Onsdag och så

Fram till lunch jobbade med att sitta i någon annans soffa och titta på när några andra lagade ett element. Ja det var inte riktigt allt jag gjorde, jag läste en Allers också.

Efter lunch däremot då blev det liv i luckan vill jag lova! På grund av elementfixet var det luft i systemet i stora delar av hyreshuset så det blev att springa in i massor av lägenheter där ingen var hemma och lufta element. Det är alltid kul att se hur folk har det.

Sist på agendan stod andra strykningen av duschrumstaket jag målade igår. Till stora delar klarade jag även denna gång utan att gnugga håret i färgen, men å andra sida målade jag med vit färg så det är inte helt lätt att utröna.

Han borde ätit pyttipanna

Dagens projekt på jobbet var att måla ett tak i ett duschrum. Den största utmaningen var att inte stryka håret i den våta färgen. Inte så att frestelsen var oemotståndlig eller så men ändå.
Det näst svåraste var att få med sig allt man behövde från butiken på ett försök. Jag var riktigt nära att jag lyckades.
En extra överraskning för övrigt att Byggvaruhusets anställda har slutat smita undan för sina kunder. Det är mycket enklare att handla när man får hjälp.

När jag dumpat min fastighetsskötar-chef (inte i ett dike) drack jag kaffe med min radio-chef för att ta reda på varför vi inte hade fått se några baddräktsbilder på näringsministern på facebook. Dom utlovades under kommande vecka.

Eftersom jag inte litade på att Roine skulle prioritera rätt i sin historiefördjupning i eftermiddagspasset så tog jag saken i egna händer och levererade en egen i mellanpasset.
Den handlade naturligtvis om Bon Scotts frånfälle just denna dag för 33 år sedan då han kvävdes i sina egna spyor.

Bon skulle råka ut för en av de där gångerna då det inte är roligt att spy