Jag hade ju haft vissa dubier angående vårt midsommarfirande. Det som fanns att välja på var att äta middagen i ett kök som alltid befinner sig i kaos och förvirring eller att äta den i en trädgård som inte längre är kvar och riskera att placera bord och barn i ett slukhål.
Som tur är blixtrade min skarpa hjärna till och kom på att vi kunde äta på balkongen, vilket vi gjorde, vilket blev väldigt lyckat.
Efteråt åkte vi till Midsommarstången i Vessingsboda, men det var ingen där så vi åkte till Haddnäs och tittade (där fanns inte heller en enda människa, men det visste jag på förhand) och sen hade det kommit folk till stången.
Sandberg sålde bullar med sådan frenesi att det var nästan som att bli rånad och få mockarutor som plåster på såren. Det var mycket folk som jag nästan kände på plats i år, såna man gick i skola med men inte sett sen dess och därmed inte riktigt vet om man känner längre. Som tur var så kom Dan också dit så att jag vågade prata med nån i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar