Några händelserika dagar

Det har med min låga standard varit ett par händelserika dagar. Ia och barnen for till Korpo så jag skulle bara rå om mej själv (tänk stora tekoppar i dubbelhandsfattning och rutiga pläder), men det blev inte riktigt så.

Onsdag: Kom hem från jobbet, lade mej på soffan för att se på fotbollsprogram, vaknade kl:23:00 gick och lade mej.

Torsdag: Kom inte hem alls utan åkte till Hotel Savoy för att ägna mej åt årets stora förkovring i fotbollsnörderi tillsammans med likasinnade. Kom hem kl:23:00 gick och lade mej.

Fredag: Blev bjuden på middag hos en storasyster i Sund (dom finns lite överallt dom där), stannade till kl:20:00, åkte hem och lagade en silltårta som jag lämnade till grannarna, fick en guidad tur runt den inglasade altanen. I säng till tolv snåret.

Lördag: Upp före 7, åkte till Sverige för att spela fotboll, brottades istället och blev utvisad. Hemma till 19 knallade över till grannarna och "byalags fest" (hence the silltårta) stannade till kl:00, vinglade hem, somnade.

Söndag: Hade huvudvärk och krampkänning och en kissnödighet som var påfallande. Gick i badrock hela dagen, somnade till fotbollen på tv. Så var veckan slut

Regn tunga skyar

Idag var jag 5 minuter från att klara arbetsdagen torrskodd. Jag och Henke klippte gräs (som fortfarande inte växer) och vi visste att det skulle börja regna, men enligt min vädersida på internet skulle det börja prick 15:00 och då skulle det bara komma 1 droppe om jag tolkade bilden rätt.

Det gjorde jag nog inte.

När vi hade en precis så liten oklippt plätt kvar så att man inte kan lämna den så öppnade sig himlen och ett ösregn av sällan skådat slag satte igång (ett sånt som fick folk som heter Noa att börja bygga båtar).
Henke som bara är en liten plutt stortrivdes och plaskade i pölar och hade sej, men jag som är en gammal farbror drog genast på mej lunginflammation och andra ålderskrämpor.

Arbetsveckan startar sent

Jag misstänker att min kropp börjar ruttna. När jag anländer till radion luktar jag som en blomma. När jag lämnar radion luktar jag som komposten där den fina blomjorden kommer ifrån. Mycket besvärande (för Mia)

Jag var ju ledig igår på grund av att det regnade så hiskeligt, men idag var det dags att arbeta igen. Jag och Artell "flyttstädade" en trädgård, dvs vi snoffsade upp den en smula inför försäljning. Det blev mycket bra.

Sen skulle han förevisa sin nya skylift. Det blev inget bra. Efter en halvtimmes svärande över att den inte startade visade det sig att hans kompanjon Glenn hade tagit fel nyckel. När den rätta nyckeln dök upp funkade den hur fint som helst.

Radioarbetet flöt på nästan utan incidenter, bortsett från doften, men när vi skulle gå igenom Dinos Rockmixx hade Micke tappat bort pappret med facit. Framåt fyra snåret blev jag hungrig och Mia skvallrade om gömda godisar i frysen, nu var dom fortfarande inte så goda så jag åt bara fem, men dom stillade den värsta hungern, jag klarade mej undan svältdöden och jag kunde ta mig hem och laga omelett..

Slut semestrat

Nu är semestern slut med råge så det är väl dags att ta upp skrivandet igen då.

Jag jobbade första veckan förra veckan. Den började med att jag fick en hostattack precis när jag kom till jobbet och spydde upp morgonkaffet i armvecket.

Hur kan en arbetsvecka som börjar så här sluta måntro? Jo det skall jag berätta! Den slutade med att jag sköt upp en sten i näsborren med hjälp av en grästrimmer. Som tur var trillade den ut efter en stund, tror jag åtminstone. Fast det skulle ju göra succé vid en eventuell bihålerensning om det ploppade ut en sten förstås.

Big mistake, huge!

Så har äntligen semestern kommit och jag visste inte hur mycket jag saknat den. Nu har jag bara haft roliga jobb de senaste åren så tå funderar man inte så mycket över en utebliven semester men efter 2 år känns det som om det är dags.

