Hjulefrid

Årets första snöröjning gick av stapeln i söndags, så mycket plogande blev det dock inte för mej då min lilla traktor råkade ut för ett litet haveri och genast fick uppsöka verkstad. Själv fick jag fortsätta plogarrundan runt beväpnad med spade och min ohängde snutunge till bror.

Till lunch åt vi panini från Select som var så varm att ord som brinnande inferno och vulkanisk hetta användes.

Julklapparna har jag inte ägnat en tanke på ännu. De senaste åren har inhandlandet gått så snabbt och lätt att jag nästan varit lite besviken när det var klart. Det kan hända att det beror på att jag inte längre behöver handla åt 22 personer (som är toppnoteringen) utan ligger nere på ca.15 st varav flera vill ha samma sak alla år (läs: 1 påse Twist till morfar). Kanske till helgen att det är dags att engagera sej.

Snart är det fredagsmyyyys!

Ännu en arbetsvecka till ända. Eller ja snart till ända, men dagarna går så fort just nu så det kunde lika gärna vara fredag kväll nu.

På mitt före-lunch-arbete jagar vi löv åt alla håll och om det blåser som det gjorde idag och igår mest uppåt faktiskt. Henke träffade en kattkompis som han gullade med så jag fick jobba i lugn och ro.

På mitt efter-lunch-jobb så hade vi idag Fotbollsfredag fast på torsdag vilket alltid är en uppskattad programpunkt, inte minst av oss i studion. Jag hade dagen till ära dekorerat studion med fotbollsvimplar av en orsak som jag inte riktigt kommer ihåg längre. Men jag antar att jag hade nån bra orsak när jag kom på det. Jag försökte också utanför sändning reda ut Kamals eventuella Nazistiska förflutna men det förnekade han bestämt.

Imorgon blir det Freda me Frida på Steel Fm det bestämde vi i onsdags och jag tänkte mej två fulla dagar då jag kunde tråla min brilljanta hjärna efter  fenomenala fiskar att prata om, men så här långt har jag blott fångat 4 små strömmingar.

Bullen blev till bajs

Vi har börjat ta upp löv på jobbet. Det gör vi med en lång slang kopplad till en turbin. Denna suger in löven i ett släp.

Detta höll vi på med en solig höstdag vid Askuddsvägen. När vi var klara och hakade fast slangen på släpet nådde en oangenäm doft min näsa. Skit! Jag kollar runt vid slangen, ser inget men känner stanken. En snabb titt på mej själv avslöjar en liten fläck på jackan. Skit också bokstavligen tänker jag och kastar in jackan i skåpet på bilen när min kollega säger "du borde kolla dina byxor". På baksidan av byxorna, från bakfickan till skorna är det fullkommligt sprutmålat med skit. Vi har alltså sugit upp stora bamsebajsen med slangen, den har åkt genom turbinen och sprutat ut i släpet som inte är tätt och där utan för har jag stått med ryggen till.

Det jag skulle ha gjort innan lunch vara att köpa bullar, nu blev det att byta kläder istället.

Ålder är blott en siffra

På tal om Henke så blir man ju lite nostalgiskt ledsen över att han nästan är stor. Som tur är lyser hans ungdomliga kärna igenom ibland och han blottar sitt sanna jag.

Så sent som igår var vi förbi Bagle Bee och han fastnade vid akvariet medan jag pratade vuxna saker med Roine.

När vi gick därifrån var han så där uppspelt som bara en lite plutt kan vara. Det visade sig att akvariet hade innehållit inte bara clownfiskar utan också en palettkirurgfisk. Eller då i hans värd inte bara Nemofiskar utan också en Doris.

Jag har inte sett honom så lycklig sen han hitta en stor snigel i Godby och dom blev bästisar.

Du kan lita på teknikens under

Jag har tagit ännu ett steg in i 2000-talet (eller 10-talet för att vara mer precis) genom att skaffa mej en smartphone. En Samsung Galaxy S-4 tror jag, där "S" står för Spexig eller möjligen Spacead.

Nu har jag förstås inte börjat lära mej så mycket om den än, men varför skynda fram. Jag lyckades svara i mitt första samtal utan att riktigt veta hur jag gjorde (Henke fick visa mej idag hur jag hade gjort) och snart måste jag lära mej hur man byter profil till ljudlös för i går fick jag två sms i sändning.

Facebook skall man tydligen inte kunna ta ner till den då Google play  har problem med Åland och appar som kan kosta pengar (vid spel i fb fallet).

Jag har redan lärt mej skicka sms, fylla på kontakter och framför allt hantera anteckningsblocket så det får väl räcka för den här veckan.

Hull och hår

Efter en måndag med 9.5 timmar radiosändning (igen) tänkte jag att det är bäst att bege sig till Södersunda för att se om Connys All står kvar. Det gjorde det mot alla odds (eller är jag inte så viktig som jag föreställer mej?).

Jag och Henke gav oss iväg för att kolla huruvida lamporna i våra sköte-hus lyser och det gjorde dom nästan alla.

När det var gjort var det stopp i ett avlopp och eftersom jag är min fars son så tog jag mej an problemet med hull och hår (bokstavligt talat!). Jag har ärligt talat aldrig sett ett vattenlås som var så igensatt med äckel päckel, men förklaringen var inte dålig hygien hos de boende utan att bykmaskinen varit kopplad dit och dom skräpar alltid ner.

Även duschavloppet behövde rensas och sånt får mej allting att känna mej lite extra smutsig och bara för att det skulle bli en komplett avloppsdag så tappade jag ner packningen till vattenlåset i toaletten.

