Radio Maraton FM

Kör en maraton sändning idag. Micke som brukar sända Dagspasset är nämligen sjuk så jag fick (tjatade mej till att) rycka in idag. 07:30 till 17:00 kändes som en snudd på övermäktig uppgift men nu har jag tagit mej ända fram till Mellanpasset och enerinivån ligger alltjämnt på topp!

Igår städade jag ur ett förråd till en lägenhet som blev otömd efter att hyresgästen tydligen blivit vräkt och lämnat allt vind för våg (varpå allt stuvats in i förådet och i sin tur lämnats vind för våg av hyresvärden), ganska kul jobb om man som jag tycker om att snoka.

Imorgon blir en lugn och trevlig dag med inslag av barnkalas men i övrigt uppehåll.

På söndag skall jag eventuellt med Lemlands IF och bidra med min enorma fotbollskunskap för att vi skall spracka Thias vinstfria svit som nu borde överträffa självaste Dean Saunders.

Ovanlig fotboll

Jag spelade fotboll igår, en minst sagt konstig tillställning. Det var vårens första gräsmatch vilket betydde att gräset var så gropigt att man inte kunde passa bollen på det. Så långt inga problem. Problemet var att det blåste orkan.

Men så här puttrade vi på i 90 minuter utan att kunna slå bollen varken på marken eller i luften.

Slutet gott allting gott, vi vann med 3-0 efter mål av Pontus, Tommen och Kalle.

Så gick det till

Upplägget på vår lagkväll med Lemlands IF var vad vi i min värld och för egen del kalla "recept på katastrof". Alltså först fotboll hos Thomas med några stillsamma öl (och flera vilda).
Detta följt av vattenlekar på Mariebad för att riktigt trötta ut mig.
Middag på Dinos för att bli däst och lite illamående (vilket man blir av att äta den goá goá bearnaisen med sugrör) och en liten kaffedrink för att cementera illamåendet och långa utläggningar av Tommen för att skapa förvirring.

Allt detta stämde så när som på illamåendet. Min naturliga stoppsignal kom aldrig och tja ni kan ju tänka er ungefär.
Jag drack upp allt, träffade alla, hade en åsikt om allt och fick betala dagen efter.
Så nu har jag nog lärt mig min läxa.

Uj en sådan jobbig dag

Igår var jag på kalas med Lemlands IF vilket resulterat i att jag idag varit fullständigt utslagen. Soffläge hela dagen och mest synd var det om lilla Vidar som valde att gå på pottan mitt under en av mina djupare tupplurar. Där blev han.
Nu är han en erfarenhet och två röda pottsträck på rumpan rikare.

Action som bara den

Igår var en rakt igenom spännande dag.

Den började redan från första stund (för Frida inte för mig för jag vaknar oftast en god stund innan sändning) då dörren till Steel skrapan inte ville låsa upp sig. Detta har hänt mig några gånger förr men då har jag varit på insidan, nu var vi dessvärre på utsidan.
Efter att jag ringt fyra samtal utan tillfredsställande svar och Frida minst två med samma resultat fick vi tag på Veckan Steelfm Hjälte™ Thias som lovade släppa allt han hade för händerna (hoppas lilla Helmi har återhämtat sig) och komma till vår undsättning.
Klockan var då 10:53. Klockan 11:02 började Lördagsöppet som om inget hade hänt och klockan 14:00 avslutade vi ett program som hållit högsta kvalitet.

Sen var det rusning igen!
Fulla spjäll till Gottby, kasta in barn i bilen, racerfart till Bengtsböle för att spela fotboll och när jag svängde in på parkeringen hörde jag domaren blåsa igång matchen. Klockan 14:35.

När jag långt senare på kvällen gick ut ur huset hörde jag någon ropa "hej Boutros" från busshållsplatsen. Detta var min gamle lagkamrat Sami vars bil hade börjat ryka. Det visade sig att bromsen fastnat på ena däcket och navkapseln i plast hade börjat smälta. Med min enorma erfarenhet av bilkrångel sade jag att detta var nog ingen fara det är bara att tuta och köra men han ringde för säkerhetsskull till sin bilmekanikerkompis som sade i stort sätt precis tvärtom.
Nåja mycket kan man säga men någon bilmekaniker är jag ju inte

Va? Nää det är nog ingen större fara. Kör lite försiktigt bara.

LIF-IFK D/Ö 3-0 (?)

Matchen mot IFK D/Ö (nej på riktigt dom heter så!) hade i stora drag byggts upp som så att om vi bara kommer ihåg att ställa ut skorna så vinner vi. I ärlighetens namn var det inte så hemskt mycket svårare än så faktiskt. Även om de modesta slutsiffrorna 3-0 inte talar för någon utklassning så var det aldrig speciellt nära att vi släppte in ens ett mål.

Tommen, den borne måltjuven, gav oss 1-0 innan jag ens hunnit till bänken (där jag känner mig som hemma), han hade goda möjligheter, ja mer än så faktiskt, att göra ett hat-trick innan halvtid men... tja... det blev inte så.

Själv roade jag mig med att göra ett inhopp som offensiv mittfältare. Jo ni läste rätt.

I halvtid sades det inte så mycket, men Sandberg kände sig utan tvekan hotad av mina offensiva kvaliteter och lade mig till rätta på högerbacken. Därifrån passade jag på att anfalla en del och hade ett skott på mål vilket pressade målvakten till en mirakelräddning innan Vidar blev sur och tvär och jag fick stiga av för att trösta honom.

Liewendahl satte en elegant nick stenhårt i maskorna och nån till tycker jag gjorde mål. Vann vi faktiskt med 3-0? Ja det tror jag.... Det var säkert Fellman!

Pojken med silkesfötterna saknades inte ens idag och det kanske säger en del om motståndet. Lustigt dock att deras forwardsbjässe sökte sig till Björn i uppspelsfasen medan jag fick nöja mig med att markera en pytteliten Elmander-kopia.

Kanske borde IFK D/Ö förstått vartåt det barkade när deras lagbuss hamnade i diket innan matchstart.

HIK-LIF 3-1

Detta var något helt annat än förra matchen! Jonas W hade åter hittat sina silkeslena fötter och hade denna afton vänligheten att dela med sig av sina tricks ur den stora godispåse som är hans fotbollskunnande. Det räckte till var och en (jag kom tyvärr sent och blev utan) och det märktes speciellt i första halvlek när vi faktiskt höll i boll och skapade fler lägen än HIK. Dock lyckades dom få en boll i mål som olyckligtvis (för dom) aldrig passerade mållinjen, något som den skarpögde linjemannen noterade och således dömdes det bort igen.

Då alla hade fått sin del av Jonas W´s tips & tricks räckte de tyvärr inte lika länge som vanlig vilket blev påfallande i andra halvlek.

HIK gjorde 1-0 på ett kanonskott, 2-0 kom på en synnerligen oturlig styrning via Björn (där jag blev ifrånsprungen och Tom tunnlad), 2-1 smaskade den rutinerade målskytten Nordlund in och sedan kom Lukas Helén fri-jag övervägde en stund att kapa honom och den stunden var allt som behövdes för honom att försvinna och göra 3-1- därmed var matchen över.

Ett resultat och framför allt en insats vi skall vara jätte nöjde med och för personlig del är jag rätt nöjd då jag fick nöjet att köra över Kamal och har Lukas Heléns lilltå med mig hem som skall spikas upp på troféväggen i helgen.

Jonas jättestora påse med tricks

FC BoCity-LIF 4-0

Nu var det inte lika roligt som sist. FC BoCity hade flaggat för dålig uppslutning men hade varken problem med kvantitet eller kvalitet. Det är lite halvsvårt att hitta dom där guldkornen i matchen, mycket beroende på att Jonas W glömde sina silkesskor, men vi spelade en riktigt bra sammanhängande period på en kvart i andra halvlek innan BoCity tog över både boll och initiativ.

Roger får lite extra plus för en del fina räddningar. Backlinjen var egentligen ganska bra den med och bitvis fick vi spelet att funka och då såg resten riktigt bra ut också.

Jag tycker väl att vi helt enkelt blev slagna av ett bättre lag.

LIF-Uppsala FC 2-1

Så har jag då debuterat för Lemland och för andra gången i livet spelar jag nu för min hemkommun.

Jag började själv matchen på bänken, Sandberg mummlade något om att "stjärnor skall hållas kort och på bänk" vilket passade mig utmärkt då detta varit min vanligaste position de senaste åren.

Vi spelade för dagen med en mittfältsdiamant där Jonas Wilhelms var den kreativa dynamon som spred passningar omkring sig med sina silkeslena fötter.
Detta pågick i stort sett hela första halvlek och resulterade i en del målchanser där "Mannen med måltorkan" tyvärr avslutade de flesta.

I andra halvlek fick jag så göra debut inför en vild hemmapublik och inom 10 min hade jag fått mitt första kort. Gult och fint och matchade dräkten.

Inte långt senare mött Sundström ett inlägg, klippte till på volley och placerade bollen läcker bakom en vilt sprattlande målvakt. Tråkigt nog betydde detta 1-0 till motståndarna.

Efter att den första paniken lagt sig började vi spela boll igen och chanserna dök upp, Fellman rundade målvakten och placerade in bollen. Detta var så snyggt så han gjorde det en gång till och vips var ställningen 2-1!
Han hann med att passa fram mig till ett skottläge också och jag fick så bra träff att jag nästan sprang iväg och jublade med en gång, tråkigt nog måste bollen gå bredvid målvakten för att den skall gå in, om han inte heter Willis vill säga.

Sundström funderar på om han vågar sig hem till Haddnäs.