Det blev en mycket lyckad kväll igår. Precis som jag hade hoppats blev det ingen krog och ej heller någon taxiresa. Jag somnade snällt i soffan någon gång efter klockan 1.
Tråkigt nog verkar det som att den sjunde ölen var skämd då jag blev yr och lite illamående av denna.

Till slut vill jag göra en liten fotbollsbetraktelse

W är ingen Premier Leaguebokstav

Lördags sammanfattning i förtid

En Lördag som inte varit så dum går mot sitt ovissa slut.

Lördagsöppet innehöll 1 st Frida men feber. Jag har förmodligen aldrig sett henne så sjuk som idag. Blek på gränsen till genomskinlig och hon vilade med huvudet på en kudde när låtarna spelades. Det var nästan så jag tyckte synd om henne.

Efter radion skjutsade Frida till Gottby, hälsade på mina föräldrar och köpte en bil, det är ju trots allt lördag.

Som avslutning och grädde på moset skall jag göra stan osäker. Jag har lovat att jag skall komma och dricka öl och prata strunt med min kompis i hans nya lägenhet som han köpte. Nu när han bott där i tre år och just sålt den insåg vi att ikväll är sista chansen. Så ikväll skall det ske, men om allt går som det ska så slipper jag förhoppningsvis krogen. Jag känner mig lite för snål för sådana excesser ikväll.

Stängt pga torka

Det blir ingen blogg idag bara så ni vet. Inget vettigt har hänt. Eller ganska mycket vettigt har faktiskt hänt som att jag var både rask och felfri i mitt kontorsarbete och att KOFF-Toppen satt som en smäck, men det är inte så mycket att skriva om.

Ett litet citat från kontoret kan jag dock bjuda på
"Jag fick det här ärendet av Sofie som hon ville ha svar på eftersom jag är som hennes sekreterare, men du är ju som min sekreterare så nu ger jag det vidare till dig"
Så skall en slipsten dras i effektivitetens namn.

Men nu vet ni alltså att det inte blir någon blogg ikväll.

Olja på banan

Kalaset i sig, ja alltså det jag varit på idag, var mycket lyckat. Den utmärkta planeringen gjorde att jag bara behövde byta kläder efter jobbet medan barnen väntade i bilen. Ia måste förstås springa in en sväng och söla lita här och där. Hon har ju ett rykte att tänka på.

Sund ligger dock väldigt långt bort (35 km för att vara exakt) och vi hann inte riktigt i tid. Turligt nog hade en liten bit paj räddats undan min glupske lillebror och den delade familjen kristligt på (vilket inte är så svårt när merparten av den äter som gråsparvar). Mat som andra lagat åt en smakar alltid bäst.

Efterrätten bestod av marängsviss med banan till storasyster Erikas förtret ty bananen är hennes naturliga fiende.

Så här rädd blev Erika när hon såg bananen

Inbjuden till ingenstans

Det fina med denna dag var att vi var bjudna på födelsedagsmiddag till min systerson som fyllde 8.
Det besvärliga var att jag inte vet var min syster bor.
Detta kom jag på vid kafferasten idag.

Så, tänkte jag fiffigt, jag går in på googlemaps och kollar var det är. Ett hus nära Smedsbölemasten skall väl inte vara så svårt att hitta. Det var mycket riktigt inte alls svårt att hitta ett hus i Smedsböle, att hitta rätt hus som jag dessutom inte visste hur det såg ut visade sig något lite svårare.

In i handlingen stiger då Per-Olof, inbiten Sundsbo sedan födseln.
-Jo du är nästan rätt, kör förbi Östergårds där, kolla till vänster, se där är det där bor hon.
Känner Per-Olof min syster? Tänkte jag.

Det finns ställen dit inte ens googlebilen vågar köra

Living the (mar) dream

Som van storhandlare i allmänhet och man i synnerhet har jag en återkommande mardröm. Att stå i kassan med alla varor färdigt inslagna men utan pengar att betala för dom.

Igår var det nära. Alla varor hade passerat kassörskan och gjort sin *beep* grej och jag skulle betala med mitt nya fräsiga kort. "Tyvärr, ingen betalningsgiltighet" sa kassörskan, "vad betyder det" skrek jag (mestadels inombords) "du har väl inga pengar på kontot" replikerade hon. Naturligtvis hade jag pengar på kontot men kortet fungerade icke. (det skulle visa sig att hela Andelsbanken hade någon slags haveri)

Lyckosamt nog hade jag sålt en av mina trasiga bilar på dagen och de pengar jag hade på fickan täckte min storhandling med två euros marginal.

Där kom inte bara jag undan med blotta förskräckelsen utan även min lillasyster som jag pantsatt om jag inte haft pengar.

Duger den här som betalning?

Nähä, men den här då?

