fredag 4 februari 2011

Det verkade så enkelt

Jag slutade en timme tidigare än vanligt idag för att hinna uträtta några små ärenden.
Först åkte jag till Motorfordonsbyrån för att skyffla bilpapper (2 sålda, 2 köpta). Tyvärr har man ju aldrig alla papper med sig till det stället och denna gången var inget undantag. Lyckligtvis har dom just nu bara trevlig personal vilket gör det hela uthärdligt.

Väl färdig, alltså då jag fått reda på vilka ytterligare papper jag behöver, träffade jag UF-Kjell och då pratar man lätt bort en kvart man inte har.

Nästa stopp var Steel fm där jag skulle spela in en promo till Lördagsöppet (11-14) med Frida. Som vanligt krånglade Frida till allting men denna gång hade hon åtminstone manuset med sig. Bara hon lär sig säja "kanal" blir det nog folk av henne också.

Färdig här skulle jag bara göra lite smygreklam i radion för Lördagsöppet (11-14!!) och kunde då konstatera att klockan redan var 16:25 alltså 10 minuter innan jag skulle vara i Lemland. Inga sura miner blev det dock ty Lemlänningar tycker om att jobba över på fredagar.

När Amira var hämtad och påklädd som den näst sista i raden säger hon
-Skynda pappa så vi hinner till kalaset!
Här uppstår febril aktivitet inuti mitt huvud. Kalas? Vilket kalas? Vems kalas? Var är kalaset? Har jag köpt present? När är kalaset?

Det flesta frågor löste sig tillfredsställande, men de två som inte gjorde det var rätt viktiga. Kalaset började för en timme sedan och jag hittar inte till stället.
Så efter att jag ringt Vidars dagmamma och berättat att jag blir sen av ospecificerad anledning gav jag mej ut i skogar och berg i jakt på kalasplatser.
Lagom tills jag ville ge upp kom jag på den geniala idén att erbjuda Amira födelsedagsbarnets present som kompensation för mitt misslyckande. Det tyckte hon var ett utmärkt förslag. Ossian däremot tyckte det var ett oerhört orättvist förslag. Så jag lovade honom en liten present från KEA som kompensation och då var även han nöjd.
Men som en blixt från klar himmel visade det sig att jag hade ytterligare ett barn med på denna allt dyrare resa och detta barn ville ha en liten traktor.

Så nu är jag pank men får som plåster på såren titta hur mycket jag vill på Ossians monster(oljuds)truck med blinkande hjul.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar