Matchen mot IFK D/Ö (nej på riktigt dom heter så!) hade i stora drag byggts upp som så att om vi bara kommer ihåg att ställa ut skorna så vinner vi. I ärlighetens namn var det inte så hemskt mycket svårare än så faktiskt. Även om de modesta slutsiffrorna 3-0 inte talar för någon utklassning så var det aldrig speciellt nära att vi släppte in ens ett mål.
Tommen, den borne måltjuven, gav oss 1-0 innan jag ens hunnit till bänken (där jag känner mig som hemma), han hade goda möjligheter, ja mer än så faktiskt, att göra ett hat-trick innan halvtid men... tja... det blev inte så.
Själv roade jag mig med att göra ett inhopp som offensiv mittfältare. Jo ni läste rätt.
I halvtid sades det inte så mycket, men Sandberg kände sig utan tvekan hotad av mina offensiva kvaliteter och lade mig till rätta på högerbacken. Därifrån passade jag på att anfalla en del och hade ett skott på mål vilket pressade målvakten till en mirakelräddning innan Vidar blev sur och tvär och jag fick stiga av för att trösta honom.
Liewendahl satte en elegant nick stenhårt i maskorna och nån till tycker jag gjorde mål. Vann vi faktiskt med 3-0? Ja det tror jag.... Det var säkert Fellman!
Pojken med silkesfötterna saknades inte ens idag och det kanske säger en del om motståndet. Lustigt dock att deras forwardsbjässe sökte sig till Björn i uppspelsfasen medan jag fick nöja mig med att markera en pytteliten Elmander-kopia.
Kanske borde IFK D/Ö förstått vartåt det barkade när deras lagbuss hamnade i diket innan matchstart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar