gått så långt att jag måste krypa till korset och uppsöka närmsta Doktor, men det får vi se.

Gräsklippningen på jobbet går i flygandes fläng, gräset har antagit utmaningen och växer så det knakar, men än så länge leder Team Jag.

Ossian tränade fotboll igår och var så där bra så att jag blev lite stolt och sparkade lite extra boll med honom en halvtimme efter träningen. Därmed inte sagt att han var nöjd utan tvärtom hade han sitt lilla sammanbrott efteråt som vanligt. Gott gry i pojken!

Full fart medvetslös!

Känns som om det varit mer en lovligt hektiskt för min rätt begränsade kapacitet att göra flera saker den här veckan.

Igår var det picknick med Amiras klass. Vi spelade brännboll och jag höll på att skjuta huvudet av lilla Heidi som skulle ta lyra. Sen skulle jag spela fotboll med Ossian och Vidar (som inte hade roligt alls) i utomhusarenan vid skolan, men innan jag visste ordet av var det en hel hög ungar med och föräldrarna stod och hejade (inte på mej dock)

Jag passade på att svettas extra mycket eftersom varmvattnet var slut hemma så att jag inte kunde duscha.

En annan bra aktivitet att göra när man inte har tillgång till dusch är att tömma septiktanken hemma. Så det har jag också gjort.

Hämtade bilen från verkstad. Paavo hade köpt en kaffemaskin för 39:90 som han provade om han kunde få igång och det kunde han. 289:05 kostade kaffet men då fick jag bilen på köpet.

Sen har jag jobbat, tränat fotboll (med självmål och Trotskij som höjdpunkter) sett Maidens gamla sångare på Dinos och fan vet allt.

Har just avslutat andra avsnittet av Fotbollsfredag på Steel och det gick bra igen. Kommer ett längre inlägg om det eller åtminstone en bild senare.

Måndag

Lite trevligt småfixande idag med gräsmattor som skulle repareras, gräsplättar som skulle krattas, stenläggning som skulle tillbaks dit dom var innan vintern och trevliga tanter som berömmer en. Artell och jag har delat upp det så att jag får ta hand om dom trevliga tanterna och han alla andra.

En en sågade jag ner, jag vet inte om man får det men efter vinterns plogning var det inte mycket kvar att rädda.Till sist åkte jag till Godby på kråkjakt. Jag såg de två huvudmisstänkta men inget bo så jag åkte till radion istället.

Den gamla hederliga Måndagssporten fick vara med igen efter år av frånvaro, inte så mycket önskemusik men den som kom in hittade jag inte eller så hackade ljudfilen. Jag försökte få Dan och Mia att sätta upp ett litet kabaret nummer att framföra om jag fick tråkigt men jag tycker inte jag lyckades förankra den idén riktigt.

Hem hann jag knappt innan Ossian skulle på fotboll och när det var över lagade jag kållåda nästan klart så det bara är att sätta i ugnen imorgon.

I övrigt

Nu skall vi se här... Jag hade tänkt elda brasa igår men när det blåste kuling så var jag inte så sugen utan högg tillfället med båda händerna när mamma ringde och erbjöd ärtsoppa och punsch (punschen var nyckelordet här).

Så vi packade in oss i Chevan och åkte till Gottby och åt. Sen åkte Erika och jag och sex stycken barn till majbrasan i Gottbysund. Nu visade det sig att vi inte längre känner nån i Gottby så vi hejade på den person vi kände och tog en promenad runt området innan vi åkte på en liten snokar runda i Gottby och Västansunda.

När vi kom hem var det hamsterbegravning. Amiras hamster var död när hon kom från skolan. Alla klara det bra utom Ossian som bröt ihop och ville prata om Gud.

Det skulle visa sig att det går precis lika bra att elda brasa 1:a maj som på Valborgsmässoafton så den hög med (mestadels) tak är nu ett minne blott, men som vanligt när Takläggaren avlägsnade sig från platsen såg det ut som Dresden efter Blitzkrieg.

Polisen var och kikade i mitt "hood" igår. Först körde dom om mej med blåljus och svängde ner till Norra söderby, sen kom dom tillbaka utan blåljus och kollade Västra söderby. Uppenbarligen är buset på rymmen.

