Strået som får glaset genom nålsögat

Min lilla racerbil har längtat efter ett rejält verkstadsbesök en längre tid men jag har tvekat. Att reparera en 250 euros bil för 500-700 euro är en matematik som inte ens mina matte betyg riktigt kan få ihop. Det sagt finns det inga bilar man kan köpa billigt som kan garantera längre hållbarhet och då kan det vara värt pengarna ändå.
Se där! Mina mattebetyg fick ihop det trots allt.

Men nu har jag kört på en Volvo och alla ni som kört på en Volvo eller blivit påkörd av en Volvo eller blivit påkörd när ni körde Volvo vet att man aldrig kör på en Volvo.

Vad min försäkring var värd blev jag snabbt varse om och då har jag alltså lyckats dubbla mina verkstads kostnader utan att göra någonting (som t ex bromsa).

Förvåningens finger i häpnadens mun

Man skall inte underskatta hur förvånad man blir när man kokar och blandar sej en kopp snabbkaffe och det visar sig att man inte fått igång vattenkokaren.

Lika förvånad blir man när man kör på en Volvo som stannar för trafik med förkörsrätt.
Förvånad blir man dock inte när man gjort det och det bara är smulor kvar av bilen medan Volvon fått en liten skråma. Det har jag sett hända förut.

Förvånad blir man inte heller av att jag somnade mitt i fotbollen men desto mera av att Vidar själv gått och lagt sig och de andra leker agent och gör det ganska tyst.

Ny bil

Så har jag äntligen skaffat mig en ny bil. Eller ny och ny. En Opel Kadett av -81 ans årsmodell är inte ens ny med mina mått mätt (en ny bil är från -94 eller framåt). Men den är ny för mig och det är vad som räknas.

Denna gång tror jag att jag äntligen gjort en bra bil affär och det skulle nog vara en av de första gångerna.
Min Volvo, som jag visserligen förlikats med det senaste året, tog sig inte igenom besiktningen i december (utan att lämna ett oljigt spår efter sig) och jag kände att den ätit min sista 500-lapp (den åt den i april när jag besiktade senast). Så jag tänkte att jag säljer den för en billig peng. Då jag hade en bekant som varit intresserad av den tidigare ringde jag honom och följande konversation utspelade sig.

-Vill du köpa min trasiga bil för en billig peng?
-Nej men du kan få min otrasiga bil i utbyte.
-Deal!

Nu är jag således stolt ägare till en bil som fyller jämnt i år.

Det som slog mig när jag skulle åka hem med bilen är hur mycket man glömmer fråga. Jag kunde inte justera sätet, inte sätta på lyktorna, hade ingen aning om hur många växlar som fann eller i vilken ordning dom satt och jag kunde inte fråga för jag hittade varken dörröppnarn eller fönsterveven.

 Bilen från ena hållet (troligen fram)

Bilen från den andra sidan (som jag tror är bak)