Alla är nöjda

En långhelg i Korpo skärgård är inte det sämsta. Speciellt inte som det blev betydligt mindre att göra än vad vi hade trott.

Farsan var nöjd för han fick med sig tre jordbruksmaskiner att koppla på en traktor. Han kommer använda pensionen till att bruka jorden som dom gjorde (semi) förr.

Henke var nöjd för han fick med sig en moped av märket Fanticmotor att skruva på och en gasmask från kriget som kommer väl till pass med tanke på hans dåliga mage.

Ia var nöjd för att hon fick vara på Elvsjö (Elfsö (Elversö)) och för att jobbet blev gjort.

Jag var nöjd utan några speciell orsaker, möjligen för att Ia skötte disken.

Barnen var nöjda för dom fick hitta på en massa roligt med sina barnvakter som att simma, åka till Leklandet och spela minigolf.

Ossian var extra nöjd för han fick 22 slag på en 9 håls bana och hamnade på nån slags topplista.

Vidar var mest nöjd för att dom simmade och Amira verkade nöjd i största allmänhet.

Regn tunga skyar

Idag var jag 5 minuter från att klara arbetsdagen torrskodd. Jag och Henke klippte gräs (som fortfarande inte växer) och vi visste att det skulle börja regna, men enligt min vädersida på internet skulle det börja prick 15:00 och då skulle det bara komma 1 droppe om jag tolkade bilden rätt.

Det gjorde jag nog inte.

När vi hade en precis så liten oklippt plätt kvar så att man inte kan lämna den så öppnade sig himlen och ett ösregn av sällan skådat slag satte igång (ett sånt som fick folk som heter Noa att börja bygga båtar).
Henke som bara är en liten plutt stortrivdes och plaskade i pölar och hade sej, men jag som är en gammal farbror drog genast på mej lunginflammation och andra ålderskrämpor.

Dagens dag

Igår blev äntligen min nya parkering färdig. Inte för att den tog så väldigt länge att göra, men jag har tänkt på den i snart 10 år.
Egentligen gick det helt smärtfritt, mycket tack vare att Ia höll i krattan och jag åkte hjullastare.

Förutom det så klippte vi lite häckar och blåste runt lite kottar idag på jobbet Henke och jag. Vi hann med allt som vår stränga chef ville att vi skulle hinna med, duktiga pojkar!

På jobbet fick vi chans att spela "Frida ringer jingeln" vilket är höjdpunkten på varje arbetsdag. God tvåa kom Scout som tittade in för att beundra radioproffsen (jag och Boutros) och på tredje plats hittar vi Rockmixx-Janne som kom och pratade musik ett par timmar vilket alltid är trevligt.

Nu återstår bara att träna fotboll och författa en "Veckans Ryska Delrepublik" så får jag gå och lägga mej sen.

Barn will be barn

Jag berättade för Frida om vår bror Henke och hur han hade hittat en stor snigel som han hade tagit hand om, gett namn åt och flyttat undan från den farliga gräsklipparens vassa klor.

Det visade sej att den här historien inte skulle framkalla några hjärtliga hånskratt från denna publik. Tvärt om så hade Frida tillbringat den senaste kaffebjudningen åt att bada, klätt ut och slutligen sjungit "snick snack snäcka hade fått en läcka" för sin nya kompissnigel Herr Winbärg medan den äldre delen av sällskapet fikat och pratat vuxensaker i lugn och ro.

Det här bevisar bara att dom är precis så små som jag alltid hävdat.

Och annat

Förutom oförtjänta tecken på att jag försummar min personliga hygien, vilket jag bestrider, så har jag ett frisyr bekymmer.

Håret är nu så långt att det inte går att ordna i en vettig frisyr. Det är också för kort för att det skall kunna samlas i en liten svans. Diadem betraktar jag som en styggelse hos män.

För övrigt har vi ägnat stora delar av helgen åt att städa utan att det för den delen syns speciellt mycket. Detta kan bero på två olika saker.
Det ena, som drabbade min farmor, är att det är så rent och fint när man börjar så man inte ser skillnad efteråt.
Den andra, något troligare, är att det är så fruktansvärt mycket grejer och saker och leksaker och kläder och AAAARRRGH!!!!!! tja allt möjligt så att man måste städa jätte jätte mycket för att det skall bli klart helt enkelt.

Jag vill inte säga åt vilket håll jag lutar.

Något som inte lutar är de två skyltarna jag och Henke satt upp idag. Spikraka och jättefina. Duktiga fastighetsskötare dom där!

Frida sommarjobbar i radion och det resulterar i,  förutom spontana mikrofon avstängningar och fågelfrön överallt, i att man måste förse henne med mat för att hon inte kan ta vara på sej själv. När hon väl fått mat spinner hon förnöjt och rullar ihop sej till en boll och somnar under mixerbordet

Vrooooom!!!!!!

Efter att min hemmafru gick bort i en tragisk fått-jobb olycka hamnade hushållet och barnen på mej. Det här har haft en negativ effekt på min Boutros-tid. Den tiden som jag ägnade åt b la fotbolls tittande, musik lyssnande och blogg skrivande.

Tiden rusar ifrån mej medan jag rusar runt och hämtar barn efter jobbet, hämtar barn från ridning, lagar mat åt barn jag hämtat hem och sedan skjutsar bort barn till ställen dom ska till.
Nu har detta bra pågått i tre dagar så det skall väl normalisera sej en smula men allting har gått så fort så att jag var så säker på att det var tisdag idag att t om Micke blev osäker när jag i sändning med bestämdhet hävdade att så var fallet.

Nu har jag ett barnkalas att åka på, min lillebror fyller 19. Ta-ta!