Små steg mot livet

Det har tagit mig tills nu att återhämta mig från det näsliga nederlaget mot W.B.A i söndags, men nu har jag slutat gråta och börjat äta, sova och andas igen.

Träning i tisdags där den stora händelsen (bortsett från mina två mål) var när Kissen och Jolli skallade ihop. Jollis läpp blev bara skräp och det blev en ful fläskläpp, men det största problemet var nog att det hindrade honom från att snusa. Kissen slog sig i fontanelltrakten och fick då fläskhuve, en sällsynt åkomma som bland andra Forsman levt med flera år utan någon större fara, tvärtom blev Kissens prestationer flera klasser bättre efter smällen så något föll antagligen på rätt där inne.

På grund av manfall i arbetsbesättningen blev det inget kontorsarbete för mig idag. Jag och Conny skötte oss själva och jag har fått veta att MISE-Fredrik läser vår arbetsdagbok varför mina anteckningar och att "Conny latar sig" och "Conny ägnar sig åt självbefläckelse på toaletten" kommer öka drastiskt i framtiden.

På lördag skall jag på finmiddag. Det kan bli alkohol inblandat. Det kan bli krämpor på söndag.