Så har jag äntligen skaffat mig en ny bil. Eller ny och ny. En Opel Kadett av -81 ans årsmodell är inte ens ny med mina mått mätt (en ny bil är från -94 eller framåt). Men den är ny för mig och det är vad som räknas.
Denna gång tror jag att jag äntligen gjort en bra bil affär och det skulle nog vara en av de första gångerna.
Min Volvo, som jag visserligen förlikats med det senaste året, tog sig inte igenom besiktningen i december (utan att lämna ett oljigt spår efter sig) och jag kände att den ätit min sista 500-lapp (den åt den i april när jag besiktade senast). Så jag tänkte att jag säljer den för en billig peng. Då jag hade en bekant som varit intresserad av den tidigare ringde jag honom och följande konversation utspelade sig.
-Vill du köpa min trasiga bil för en billig peng?
-Nej men du kan få min otrasiga bil i utbyte.
-Deal!
Nu är jag således stolt ägare till en bil som fyller jämnt i år.
Det som slog mig när jag skulle åka hem med bilen är hur mycket man glömmer fråga. Jag kunde inte justera sätet, inte sätta på lyktorna, hade ingen aning om hur många växlar som fann eller i vilken ordning dom satt och jag kunde inte fråga för jag hittade varken dörröppnarn eller fönsterveven.
Bilen från ena hållet (troligen fram)
Bilen från den andra sidan (som jag tror är bak)
Håller tummarna för att den här håller lite längre än dina skrothögar brukar hålla!
SvaraRaderaJust nu ser det ut att bli ett alla tiders bottenrekord!
SvaraRadera"Denna gång tror jag att jag äntligen gjort en bra bil affär och det skulle nog vara en av de första gångerna."
SvaraRaderaHahahhahhahahahaha åh det här är så tragiskt, men jag måste ändå skratta lite med en klump i halsen