Förutom detta har inte mycket hänt. Jag har provat ladda ner ett spel till iPaden men den har inte lyckats ta ner det än (men betala gick bra!), barnen är ute och leker och jag ser på Hårdrockens historia (jag är vid avsnittet om Grunge)

Fotboll och (är?) skräp

Då var genrepet inför årets säsong avklarad. Man brukar ju säga att ett dåligt genrep ger en bra premiär. Jag började på bänken och gjorde ett rätt bra inhopp så nu vet jag inte alls vad jag skall tro.
Jag har länge strävat efter att spela som mittback där jag har mina rötter, men varje gång jag spelar ytterback så känns det som hemma. I den frågan vet jag inte heller vad jag skall tro.

Ossian var med mig och tittade på matchen. Sin vana trogen ägnade han andra halvlek åt att plocka slänten ren på skräp. Vaktmästaren blev så glad att han bjöd Ossian på en glass. En onödig gest då lille Ossian redan fått all belöning han kan önska i och med det fina reflexbandet, fotbolls dubben och den fina korken han hittade och tog med sig hem. En trasig fotboll fick han också av vår generösa tränare, jag måste komma ihåg att ge han ett rapp över knä nästa gång jag ser honom.

En för vägen

Vi blev klara med sandsopningen idag. Det finns lite högar med traktorbajs att sopa upp här och där men den mesta av sanden är i min hårbotten så det borde inte ta så länge.
När jag steg in i traktorn i  morse hostade jag och det tog tio minuter innan dammolnet lagt sej så jag kunde se ut. Det här är bland de smutsigare jobb jag gjort.

Imorgon skall jag spela fotboll, ha spelarmöte, äta pizza och bada bastu med laget. Jag har tvättat finskjortan men jag har inte strukit den så jag får inte ha slips ty det står klart och tydligt i Internationella Dankonventionen. Det får bli en tröja över och då blir jag bara hälften så snygg som jag har potential för. Sorgligt men sant.

Ossian fyller år imorgon också. Icke oansenliga 7. Han är som en halv fjortis fast dubbelt trevligare. Hoppas han tycker om LEGO annars kan det bli besvärligt imorgon bitti.

De e knas

Igår låg jag lite extra i sängen för jag hade en gnagande känsla av att snön skulle ställa till det för mitt dagjobbande. Inga signaler fick jag som bekräftade min misstanke förrän efter att jag kommit till stan. Då blev arbetande inställt. Eftersom jag var ledig från radion tyckte jag det var bäst för mina kolleger att jag knallade in och visade mig så att abstinensen inte skulle bli alldeles för svår.

Jag passade på att göra lite nytta här och där i hemmet (läs inget som syns ty sådan är punktstädningen)

När jag skulle skjutsa Ossian på träning så fick jag en liten känsla av deja vu. Ia hade tagit BMWn till stan och också tagit med sig nycklarna till Peugeoten. Nu har ju jag bilar så det räcker men då Chevan är vinteruppställd, Opeln och Fiestan inte är besiktigade så ansåg jag det säkrast att låta Ossian bli en smula sen till träningen i väntan på att Ia skulle hinna hem.

Tändstift och fotboll

Vi skulle börja arbetsdagen med att inhandla lite saker till maskinerna. För att undvika att glömma något skrev vi en lista sen åkte vi till Kylcenter, MP, DAX, Kylcenter, MP och Kylcenter. Man kan säga att det gick sådär med vår plan. Själva arbetet gick bättre.

Ossian hade fotbollsmatch i Eckeröhallen. Eckerö är otroligt långt borta en måndag kväll efter jobbet.
Matcherna, i synnerhet den andra, gick riktigt bra för det lilla livet, men det hindrade inte honom från att vara helt förkrossad.

O -Jag gjorde inga mål!
Jag -Men du passade fram till ett och kämpade riktigt duktigt.
O -Dom bara sparka mej hela tiden!
Jag -Men du sparkade ju en flicka jätte hårt.
O -Ja, men då försökte jag ju ta bollen ju!

Gör inga mål men sparkar sina motståndare. Undrar var han fått det ifrån?

Kort dag

Man skall börja arbetsveckan lite försiktigt. En si sådär 2.5 timmar arbete följt av lunch med sin morfar kan vara lagom tycker jag.

Så det var vad jag gjorde. Jag och Frida roade oss med att ge förslag på olika saker han kunde roa sig med på dagarna, som att klä sig i tropichjälm och klättra i sina prunkande växter eller åka pulka ner för backen utanför köksfönstret. Jag tror inte han nappar på nåt av förslagen men om han gjorde det skulle jag gärna höra båda vad hans barn och bostadsstyrelsen hade att säga om tilltagen.

 Sen blev det inte så mycket mer av den här dagen. Ossians träning var sportlovs ändrad och jag tuppade av på soffan.

I hemmets lugna vrå

Just i detta nu, när jag släpat min trötta lekamen hem från en hård dag i fabriken och mötts av en fru som mår uppenbart mycket bättre än igår och som tycker att dans till Dragosta din tei är det nya svart, har jag letat mej till ett undangömt hörn för att få vara ifred. Till detta hörn har nu också Ossian 6 år hittat för att spela Erik Saades jättehit Poupular [a weelie popjula]. Just i detta nu känner jag mig trängd och kan inte svara för konsekvenserna. Jag har också, helt magiskt lyckats byta teckensnitt på texten utan att veta hur! Perkele!

Radion var däremot trevlig, Frida var med så det blev det vanliga sammelsuriumet om abborrar som äter antidepressiva medel, hur Frida eldade upp Pålsböle med hjälp av ett rostat bröd och huruvida jag bitit ihjäl en råtta på grund av ett gräl om ett mumsigt frö. Inget konstigt där alltså.

Nu har jag lyckats lösa teckensnittsproblemet men det var så dags ty nu är texten slut!

Reunion

Eftersom Frida dök upp på radion idag (efter sitt besök hos barnläkaren) så känns det lite irrelevant att berätta att jag skumpat fram och tillbaks i en liten traktor så till den grad att jag bara kissar skum.

En kafferums konversation mellan mig, Martin, Dan, Mia och Frida böljar fram och åter mellan tonfiskens eventuella ätbarhet, historiska pungkulor som Dan har sett, annat om pungkulor som Martin vill tala om, gubbar som kissar på gatan som Dan och jag har sett (mitt på strandgränd gud bevars), Fridas eventuella pojkvänner och huruvida jag kunde klå upp dom i en fight och till sist hur det alltid sist och slutligen är Mias fel att det talas manliga genitalier.

Väl i studion blir det annat än pungkulor att tala om, även om örhänget som dök upp ur mina kalsonger kom på tal, min oförmåga att duscha, vilken sorts smuts jag hade på byxorna jag har, avskurna hälsenor, skjutna fruar, Fridas eldstrider med babysar i ghettot och liknande saker avhandlades där.

Imorgon blir det Boutros & Frida i radion igen mellan 16-18 stay tuned!


När jag bildgooglade "Boutros & Frida" fick jag fram den här bilden på min ena son

Halledudanes vilken lite godbit oj oj oj oj ooooj!

Men på frida fick jag fram dessa tre

Kan jag månne gjort narr av henne i någon tidigare blogg? Nej knappast. Inte jag inte.

En måndag bland andra

Ledig dag idag och som sej bör låg man vaken från kl.7. Jag var upp och väckte barnen innan jag lade mig igen. Vad lärde jag mig då av detta? Jo, att det tar 41 minuter för en tonårsflicka att ta sig ut ur rummet från väckning.

Ossian hade tandläkartid men den slapp jag. Istället passade jag på att lasta bilen full med sopsäckar från källarstädningen som gjordes för en del månader sedan och så läste jag lite ur Zlatans bok. Den är lite intressant. Fotbollsspelare kan inte skriva så det ska dom inte och det gör han inte, nu kan han ju knappt prata heller men det ger en ovanlig grund för en bok vilket ger en intressant bok. Man kan inte bara läsa Marklund och Guillou.

Jag följde som vanligt med på Ossians träning och han gjorde 2 mål i slutet vilket gjorde honom till Zlatan om jag förstod honom rätt (just nu är det läggdags och då passar han på att undra över vårt öde utifall att solen sprängs, han har så mycket större vändningar i sitt liv än vad jag har i mitt.).

Han fick ett "boll gevär" nyligen. Jag kan smyga runt och skjuta ungarna hela dagen om så krävs. Inget går riktigt upp mot att se Vidar springa som om hans liv verkligen hängde på det.