Annat om och kring en gala

Som vanligt när jag är ute med Frida blir det mera av ett jobb än rent nöje. Någon måste ju helt enkelt hålla koll på henne och då ingen annan verkar inse nödvändigheten av detta faller uppgiften på mig.
Jolanda lovade förstås att hjälpa till men dels så var hon inte uppgiften mogen och dels måste jag ju ändå hålla koll på att Jolandas dåliga inflytande inte blir för stort.

Vår servitör andades så tungt och spillde vin omkring sig med darrande hand så Jolanda ville hjälpa honom med jobbet och jag undrade om han tänkte dö någongång snart.

Prisutdelaren som ställde frågor om inavel och om hur Marcela och Kenta Sandvik var släkt med varandra när dom fick pris. Dom är defacto gifta.

Jag träffade världens fullaste fd volleybollspelare (om jag kallade honom seglare skulle det bli för uppenbart vem det är) som var lite hotfull och arg när jag träffade honom, men som efter att jag charmat honom en stund ville bjuda på grogg. Jag tackade ja och smet när han vände ryggen till..

Arkens ovilja att släppa in oss från casinot som resulterade i att vi blev en samling udda fåglar på Dinos. Inte många i kostym, smoking eller galaklänning där inne kan jag säga.

Frilles mat och taxi arrangemang som slutade med att vi fyllde upp en taxi med han utanför "men jag kan gå hem" sa han med darrande underläpp. Frida och jag förbarmade oss dock eftersom vi har en sån snäll pappa som bara tycker det är roligt att skjutsa mitt i natten.

Frida och jag träffade en trevlig radiolyssnare som vi pratade med en lång stund. Han tyckte att det blev som en liten extrasändning mitt i natten helt utan buffrande från web tvn som en liten bonus.

Man kan inte säga det för många gånger: en mycket lyckad kväll!

Idrottsgalan

För första gången var jag igår på idrottsgalan och det var sannerligen en positiv upplevelse.

Jag har bara en gång tidigare varit på gala, det var fotbollsgalan för några år sedan och den var så tråkig att man hela tiden måste förhöra sig om hur tidigt man kunde åka därifrån utan att det skulle bli sura miner.

Det här var dock någonting helt annat! Välplanerat, god mat, bra underhållning (till stora delar) och riktigt bra musik.

Jag tycker framför allt att vi fick prov på vad som är rolig åländsk underhållning och vad som är dålig och pinsam åländsk underhållning.

Till den bra kategorin hör då Astrid Olhagen ringer Mål-Ove (som var konferencier) och frågar vad tusan han håller på med och pallra dig därifrån ögona böj, varpå Mysan (den andra konferencieren) säger att då behöver vi en ny, en med mera hår och kanske egen radiostation, varpå Frille tar över rodret.. Detta pågåår ända tills Roger Nordlund ställer sig upp i publiken och påpekar att det här är inte passande beteénde för en lagtingspolitiker och Frille får lämna plats åt Tommy Lundberg. Allt detta var mycket bra, väl genomtänkt och roligt.

Till den andra sidan hör när två självutnämnda komiker får fritt utrymme att tänka ut skojiga buskis sketcher. Oftast blev det riktigt dåligt, men till deras försvar får väl sägas att en hel del skratt hördes även om de inte kom ifrån mej.


Ett par andra saker som är värt att notera är Roger Nordlunds "riktiga män pussas inte, men vi kan kramas" till Kenta Sandvik.

Oskis långa utläggning om det beklagansvärda i att det är för mycket utlänningar i IFK där det t om finns spelare från "mörkaste, svartaste Afrika".

Britt Lundberg och Katrin Sjögren som läste innantill från sina lappar när dom skulle presentera pris var av en av dom (osäker på vem just nu) läste helt utan betoningar som om det bara var en hög slumpvis utlagda ord på pappret.

Bäst var förstås Göteborgaren (Olberg) som tog över konferencierskapet sista halvan av programmet och verkligen var proffs ut i fingerspetsarna och dessutom väldigt rolig. Carl Martindahl som uppträdde var också väldigt, väldigt bra.

Som sagt det här var något helt annat än fotbollsgalan och får absolut toppbetyg av mig!

Lördagsöppet med Boutros & ... Ia??!

Frida hade bokat upp sig på en lördag till hennes ohejdade förtret och då var det min uppgift att hitta en ersättare.

Det naturliga valet var Ia och så blev det. Varför gå över ån efter vatten?


Jag måste säga att det gick över förväntan och då hade jag ändå satt mina förväntningar onödigt högt.


 Det blev som Frille uttryckte det "mer som ett samtal mellan vuxna människor" än vad det brukar vara men han tyckte ändå att det funkade.

Själv använde jag måttstocken "plocka in en oerfaren ersättare" och som sagt, man kan inte förvänta sig att det faktiskt ska gå så bra som det ändå gick.

Ia spann som en katt och det kan jag förstå för det är faktiskt jätteroligt att sända radio.

Träning med IF Kram

Igår gjorde jag min första träning sedan oktober. Jag måste säga att det gick ganska bra. Jag måste påpeka att jag lever idag. Med andra ord ganska bra.