Hur som helst hade jag "Veckans ryska delrepublik" i torsdags på radion och jag skrev den färdig på onsdagen. För att vara säker på att jag inte skulle glömma ipaden med dessa viktiga dokument inuti sej så jag lämnade den i studion under Fridas vakande öga.

Det skulle jag inte ha gjort.

Det borde jag vetat att jag inte skulle gjort.

Förutom denna text i anteckningsblocket: Boutrooooos, jag ser dig!!

Jag bor i din iPad. Du blir aldrig av med mig! 

så har jag denna (relativa?) skönhet som skärmsläckare

Vilket är lite läskigt. Fast inte lika läskigt som när jag använder min ipad och dessa ögon iaktar min varje rörelse.

Jag har slutat sova och bara gråter och gråter.

Ett b inlägg

Jag skrev ett fantastiskt roligt inlägg här alldeles just men min av Ålandstidningen inskaffade ipad vill inte använda det nätverk den hittar så det inlägget får ligga kvar i cyberrymden och ruva en stund till.

Semestern har börjat och jag funderar över hur jag skall förvalta den. Det finns en del att göra förstås, men jag kommer inte på alla dom saker som jag är säker på att finns. Jag skall åtminstone föra en årskonsumtion av pant till butiken under veckan. Sen har Invalidklubben årsmöte och jag skall försöka pricka in ett besök där. En fotbollsmatch i Götlaborg nästa helg och lite diversestädning finns att göra.

Därtill borde jag se till att barnen har roligt när dom fick så kort sommarlov. Men vad tycker egentligen barn är roligt? Förmodligen att titta på repriser av förra årets Premier League matcher, så det gör vi nog!

Dagens dag

Igår blev äntligen min nya parkering färdig. Inte för att den tog så väldigt länge att göra, men jag har tänkt på den i snart 10 år.
Egentligen gick det helt smärtfritt, mycket tack vare att Ia höll i krattan och jag åkte hjullastare.

Förutom det så klippte vi lite häckar och blåste runt lite kottar idag på jobbet Henke och jag. Vi hann med allt som vår stränga chef ville att vi skulle hinna med, duktiga pojkar!

På jobbet fick vi chans att spela "Frida ringer jingeln" vilket är höjdpunkten på varje arbetsdag. God tvåa kom Scout som tittade in för att beundra radioproffsen (jag och Boutros) och på tredje plats hittar vi Rockmixx-Janne som kom och pratade musik ett par timmar vilket alltid är trevligt.

Nu återstår bara att träna fotboll och författa en "Veckans Ryska Delrepublik" så får jag gå och lägga mej sen.

Goter och grus

Efter en veckas funderande hur jag skulle lyckas fixa hem både duk och grus till min parkering och få dom att lägga sej i rätt ordning trots att jag var på jobb hela dagarna kom jag på lösningen. Jag har ju en tam Väst-Got som inte gör annat än väntar på att få serva mej! Han fick naturligtvis fixa det och det gjorde den flinke lille rackaren så gärna. Nu är det problemet ur världen så då finns blott 999 kvar. Om allt går vägen är det bara 995 kvar när jag lägger mej imorgon.

Här är min Tam-Got ute på promenad med sina kompisar. Se så mysigt dom har  det!

Blame it on the sommar

Jag funderade en smula över varför frekvensen av blogginläg minskat dramatiskt senaste veckorna. Det finns mycket att göra och så vidare men med tanke på att det finns så OTROLIGT mycket att ta itu med hemma hos mej så jag bara blir sittande apatisk i soffan så kunde ja ju passa på att blogga tycker man.

Sen slog det mej att i tidernas begynnelse när blogg var något nytt och Ålandstidningen hade den enda kända bloggportalen. Då var där massor av fart och fläkt ända tills sommaren började. Då sa det bara stopp och så blev det nästan inga inlägg alls före augusti hos nån av de 500 eller så bloggarna.

Så det är sommaren som bär skulden, inte jag! Och hör sen!

Barn will be barn

Jag berättade för Frida om vår bror Henke och hur han hade hittat en stor snigel som han hade tagit hand om, gett namn åt och flyttat undan från den farliga gräsklipparens vassa klor.

Det visade sej att den här historien inte skulle framkalla några hjärtliga hånskratt från denna publik. Tvärt om så hade Frida tillbringat den senaste kaffebjudningen åt att bada, klätt ut och slutligen sjungit "snick snack snäcka hade fått en läcka" för sin nya kompissnigel Herr Winbärg medan den äldre delen av sällskapet fikat och pratat vuxensaker i lugn och ro.

Det här bevisar bara att dom är precis så små som jag alltid hävdat.

Och annat

Förutom oförtjänta tecken på att jag försummar min personliga hygien, vilket jag bestrider, så har jag ett frisyr bekymmer.

Håret är nu så långt att det inte går att ordna i en vettig frisyr. Det är också för kort för att det skall kunna samlas i en liten svans. Diadem betraktar jag som en styggelse hos män.

För övrigt har vi ägnat stora delar av helgen åt att städa utan att det för den delen syns speciellt mycket. Detta kan bero på två olika saker.
Det ena, som drabbade min farmor, är att det är så rent och fint när man börjar så man inte ser skillnad efteråt.
Den andra, något troligare, är att det är så fruktansvärt mycket grejer och saker och leksaker och kläder och AAAARRRGH!!!!!! tja allt möjligt så att man måste städa jätte jätte mycket för att det skall bli klart helt enkelt.

Jag vill inte säga åt vilket håll jag lutar.

Något som inte lutar är de två skyltarna jag och Henke satt upp idag. Spikraka och jättefina. Duktiga fastighetsskötare dom där!

Frida sommarjobbar i radion och det resulterar i,  förutom spontana mikrofon avstängningar och fågelfrön överallt, i att man måste förse henne med mat för att hon inte kan ta vara på sej själv. När hon väl fått mat spinner hon förnöjt och rullar ihop sej till en boll och somnar under mixerbordet

Tvagning

Eftersom jag är ute och beter mej i naturen halva dagarna så händer det mer eller mindre dagligen att jag släpar in stora delar av naturen till radion under andra halvan.

När jag sopade upp efter mig upptäckte jag att en icke helt behaglig lukt. När jag sopade mej ända upp på övervåningen upptäckte jag att att nämnda lukt fortfarande var kvar runt mej.

Det här tvingade mej att dra vissa slutsatser om luktens ursprung.

Eftersom jag duschade igår misstänker jag att kroppen hämnas på mej för att jag kastar bort dens fina smutssamling med jämna mellanrum.

Eller så är jag bara nojig.

Midsommar

Jag hade ju haft vissa dubier angående vårt midsommarfirande. Det som fanns att välja på var att äta middagen i ett kök som alltid befinner sig i kaos och förvirring eller att äta den i en trädgård som inte längre är kvar och  riskera att placera bord och barn i ett slukhål.

Som tur är blixtrade min skarpa hjärna till och kom på att vi kunde äta på balkongen, vilket vi gjorde, vilket blev väldigt lyckat.

Efteråt åkte vi till Midsommarstången i Vessingsboda, men det var ingen där så vi åkte till Haddnäs och tittade (där fanns inte heller en enda människa, men det visste jag på förhand) och sen hade det kommit folk till stången.

Sandberg sålde bullar med sådan frenesi att det var nästan som att bli rånad och få mockarutor som plåster på såren. Det var mycket folk som jag nästan kände på plats i år, såna man gick i skola med men inte sett sen dess och därmed inte riktigt vet om man känner längre. Som tur var så kom Dan också dit så att jag vågade prata med nån i alla fall.

Nästan måndag

Då var det måndag igen och måndagarna har ju en tendens att vara lite sega att komma igång på, så även denna ty det är redan tisdag. Henke har jobbat med mej på Conny´s All och det är bra för då får han göra dom sakerna jag inte vill göra. Får se hur länge det varar.

Min hals ställer till en del bekymmer. Den är så öm, så öm av alla onämnbarheter jag hostar upp och mitt när man skall prata blir man huggen i halsen så man tror man skall börja gråta. Detta undviks bäst genom att tala med en låg stämma som inte riktigt påminner om den glada tra-la-la stämma jag brukar använda.

Vi har fått belysning i badrumsskåpet på övervåningen så nu kan man kanske raka sej ordentligt. På toaletten där nere sitter lampan på ena sidan av handfatet vilket gör att bara halva ansiktet lyses upp, vilket i sin tur innebär att man bara kan vara säker på att ena sidan blev bra rakat.

Ännu en misslyckad rakning pga bristfällig belysning.