Så jag körde min lilla lastbil uppför Svinryggen när jag får se min gamle vapendragar, den numera frigivne, Ove komma i möte med sin betongbil. Skojfrisk som jag är hänger jag mig ut genom fönstret och kastar ett tomt cigarettpaket på hans bil när vi möts. Glad ihågen men med en allt starkare gnagande oroskänsla åker jag vidare. Jag hann nämligen inte se om det verkligen var han som körde.
Jag ringer upp och frågar varpå han svarar "jag är i Sverige, det är Conny Artell som kör den idag". Denne Conny och jag känner inte varandra!
Väl tillbaka på stationen ringer arbetstelefonen och jag hinner inte svara. När jag ringer upp svarar min gamle arbetskamrat Tommy i andra ändan "jaå är det du din jävel" skrattar jag i telefonen, det visar det sig att det INTE är utan en helt annan Tommy som jag heller aldrig träffat.
Hå hå ja ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar