Sund ligger dock väldigt långt bort (35 km för att vara exakt) och vi hann inte riktigt i tid. Turligt nog hade en liten bit paj räddats undan min glupske lillebror och den delade familjen kristligt på (vilket inte är så svårt när merparten av den äter som gråsparvar). Mat som andra lagat åt en smakar alltid bäst.
Efterrätten bestod av marängsviss med banan till storasyster Erikas förtret ty bananen är hennes naturliga fiende.
Så här rädd blev Erika när hon såg bananen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar