Jag såg Steel-Martin (Dockar-Martin?) för första gången utan sin bandagemössa idag, ni minns säkert att han gjorde en hjärntransplantation för några veckor sedan och sen dess har han haft en käck toppluva. Jag utgick ifrån att den höll hans skalltopp på plats. Det märkliga är att det ända han klagat över efter hjärn operationen är ett sår i ljumsken, eller är det så märkligt...
Jag noterade också avsaknaden av en te-pås-bort-snurrare på radion. Nu måste jag nysta loss min tesked själv när jag druckit te. Besvärligt.
Min facebook har på sistone blivit en tråkigare plats (sånt hinner man tänka på under en sändning). Det är för mycket 1) känslor och sådana får mig alltid att må lite illa. 2) seriösa och arga debatter, bra när det gäller kvinnors kamp mot _______ (insert precis vad som helst) och evinnerligt tråkigt när det gäller hen, svarta dockor eller allt annat som folk inte orkar sätta sig in i, till yttermera visso blir man arg och ledsen (eller genus-rasande) när man läser för mycket. 3) Fotbollsgrupper som postar ett inlägg i sekunden, här misstänker jag att jag har mig själv att skylla. 4) Alla som är så evinnerligt duktiga.
Jag undrar om man kan skriva ett öppet brev till alla facebook vänner och be dom vara lite mer som mej (fast jag kommenterar i och för sig nästan bara) eller om man borde gå ut skillt till grupp 1,2 och 3 och ge dom konkreta tips på hur dom skall använda sina status uppdateringar? Grupp 4 är hopplösa och en del av spelets charm så där är det ingen vits att börja bråka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar