Klapparnas Kung

Julhandeln har aldrig betytt någon större stress eller press för mej. Jag har tvärtom njutit av att att handla presenter åt alla möjliga sorters släktingar.
Detta kommer sej bland annat av att jag
1) ser till att jag har pengar
2) har en lista på de personer som skall ha klappar som jag sedan bockar av vartefter
3) Besitter ett tillräckligt stort mått av idérikedom

Sist jag var lite stressad var sista året som 22 personer skulle ha klappar. Nu mera rörde det sej blott om 15 stycken som tillsammans skulle ha 18 paket. En lätt match som ni hör.

Lördagen den 14de steg jag upp för att åka till staden för att börja handla, ångrade mej och åkte söndagen den 15de istället.Åkte av princip, tradition eller möjligen solidaritet till just staden istället för Maxinge och handlade 12 klappar på 1.5 timmar, handlade två till i Maxinge, ytterligare två dagen efter i butiker som inte har öppet på söndagar och avslutade julhandeln med två paket torsdagen den 19de.

Trots att jag skjutit upp mitt handlande extra länge löste jag det även detta år utan stress och utropar mej ännu en gång till Klapparnas Kung.

Sååå.... Tröööött

Jag hade tur i oturen att Artell fråga om ja kunde jobba en stund på lördagen. Otur för jag tycker om att vara ledig, tur för att takläggaren hade haft ett brainstormar möte med sej själv för att komma på roliga saker han och jag kunde göra tillsammans. Det blir aldrig riktigt bra.

Nu blev det 2 timmar grussopning i stället och en sväng med barnen till Gottby. 

Efteråt åkte vi och handlade mat och sedan tittade vi in i Maxinge då jag inte sett hela tidigare. När vi gick förbi Lekplaneten dök ett gammalt vagt löfte upp om att barnen blivit lovade leksaker för nåt städjobb dom (tydligen) gjort.

Begränsad budget i en leksaksbutik med tre barn betyder timmar av vändande och vridande på var sak för att vara säker på att få ut maximalt av inköpet.

Nu är jag äntligen hemma och har i lugn och ro upptäckt att jag köpt fel middag. Jag vill inte äta det jag köpt så nu lägger jag mej på soffan och tjurar.

Helgen i korthet

Nu skall vi se. En hel del har jag hunnit med denna helg.

Ia och jag gav oss ut för att shoppa jeans åt mej. Det gick relativt bra. Jag hade hoppats på två par nya men vi fick ett par, en jacka och en lunch på Great Subs and nånting. Den var inte så dum men det är lite för långt från min trygghetsbubbla och låta främlingar tillaga en smörgås efter mina önskemål.

Efteråt var det fotboll hos Thomas som gällde och även denna gång var det någon som spetsade min dricka (möjligen med alkohol) och jag fick snällt åka hem innan tio, utan ögon och med en överhängande risk att somna stående.

Det här var i alla avseenden utmärkt ty jag vaknade mitt i natten, gick på toaletten, tog en huvudvärkstablett, drack vatten (med mjölbagge i) och vaknade kl.8 i utmärkt skick.

Vilket passade bra då jag hade en fotbollsmatch att spela, eller det var mera som en massaker att delta i men jag hade lovat att ställa upp så det var bara att delta. Grundligt slaktade blev vi också, 9-0 slutade matchen och så var det inte mer med det.

Det puttrar på

Idag tog vi oss sent om sider till tandläkaren. Vidar hade ju fått en pulka eller stjärtlapp eller möjligen en Max på munnen när dom åkte pulka på dagis, men läppen var för svullen för att undersökas förra veckan.
Allt var hur som bra med tänderna.

Chevan har lite bekymmer med generator remmarna så den ville inte starta vilket betydde att jag fick starta igång bil 3 för att ge starthjälp och sedan sätta den på laddning.

Vi passade på att handla när vi var i stan. Det var länge sedan jag hade Vidar och Ossian med i butiken och det var faktiskt riktigt trevligt.

Jag skall strax åka till radion för Roine är sjuk. Jag har en gnagande känsla av att jag måste göra saker. Eller så är det för att det känns bättre att göra saker. Undrar vad det beror på?

Living the (mar) dream

Som van storhandlare i allmänhet och man i synnerhet har jag en återkommande mardröm. Att stå i kassan med alla varor färdigt inslagna men utan pengar att betala för dom.

Igår var det nära. Alla varor hade passerat kassörskan och gjort sin *beep* grej och jag skulle betala med mitt nya fräsiga kort. "Tyvärr, ingen betalningsgiltighet" sa kassörskan, "vad betyder det" skrek jag (mestadels inombords) "du har väl inga pengar på kontot" replikerade hon. Naturligtvis hade jag pengar på kontot men kortet fungerade icke. (det skulle visa sig att hela Andelsbanken hade någon slags haveri)

Lyckosamt nog hade jag sålt en av mina trasiga bilar på dagen och de pengar jag hade på fickan täckte min storhandling med två euros marginal.

Där kom inte bara jag undan med blotta förskräckelsen utan även min lillasyster som jag pantsatt om jag inte haft pengar.

Duger den här som betalning?

Nähä, men den här då?