Återtoget mot vardagen

Det kändes lite vemodigt idag, det är nåt med Steel festerna som gör att man blir det när de är slut. Ett halvt år till nästa gång typ. Däremot är det bra att jobba med andra som var med så man kan fylla i vissa luckor som att jag gick runt med badbyxorna på huvudet och mitt tjatande om Gunnars enormt höga ålder... Eller... Bra och bra när jag tänker efter...

Nåväl jag hade ju nytt radiopass att ta itu med och började redan kl:13. Micke lyssnade på Bailando så jag antar att han fortfarande var på partyhumör. Dan skulle senare komma på mig med att spela Rod Stewarts Sailing vilket understryker vemodsteorin.

Skillnaden mellan att sända Eftermiddagspasset och Mellanpasset visade sig i stort bestå av en viss förvirring, som att önska trevlig helg när man slutar och förundran över att Dan är kvar när man går t ex.

En vanlig tisdag

Hade en sån där skönt oeffektiv arbetsdag idag. Först hade chefen och jag missuppfattat var vi skulle mötas och satt på olika ställen och trodde den andre försovit sej.
Senare skulle vi byta ett (av två) handtag men då vi köpt ett och satt det på plats visade det sig att vårt prototyphandtag hade förlupit så fick fick åka tillbaks till handtagsbutiken och köpa ett till. Detta skulle förövrigt bytas högst upp i ett hus med fyra trappuppgångar och vi hittade rätt redan på tredje försöket. Lägg där till att vi bar upp den två ton tunga verktygslådan för alla trappor men allt vi behövde var en skruvmejsel.
Nåja man kan inte vara på topp alla dagar.

Radion förflöt ganska lugnt men Micke hade fått höftproblem (då vet man att man är gammal) av, får man förmoda, en ivrigt jitterbuggande förmiddag och kunde knappt gå ut ur studion.
Roine blev dagens hjälte då han hade med sig en fastlagsbulle. Big Up! Som vår gamle rabadab kompis Pontus skulle ha sagt.

Här skall pratas radio till tusen!