På hugget

2012´s grej är hittills en icke fungerande värmepanna. Idag gav jag mig på den själv med ett arsenal av verktyg som till och med skulle få ÅPAB att le i mjugg. Med lite telefon assistans av gubben far skruvade jag mig längre och längre in i brännaren ända till jag inte kom längre. Pappa fick snällt komma över och hittade den sista skruven som gjorde att jag inte lyckats fixa den själv (såå nära). När pannan var ihopskruvad startade den snällt, värmen och varmvattnet återvände och pappa åkte hem och högg av sig tummen.

När jag ändå var på hugget passade jag på att både klä av granen, rensa bokhyllan färdigt, byka och förklara offside regeln för Ossian. Ossian passade på att rita upp olika matchcenarion för mig som alla slutade med att hans lag gjorde mål.

Längtar efter slam-bilen

Så den stannade pannan startade av att Gubben Far tittade på den. Och då menar jag tittade, han behövde inte ens höja skiftnyckeln lite hotfullt. Samma panna som Ia och jag svettats med i en veckas tid utan resultat.

En vecka utan olje eldning betyder en positiv effekt för miljön och en negativ utveckling för den sociala miljön. Varmvatten är bra om man vill träffa andra människor som har varmvatten och således kan ägna sig åt daglig tvagning.

Nu skulle man tro att jag skriver detta nydushad och fräsch som en blomma men icke! Septiktanken är nästan full och tanken på att ställa sig i dushen när bajsmonstret från Golgata hotar dyka upp är lite för spännande för en vanlig måndag. Slam-Holger har dock lovat dyka upp snarast.

Pannan har stannat

Den där nydushade känslan vill inte riktigt infinna sej när man tvättar sej med våtservetter.