En stund av ro

Är man som jag familjefar så händer det nu och då att man bara vill vara ifred. Vart tar man sig då? Jo toaletten naturligtvis. Det här är rakt igenom konstigt för toaletten är förmodligen det rummet man får vara minst ifred i. Alla andra i familjen har nämligen någon slags inbyggt panikmekanism som triggas av ljudet från låset på toalettdörren. Det vanligaste ljudet man hör inne på toaletten är -pappa jag måste kissa nu! Och när barn säger det så är nu nyckelordet. Dom har ingen framförhållning alls!

Nåväl, idag fick jag en ny störningsvariant att bocka av på min lista. Vidar lyckades nämligen skalla Ossian på näsan, Ossian fick näsblod, cue mayhem. Nu står han skrikande utanför dörren, jag tvingas mot alla mina principer låsa upp dörren för att skicka ut papper genom en lite, liten springa (ingen skall nämligen behöva se sin far sitta på toaletten, ingen! Sånt kan ärra en för livet och tvinga en att leva med humor som försvarsmekanism för att hålla bilderna borta).

Så papper är levererat, värsta faran har stävjats. Nu återstår bara att göra sig anständig och leta upp bomull. Låter enkelt, men vi skall komma ihåg att jag har ryckt ur min lilla stund av inre frid, är mitt i en sida av Lars Keplers Hypnotisören, har muskelvärk, blåmärken och ett brännsår som smärtar för att det kan. Det här är mycket att hantera för mej.

När jag klarat det, och jag vill säga på en högst anständig tid, och öppnat dörren så har den nerblodade lille illbattingen gått och sökt upp sin mor som tagit hand om det. Ett sånt anticlimax.

Ledig dag

Det blev en ledig dag idag. Inte så dumt faktiskt.
Eftersom jag spelade fotboll igår så har jag ett härligt varande sår på höften som bland annat klistrar fast sig i kalsongerna alternativt lakanet. Detta gör var morgon till ett litet äventyr. I morse låg Vidar i sängen och säkert  som amen i kyrkan fick jag en välriktad stortå rakt i såret. Sen var jag vaken.

Eftersom det är måndag kom mitt favorit fotbollsprogram på datorn och då barnen var på dagis och Ia på snatterkaffe nån stans så var siktet inställt på lugn och ro, kaffe och fotboll. Nu blev dom lite försenade i starten så Ia hann dyka upp ungefär halvägs med sina "bära spis hit och bära soffbord dit" men eftersom det är jag som bestämmer här i huset så fick jag se klart på fotbollen innan jag bar spis hit och soffbord dit.

Till sist blev det fotbollsträning för Ossian och under tiden passade jag på att besöka den lokala återvinningscentralen och där träffar man ju som bekant alltid vänner att prata med som till exempel Burk-Sune och Hittepå-Holger. Riktigt trevligt faktiskt.

Herra Jestas!

Jag skjutsade Ossian på fotbollsträning idag. Han är, kanske för att han är sex år, kanske för att han är sin fars son, lite av en omvärldsanalytiker (fatta vilket drömjobb!!! En hel värld som ligger och väntar på mina skarpa iakttagelser. Mmmm). Nå efter som han är sex år så filtreras ännu inte tankarna mellan hjärnan och munnen vilket gör det lite intressantare, men också för det mesta väldigt tjatigt. Så nu sitter vi i bilen på väg till träning. Ossian: -Oj titta månen är uppe... OCH TITTA JESUS!! HAN ÄR OCKSÅ UPPE!! Här hamnar jag i en besvärlig sits då jag måste hålla bilen på vägen samtidigt som jag hemskt gärna hade velat se Jesus, men det var halvt omöjligt från min plats då han tydligen huserade snett ovanför Ossians fönster.

Lite orättvist tyckte jag allt att det var att det var just Ossian som fick se honom, jag menar jag är ju trots allt 33 år och han bara 6. Enligt enkel logik och rättvisa borde jag stå före i kön att få kika.

Detta bekom dock inte Ossian utan han fortsatte glatt strö salt i mina teologiska sår. -Och där är Maria också. Då får man önska något. Visst får man det pappa?

Här var jag så förundrad över att BÅDE Jesus OCH Jungfru Maria behagar titta förbi på en vanlig januari måndag samt att jag, trots ett visst religions intresse aldrig hört talas om att någon, än mindre båda, har med sig lite önskningar när dom hälsar på, så jag inte kunde formulera några som helst vettiga svar på hans fråga.

Godkväll. Ovanligt kyligt ute ikväll. Får det lov att vara en önskning?
Vi har lammspecial idag om det kan passa?

Vad gör man på en söndag morgon

Så sitter man här, någonstans mellan varat och intet med en rasade sur 10-åring som i detta nu borde sitta på en häst om man frågar henne, men det gör man inte ty hon sprutar eld när hon pratar, med en 6-åring som hoppas han kan åka till en kompis som är så snäll att han skall få en godis i present och en 4-åring som är hjärtligt glad över att den långa natten är över och han äntligen har vaknat. Jag inbillar mig att vi alla har varit i just den åldern men det är svårt att tänka sig när man vaknar kl.7 en söndagsmorgon och inte kan somna om.

Tusen saker man borde göra, städa, byka, sortera åtta flyttlådor med cd skivor man påpassligt kom över, ta en promenad i det uuuuunderbara vintervädret och sedan lägga upp det på facebook så alla andra kan ta del av vilket energisk hurtbulle man är som tar vara på livets små glädje ämnen. Turligt nog har jag aldrig hymlat med att jag är en tråkig besserwisser som hellre sitter inne och möglar än springer ut och omfamnar livet.

Nä jag tar en kopp kaffe till och roar mig med ett mess jag skrev i en skumpig traktor och skickade till Ia.

Jo nu när du säbrt ff så, k?r

 yrajtor, kör yrsktor kan inte

 dkrivs nu!

Istället för Udmurtien

För att hålla en blogg vid liv krävs inspiration bland annat och en till synes outtömlig källa till inspiration är det dagliga livet och en till synes outtömlig källa av dagligt liv är jobbet, det tar aldrig slut!

Dagens sysslor var i sig ganska okomplicerade, åtminstone på pappret. Sanda parkeringar fram till lunch, prata i radio efter lunch till kl.18

Att köra liten, liten traktor i detta skumpiga väglag är dock en smula värre än en del annat. Redan innan jag anlänt till staden hade levern och njurarna skakat loss och försatts i omloppsbana runt ryggraden. Detta får ses som en välkommen omväxling i träningen för dessa organ. Vad värre var att min träning, i fotboll som utfördes i tisdags gav träningsvärk med en dags fördröjning så när jag steg ur traktorn hamnade jag i luften, förstenad i sittande ställning oförmögen att räta ut kroppen. Det såg lite ut som en scen ur Kill Bill när jag låg på parkeringen och skrek "Wiggle big toe" i fyra timmar (scener ur Kill Bill hade jag fått nog av redan på morgonen när jag sopade av bilen och drog knogarna längs den av is rivjärns-räfflade bakluckan och blodet sprutade okontrollerat).

Jag vill också ha sagt att jag sandade en utsökt "åtta" på en parkering i Sviby. Lite som The fast and the furious fast med en liten traktor. Således The slow and the modestly happy. Jag skall pitcha den idén vad det lider.

Radio biten var inte mycket att orda om. Jag hade en gäst, jag hade svårt att gå i trappor (träningsvärk) och jag hade ett skriande behov av att gå på toaletten när städerskorna var där.

För övrigt hade Ossian gjort en strumpdocka idag. Han döpte den till Snuskis.

Memo to self 1. Var försiktigare med snöborsten. 2 Ta inte one piece till jobbet

På hugget

2012´s grej är hittills en icke fungerande värmepanna. Idag gav jag mig på den själv med ett arsenal av verktyg som till och med skulle få ÅPAB att le i mjugg. Med lite telefon assistans av gubben far skruvade jag mig längre och längre in i brännaren ända till jag inte kom längre. Pappa fick snällt komma över och hittade den sista skruven som gjorde att jag inte lyckats fixa den själv (såå nära). När pannan var ihopskruvad startade den snällt, värmen och varmvattnet återvände och pappa åkte hem och högg av sig tummen.

När jag ändå var på hugget passade jag på att både klä av granen, rensa bokhyllan färdigt, byka och förklara offside regeln för Ossian. Ossian passade på att rita upp olika matchcenarion för mig som alla slutade med att hans lag gjorde mål.