En utlandsresa

Jag åkte till Sverige och hälsade på min syster för 2 veckor sedan. Jag tänkte att det kanske var dags eftersom hon nog bott där i 15 år eller så.
Nu var det tyvärr inte enbart av min godhet som jag tog mej tid till detta utan lika mycket för att hämta hem en bil som jag fått av hennes man. Han ligger väldigt bra till för priset som årets svåger.

Jag packade två par byxor för de är det plagget man inte smutsar ner så mycket tänker jag. T-shirts svettar man ju till oigenkännlighet på bara nån liten timme men jeansen klarar sej nästan alltid.
Det jag inte tänkt på var fotbollsmatchen jag spelade dagarna före som gjort mitt glidtacklar-knä till en eländig sårig sörja som helt enkelt sårvätskade sej igenom jeansen med fula fläckar som följd och till yttermera visso fick dem att fastna var gång det försöktes bilda skorpa.
Vi fick tvätta båda mina byxor.

I övrigt var det riktigt trevligt. Vi träffas inte så ofta utan barn och nu var vi ju till 50% åtminstone barnfria och dom barnen var ju hemma hos sej så dom hade gott om sysselsättning. Det blev alltså lugn och ro.

Nåt besök av min andra svenskbaserade syster blev det inte. Det visade sig att Vänersborg där jag befann mig och Göteborg där hon nästan befann sig inte alls låg jättenära varandra. Vem kunde anat?

Bröllop

Nu har den äldsta av storasystrarna äntligen räddats från glasberget och således tillbringade vi lördagen på bröllop på Havsvidden.

Resan dit tar ju en evighet men bara utsikten är värd besväret. En kvarts tank tog Chevan för besväret.

Själva vigseln hörde jag bara med ett öra då jag hade hand om Vidar och han alltid vet hur man inte skall uppföra sig vid tillfällen som dessa "SLUT" ropade han redan när musiken tystnade.
Därför är jag lite osäker på vad prästen sade men raden "ett väldoftande offer" snappade jag upp utan att för den sakens skull veta om han syftade på bruden eller brudgummen.

Middagen var både god och trevlig, redan förrätten bjöd på underhållning då lille Bisther svalde morotsstrimmlor som hon hade i både magen och munnen samtidigt.

Den öppna baren som  jag och lillasyster hittade gjorde att mina minnen av resten av kvällen är lite suddiga, men en fotografering tillsammans med "Den sura furan", ett kort men utmärkt tal och att Sinclair 48 är en dator som är så gammal att den får C 64 att verka ny.

När några nya minnesbilder dyker upp kanske jag återkommer med dom.

Olja på banan

Kalaset i sig, ja alltså det jag varit på idag, var mycket lyckat. Den utmärkta planeringen gjorde att jag bara behövde byta kläder efter jobbet medan barnen väntade i bilen. Ia måste förstås springa in en sväng och söla lita här och där. Hon har ju ett rykte att tänka på.

Sund ligger dock väldigt långt bort (35 km för att vara exakt) och vi hann inte riktigt i tid. Turligt nog hade en liten bit paj räddats undan min glupske lillebror och den delade familjen kristligt på (vilket inte är så svårt när merparten av den äter som gråsparvar). Mat som andra lagat åt en smakar alltid bäst.

Efterrätten bestod av marängsviss med banan till storasyster Erikas förtret ty bananen är hennes naturliga fiende.

Så här rädd blev Erika när hon såg bananen

Inbjuden till ingenstans

Det fina med denna dag var att vi var bjudna på födelsedagsmiddag till min systerson som fyllde 8.
Det besvärliga var att jag inte vet var min syster bor.
Detta kom jag på vid kafferasten idag.

Så, tänkte jag fiffigt, jag går in på googlemaps och kollar var det är. Ett hus nära Smedsbölemasten skall väl inte vara så svårt att hitta. Det var mycket riktigt inte alls svårt att hitta ett hus i Smedsböle, att hitta rätt hus som jag dessutom inte visste hur det såg ut visade sig något lite svårare.

In i handlingen stiger då Per-Olof, inbiten Sundsbo sedan födseln.
-Jo du är nästan rätt, kör förbi Östergårds där, kolla till vänster, se där är det där bor hon.
Känner Per-Olof min syster? Tänkte jag.

Det finns ställen dit inte ens googlebilen vågar köra