Min hals ställer till en del bekymmer. Den är så öm, så öm av alla onämnbarheter jag hostar upp och mitt när man skall prata blir man huggen i halsen så man tror man skall börja gråta. Detta undviks bäst genom att tala med en låg stämma som inte riktigt påminner om den glada tra-la-la stämma jag brukar använda.
Vi har fått belysning i badrumsskåpet på övervåningen så nu kan man kanske raka sej ordentligt. På toaletten där nere sitter lampan på ena sidan av handfatet vilket gör att bara halva ansiktet lyses upp, vilket i sin tur innebär att man bara kan vara säker på att ena sidan blev bra rakat.
Ännu en misslyckad rakning pga bristfällig belysning. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar