Nästan inget Kökar

Idag har jag varit till Kökar. Då får man en liten sovmorgon. Man får sova till precis den tid man måste väcka Ia för att hon skall hinna i tid till jobbet efter att ha skjutsat ett barn till dagvård. Jag skötte mig ganska bra, Ia lite mindre.

När jag ändå skulle få nöjet att lämna Ossian på dagis i dagsljus, passade jag på att ta med det brännbara avfallet (det ni vanliga dödliga kallar soporna). Då klockan i bilen knappt slagit halv nio gjorde jag mig ingen större brådska, båten gick ju trots allt 9:15. När jag sedan kastade ett hastigt öga på min egen klocka och den visade 8:54 blev det betydligt mera brådska.
In med den lille gossen i barnomsorgens trygga famn, kasta sig in i bilen och slira i väg till Långnäs i fulla spjäll.

Jag hann tack och lov i tid, jag hade ju trots allt lovat pappa en israpport från färden.
Den lyder: Mycket is fram till Överö, delvis öppet vatten mellan Föglö och Sottunga, is från Sottunga till Kökarsfjärden, is från Finnö mot Husö till oändligheten och vidare.

-Oj! Det står något i skyn! -Säkert ett gott omen.