Radio Maraton FM

Kör en maraton sändning idag. Micke som brukar sända Dagspasset är nämligen sjuk så jag fick (tjatade mej till att) rycka in idag. 07:30 till 17:00 kändes som en snudd på övermäktig uppgift men nu har jag tagit mej ända fram till Mellanpasset och enerinivån ligger alltjämnt på topp!

Igår städade jag ur ett förråd till en lägenhet som blev otömd efter att hyresgästen tydligen blivit vräkt och lämnat allt vind för våg (varpå allt stuvats in i förådet och i sin tur lämnats vind för våg av hyresvärden), ganska kul jobb om man som jag tycker om att snoka.

Imorgon blir en lugn och trevlig dag med inslag av barnkalas men i övrigt uppehåll.

På söndag skall jag eventuellt med Lemlands IF och bidra med min enorma fotbollskunskap för att vi skall spracka Thias vinstfria svit som nu borde överträffa självaste Dean Saunders.

Dagens dag

Igår blev äntligen min nya parkering färdig. Inte för att den tog så väldigt länge att göra, men jag har tänkt på den i snart 10 år.
Egentligen gick det helt smärtfritt, mycket tack vare att Ia höll i krattan och jag åkte hjullastare.

Förutom det så klippte vi lite häckar och blåste runt lite kottar idag på jobbet Henke och jag. Vi hann med allt som vår stränga chef ville att vi skulle hinna med, duktiga pojkar!

På jobbet fick vi chans att spela "Frida ringer jingeln" vilket är höjdpunkten på varje arbetsdag. God tvåa kom Scout som tittade in för att beundra radioproffsen (jag och Boutros) och på tredje plats hittar vi Rockmixx-Janne som kom och pratade musik ett par timmar vilket alltid är trevligt.

Nu återstår bara att träna fotboll och författa en "Veckans Ryska Delrepublik" så får jag gå och lägga mej sen.

Post traumatiskt regn

Började dagen med en släng av "post regn stress". Eftersom det regnade igår blev inget gräs klippt och då det hotade att börja regna igen i morse så såg jag till att lägga på en extra rem för att hinna med. Nu blev det inget regn men det var bara bra för jag fick jättemycket gjort när jag redan var upp i varv. Fick t om beröm av chefen, utmärkelsen "månadens anställd" har jag som i en liten ask.

På radion var allt under kontroll och jag har nu manövrerat programmet "Fotbollsfredag" till torsdagen och därmed flyttas "veckans ryska delrepublik" till fredagen istället och det passar ju bra för den är ju riktigt fredags festlig.

Del två

I radion skulle jag idag få sällskap i radion vilket inte var igår. Inte Frida som brukar dyka upp tätt som titt utan Roine som led av svår radioabstinens och måste få komma till med allt undertryckt prat.

Vi hade som sej bör riktigt roligt och som vanligt fick sej den ytte pytte gnutta maskulin manlighet som jag har kvar ett rejält bett taget ur sej. Denna gång var det inte Judy Garland det föll på utan bl a att jag tittade på Eurovisionens semi final snarare än hockeyns kvarts final.

Eftersom jag var rejält hungrig vid lunchen köpte jag en pizza. Detta visade sej helt onödigt då Roine hade köpt bullar och Eva hade fått en ful ostkaka på posten som hon donerade till sin hungrande personal. Jag fick pressa i mej min del av godbitarna och stal med mej resten hem. 

Hemligheten till en lyckad arbetsdag

Jag tror jag har kommit på nyckeln till att vara pigg och inspirerad en hel arbetsdag utan minsta dipp.
Jag somnade på soffan runt sjusnåret och vaknade inte förrens nästa morgon kl:7. Det är sällan man stiger upp med ett litet tjoho en timme tidigare än man behöver på en arbetsdag. 12 timmars sömn är da shit!

Fotbollen hade det tydligen ingen positiv effekt på, det var inte mycket som ville fungera och som oftast var bastun efteråt höjdpunkten.

Men åter till arbetet skotta grus går jätte bra med 12 timmars sömn i ryggen men också tävlingar i radio. Ja tycker jag hade kommit på den fiffigaste av frågor till IFK biljetterna, nämligen: Vilka städer kommer RoPs och JJK från och vilken av dessa ligger längst österut? Nu visade den sej inte vara riktigt lika fiffig som jag trodde då den allmänna uppfattningen är den korrekta, att Jyväskyllä är längre österut, men det inte många vet är att det bara är en distansminut som skiljer (1852 meter om du inte förstod) och då blev ju den första gissningen korrekt och ingen förstod min förträfflighet.

50 nyanser av glada färger

Idag har det varit finare väder och där med har allting blivit lite piggare. Inte imorse när jag vaknade dock vilket är lite konstigt för jag hade bara bra drömmar och efter en sådan ynnest brukar jag vara riktigt pigg, men det kan ju ha att göra med att jag hade Vidars knä gnissandes mot ryggraden sista timmen innan jag vaknade förstås.

Sandskottning är vårens melodi vad gäller fastighetsskötsel och gruskornen har yrt vida omkring i mitt solinspirerade arbete.

Radiobiten var även den bra förutom att nån inte köpt socker som nån lovat och sedan skyller på nån annan. Det kom in en Alexander med en skiva, det kom in två fotbollskillar och presenterade sig som SIFFK (dom borde skaffa en egen identitet pojkarna) och jag kan konstatera att det här är enda stället jag kan hamna i överläge mot unga vältränade fotbollspojkar och till sist fick jag in en önskan på Paul Anka vilket helt säkert inte hänt under mina 6 (ish) år på radion.

Bra dag kort och gott.

De lösa kopplingarnas aveny

Den här dagen blev nästan Steel FM redan från start. Jag började min arbetsdag från Klinten alldeles mitt emot Martins hus och när det till yttermera visso stod en betongpump med tillhörande chaufför utanför huset stannade jag en stund och pratade med denne. Martin såg jag i och för sig inte men jag tycker det var nära nog.

Strax efteråt dök familjen Dan upp på varsin cykel och då kunde jag bocka av honom på min lista.

Jag körde traktor förbi det bostadsområde där Mia bor och det räknas också även om det är lite löst.

Och när vi nu är inne på lösa kopplingar så har jag druckit kaffe med Ålandstidningen framför mig och då får jag bocka av både Roine (lagar kaffe på sitt jobb) och Scout (lagar tidning på sitt).

Konsten att gratta födelsedagsbarn i Steel FM

Ring studion. Det tutar upptaget. Pröva tre gånger till med samma resultat.
Ring chefen som har en nerv i kläm i höften och låt henne stappla ner för trapporna till studion för att leverera telefon numret till den som inte kommer fram.

Radioprataren ringer numret. Numret är inte i bruk, var god kontrollera numret svarar det i andra änden. Pröva två gånger till och en gång med privat mobil med samma resultat. Radioprataren skuttar upp till chefen för att få det korrekta numret.

Prövar igen, får svar och uppgifter om födelsedagsbarnet som skall grattas. Glömmer ta telefonnumret till födelsedagsbarnet. Letar upp det i telefonkatalogen.

Ringer upp, får svar, födelsedagsbarnet förstår vem som ringer och kastar luren i örat på radioprataren.

Lätt som en plätt! Försök gärna själva.

Fredagen i korthet (och lite torsdag. Eller lite och lite, hälften)

I torsdags hade vi äntligen kommit igång med sandsopningen. Vi hade fått sopaggregatet på traktorn och traktorn till stan. Praktiskt taget samma sekund sop sopborstarna rörde marken ringde Dan.
Micke hade blivit sjuk och det behövdes nån att sända på radion. Nu brukar jag göra allt som står i min makt för att sända radio men denna gång kunde jag inte beveka mitt samvete och smita redan vid 9.

Men jag skippade lunchen och anlände kl:11 så jag fick några plustimmar i etern. Lyckan över detta grumlades något när det visade sig att det var magsjukan som tagit min företrädare. Jag kunde känna bacillerna krypa omkring med ett otäckt hånflin.

På fredagen blev det en heldag med radiopratande. Först Dagspasset och sedan en timme av Mellanpasset så att Roine skulle hinna fixa håret innan han kom från ett jobb till ett annat.

Avslutade dagen med fotbollsträning som gick bra. Har lite ont på hälen men efter att tränaren skrämt upp mej och sagt att det är hälsporre som sedan dementerats av Thias (som jag väljer att tro på) så kände jag mej lite friskare igen. Mitt lag vann så ni vet.

I övrigt

Jag tränade fotboll för första gången på en vecka, det gick bra. Jag har oroat mig en smula för att jag inte haft den rätta undertryckta vreden när jag spelat på senare tid (det som brukar kallas "glöd"), men jag känner nu att jag är den på spåren. Inte så som att jag håller på att bli arg igen, även om det hade varit trevligt, utan snarare som om jag kanske hittar en artificiell glöd, lite som en sån där glödlampa som brinner så att det ser ut som en låga.

Radion är trevligt. Det blir lite ensamt att sända själv bara. Speciellt dom dagar vi inte har tävlingar och ingen önskar några låtar. Kanske borde jag återuppväcka min all time favourite programpunkt veckans ryska delrepublik? Eller hitta på nåt annat.

Fastighetsskötseln har också startat igen efter ett par veckors ledigt. Lite mjukstart (det har varit en hårdare påsk för somliga än för andra) med brandsläckarmontering, brandsyn och sånt. Imorgon börjar vi sopa grus.

Arbetsveckans skönhet och sorg

Så var arbetsveckan slut. Ganska skönt är det att jobba tre timmar per dag, men det blir lite för mycket mal i plånboken för att det skulle vara försvarbart så nästa vecka blir det fastighetsskötsel igen.

Min sjukdomsprofil har varit spännande denna vecka. Först fick jag herpes av takläggaren (jag visste att han hade nåt lurt för sig när jag vände ryggen till), sen visade det sig vara bältros som dagen efter förvandlades till seaborre som i sin tur blev blöjexem och nu vet jag inte riktigt vad det är längre. Men det dör av hästliniment.

Jag hade en lyssnare som var lätt påstruken denna vecka, men han var artig och önskade bra musik så det var inte så mycket att säga om annat än möjligen det att man tar helg lite väl tidigt om man fyllnar till redan halv två på en måndag.

Vita Tisdagen

Innan det var dags för mig att sända Mellanpasset igår så pratade jag som vanligt en stund med Micke om ditt och datt i sändning. Konversationen om utlottningen av ett presentkort på påskmiddag för två på pepparkvarnen gick ungefär så här:

Jag -Annars kanske vi gör så att vi struntar i att lotta ut middagen å så går du och jag och äter i stället

Micke -Jaså?

Jag -Så kan vi ha lite vin, lite levande ljus och lite djupa blickar.

Micke -Oj............Nu blev jag hungrig.....

Hej vad det går

Blev ganska fullt upp igår, inte så att jag skulle kalla det hektiskt precis men vi måste betänka att i ett liv där jag kanske gör någonting under en hel dag så var detta något helt annat.

Vaknade relativt tidigt men av någon orsak rusade klockan fram till 12 då jag begav mig till stan för att äta lunch innan radion. Det blev pizza trots att jag inte var särskilt sugen.

Radion var inga större bekymmer, inte en enda önskelåt under tre timmar. En felringning dock.
Jag stannade kvar och höll Dan sällskap en timme efter sändning så han inte skulle känna sig så ensam.

Åkte till Gottby sov den rättfärdiges tupplur, hon hade vaktat barnbarn nämligen.

Hämtade Thias innan träning, tränade och lyckades faktiskt, efter en felpassande start, uträtta något vettigt för första gången i vinter tror jag.

När jag skjutsat hem Thias hämtade jag Ida som hade varit ute och ränt lite och kom hem lagom till fotbollen på tv.

Den var något mirakelaktigt då Finland lyckades ta en poäng av Spanien! Till yttermera visso kvitterade dom Spaniens ledningsmål. Två helt osannolika händelser i sig men tillsammans blev det "Finland vinner Eurovisionen stort"

Finland använde ett lågt och lite skrämmande försvar mot Spanien

Återtoget mot vardagen

Det kändes lite vemodigt idag, det är nåt med Steel festerna som gör att man blir det när de är slut. Ett halvt år till nästa gång typ. Däremot är det bra att jobba med andra som var med så man kan fylla i vissa luckor som att jag gick runt med badbyxorna på huvudet och mitt tjatande om Gunnars enormt höga ålder... Eller... Bra och bra när jag tänker efter...

Nåväl jag hade ju nytt radiopass att ta itu med och började redan kl:13. Micke lyssnade på Bailando så jag antar att han fortfarande var på partyhumör. Dan skulle senare komma på mig med att spela Rod Stewarts Sailing vilket understryker vemodsteorin.

Skillnaden mellan att sända Eftermiddagspasset och Mellanpasset visade sig i stort bestå av en viss förvirring, som att önska trevlig helg när man slutar och förundran över att Dan är kvar när man går t ex.

Han borde ätit pyttipanna

Dagens projekt på jobbet var att måla ett tak i ett duschrum. Den största utmaningen var att inte stryka håret i den våta färgen. Inte så att frestelsen var oemotståndlig eller så men ändå.
Det näst svåraste var att få med sig allt man behövde från butiken på ett försök. Jag var riktigt nära att jag lyckades.
En extra överraskning för övrigt att Byggvaruhusets anställda har slutat smita undan för sina kunder. Det är mycket enklare att handla när man får hjälp.

När jag dumpat min fastighetsskötar-chef (inte i ett dike) drack jag kaffe med min radio-chef för att ta reda på varför vi inte hade fått se några baddräktsbilder på näringsministern på facebook. Dom utlovades under kommande vecka.

Eftersom jag inte litade på att Roine skulle prioritera rätt i sin historiefördjupning i eftermiddagspasset så tog jag saken i egna händer och levererade en egen i mellanpasset.
Den handlade naturligtvis om Bon Scotts frånfälle just denna dag för 33 år sedan då han kvävdes i sina egna spyor.

Bon skulle råka ut för en av de där gångerna då det inte är roligt att spy

I hemmets lugna vrå

Just i detta nu, när jag släpat min trötta lekamen hem från en hård dag i fabriken och mötts av en fru som mår uppenbart mycket bättre än igår och som tycker att dans till Dragosta din tei är det nya svart, har jag letat mej till ett undangömt hörn för att få vara ifred. Till detta hörn har nu också Ossian 6 år hittat för att spela Erik Saades jättehit Poupular [a weelie popjula]. Just i detta nu känner jag mig trängd och kan inte svara för konsekvenserna. Jag har också, helt magiskt lyckats byta teckensnitt på texten utan att veta hur! Perkele!

Radion var däremot trevlig, Frida var med så det blev det vanliga sammelsuriumet om abborrar som äter antidepressiva medel, hur Frida eldade upp Pålsböle med hjälp av ett rostat bröd och huruvida jag bitit ihjäl en råtta på grund av ett gräl om ett mumsigt frö. Inget konstigt där alltså.

Nu har jag lyckats lösa teckensnittsproblemet men det var så dags ty nu är texten slut!

Reunion

Eftersom Frida dök upp på radion idag (efter sitt besök hos barnläkaren) så känns det lite irrelevant att berätta att jag skumpat fram och tillbaks i en liten traktor så till den grad att jag bara kissar skum.

En kafferums konversation mellan mig, Martin, Dan, Mia och Frida böljar fram och åter mellan tonfiskens eventuella ätbarhet, historiska pungkulor som Dan har sett, annat om pungkulor som Martin vill tala om, gubbar som kissar på gatan som Dan och jag har sett (mitt på strandgränd gud bevars), Fridas eventuella pojkvänner och huruvida jag kunde klå upp dom i en fight och till sist hur det alltid sist och slutligen är Mias fel att det talas manliga genitalier.

Väl i studion blir det annat än pungkulor att tala om, även om örhänget som dök upp ur mina kalsonger kom på tal, min oförmåga att duscha, vilken sorts smuts jag hade på byxorna jag har, avskurna hälsenor, skjutna fruar, Fridas eldstrider med babysar i ghettot och liknande saker avhandlades där.

Imorgon blir det Boutros & Frida i radion igen mellan 16-18 stay tuned!


När jag bildgooglade "Boutros & Frida" fick jag fram den här bilden på min ena son

Halledudanes vilken lite godbit oj oj oj oj ooooj!

Men på frida fick jag fram dessa tre

Kan jag månne gjort narr av henne i någon tidigare blogg? Nej knappast. Inte jag inte.

Otroligt men sant

Jag fick en lagom liten paus i mitt fastighetsskötande idag och passade på att smita in till radion ty jag hade fantastisk information att dela med mig av.

Imorgon är det Askonsdag, den första dagen på den kristna fastan. Denna dag infaller tidigast 4 februari  och senast 10 mars men trots det har Askonsdagen aldrig infallit på påskdagen! ALDRIG! Fatta hur otippat det är, jag är helt till mig av religiös helgdags förtjusning! Till yttermera visso kommer den heller inte infalla på skottdagen förrän 2096, om 84 år!!! Detta var vad jag berättade i radion.

Förutom detta är Påvens abdikation den stora snackisen i mitt huvud denna vecka (jag jobbar mycket själv om nån undrade). Benedictus  XVI är den förste påve sedan Gregorius XII  som abdikerat och detta var 1415! 59 påvar i rad som dött på sin post, fatta vad det måste lukta unket i det arbetsrummet! 

Hans helighet själv säger att han är för gammal och trött för att jobba vidare och detta bildbevis stöder väl på sätt och vis det påståendet.

Sound of silence

Dagens skarpa iakttagelse av min omvärld består av tystnad. Tystnad är det värsta som kan hända i en radiostudio efter att spilla te på mixerbordet och spela Eddie Meduzas Mera brännvin. Man blir väldigt känslig för tystnad efter x antal år som radiopratare. Ettdera är det Madonna som lägger in en lagom sekund tystnad mitt i en låt (bitch!)  eller så lyssnar man på reklamen i hörlurar och tar av sej dom när det byter reklam vilket innebär att det är tyst en mikrosekund vilket får mitt hjärta att stanna då det betyder att mikrofonen varit på vilket i sin tur betyder att jag sjungit spaaarhallen så att alla hört. Det tredje alternativet är att en låt har väldigt tyst intro och då hinner man också kissa ner sej när man tror att den förhatliga radiotystnaden anfallit igen.

Summa sumarum går jag från jobbet nerkissad utan puls. Undrar om jag kvalificerar mig för risktillägg?

Extra insatt

Så! Innan jag går in i sändning brukar jag se till att komma i god tid för att få en trevlig pratstund oss vuxna på stationen emellan. Det går till ungefär så här.

Jag berättar om dagens lampbytarrunda på fastighetsskötar jobbet.
-Hämta stege, vecklar ut den, klättrar upp i stolpe, fattar inte hur man får fram lampan, klättrar ner, klättrar upp i nästa stolpe, samma procedur, skickar upp den höjdrädda chefen, han kissar ner sig men listar ut hur man skall göra. Jag klättrar upp igen, gör som man skall göra, får loss kupan, tippar 2 kg snö innanför kragen, (här börjar jag låta arg i min historia) konstaterar att vi inte har rätt lampa, klättrar ner, åker till lamp butiken, dom har inte heller rätt sort, åker på kaffe, ringer elektriker, han fixar lampor, vi åker dit, får lampor, åker till stolpen, klättrar upp tar av kupa igen, tippar 2 kg snö innanför kragen igen, byter lampa, jobbet utfört, halva dagen avverkad. *flåsar ilsket*

Dan berättar om sin hockey.
När jag inte tränar så är jag så jäkla dålig på att ta emot pucken med handen. Ettdera träffar den tummen eller så träffar den pekfingret. Jag har ingen känsel i pekfingret idag, undrar om det är normalt?

Mia och jag diskuterar konsten att supa nån snygg. Kvinnor behöver ju bara bjuda på sprit så blir dom snygga, för att dom bjuder alltså och sen så blir dom ju snygga när man dricker spriten dom bjöd på också. För karlar är det ju svårare för då måst man ju bjuda på så mycket sprit att fotlederna tappar bärningen och då lär man ju få kräk på foten på väg hem och en våldtäcktsanmälan säkert som ett brev på posten dagen efter.

Enter Martin (tänk typ Björn Gustavsson röst)

Vet ni! Docka det betyder ju att man för ihop penisarna med varandra. Men nu, nu var det två killar som hade gjort det och när dom trädde förhudarna ovanpå varandras så trassla dom in sej så dom inte kom loss. Det tog säkert en vecka innan dom kom loss för dom våga inte gå till doktorn så det var först när dom blev anmälda saknade som det uppdagades!

Cue silence