Tränar-Tony som hittade på styrketräningsdelen hade alldeles uppenbart fått för lite ömhet hemmavid och alla övningar gick således till att man hoppade upp i famnen på sin lagkamrat och sedan utfördes homo-erotiska övningar av olika slag. Jag och Dunder-Linus hade en naturlig fallenhet för de flesta av dessa.

Sottunga

En litet förtidigad Sottunga körning åkte jag på igår. Tidigareläggningen resulterade i att det inte fanns mycket att hämta i den kommun som troligen producerar minst återvinningsbart material i hela Finland.

Lite fick jag med mig och jag funderade på om jag skulle göra extra skottning av snön men konstaterade att dom gamla gummor och gubbor som inte kan klättra i den lilla snön som fanns i stationen skulle inte ha en chans att ta sig till stationen när vägarna är så hala som dom nu är.

Då min syster ny emigrerat fanns det inga utsikter att serveras plättar med nötter och sirap men som tur var jobbade hennes man kvar veckan ut och kunde servera en utsökt capuccino tillagade i deras minimalistiskt inredda kök.

Allt höll på att sluta i katastrof då jag glömde mina smörgåsar kvar på bordet när jag åkte, men efter ett tårdrypande sms förbarmade sig den godhjärtade Figge över mig och levererade smörgåsarna till hamnen och jag slapp svälta.

Räddad undan ett ovisst öde (nu vet den att den blev uppäten)

Ny bil

Så har jag äntligen skaffat mig en ny bil. Eller ny och ny. En Opel Kadett av -81 ans årsmodell är inte ens ny med mina mått mätt (en ny bil är från -94 eller framåt). Men den är ny för mig och det är vad som räknas.

Denna gång tror jag att jag äntligen gjort en bra bil affär och det skulle nog vara en av de första gångerna.
Min Volvo, som jag visserligen förlikats med det senaste året, tog sig inte igenom besiktningen i december (utan att lämna ett oljigt spår efter sig) och jag kände att den ätit min sista 500-lapp (den åt den i april när jag besiktade senast). Så jag tänkte att jag säljer den för en billig peng. Då jag hade en bekant som varit intresserad av den tidigare ringde jag honom och följande konversation utspelade sig.

-Vill du köpa min trasiga bil för en billig peng?
-Nej men du kan få min otrasiga bil i utbyte.
-Deal!

Nu är jag således stolt ägare till en bil som fyller jämnt i år.

Det som slog mig när jag skulle åka hem med bilen är hur mycket man glömmer fråga. Jag kunde inte justera sätet, inte sätta på lyktorna, hade ingen aning om hur många växlar som fann eller i vilken ordning dom satt och jag kunde inte fråga för jag hittade varken dörröppnarn eller fönsterveven.

 Bilen från ena hållet (troligen fram)

Bilen från den andra sidan (som jag tror är bak)

Ett nytt tjockare fynd

En liten tur runt de lokala återvinningsstationen gav varierande fynd. Förutom sju julgranar hittade jag en stor korv av tyg ca 25 cm lång och säkert 20 cm i omkrets. Efter en stunds vridande och vändande kunde jag konstatera att det var en dambinda som legat och absorberat i det blöta vädret.

Den tycker jag de borde använda i Always reklamerna.

Från Lördagsöppet till söndagsstängt

Frida och jag började som vanligt med Lördags öppet (11-14) som sig bör på en lördag. Efter sändningen, som gick bra, packade vi in oss i två olika bussar. Den ena full med partydjur och den andra en radiopratar buss där man fick lyssna på AB Lantbruk American Country Countdown på högsta volym. Frille höll av någon anledning inte till i radiopratar bussen.

Framme vid Germundö alpin fick vi dricka varm O´boy med avec, äta korv med bröd och åka pulka i barnbacken. Jag fick förstås dra upp Frida då hon är för liten för att gå så långt.

Vi åkte och tävlade men kastade hela tiden längtande blickar mot stora backen som vi skulle få åka i så småningom. Man skall dock vara försiktig vad man önskar sig.

Den stora backen för med sig en väldig topphastighet skulle det visa sig. Den avslutas ochså med ett par skumpar som verkar små när man står stilla och tittar på dom men enorma när man susar över dom i 90km/h, eller för all del när dom borrar sig in i låret efter en redig luftfärd.


Senare åkte vi in till Park för lite bastu och bad och här skulle det visa sig att jag hade druckit tillräckligt. En tydlig vink är att man får upp lunchen i kvävan när man rapar. Ingen skada skedd dock. Det fanns gott om småsyskon och politiker som hjälpte till att dricka min del av kakan.

God mat och samtal innan vi gav oss ut på en luten klubbrunda. Först Park där en förträfflig gitarrist spelade, även om jag blir förvånad över att det skall vara så svårt att få till en vettig Creedence cover. Sen blev det Arken med avslutning i Casinot.

Kvällens citat får bli Fridas "jag tycker om Julanda, hon är bra till allt hon är... hon är potatis!"
En aldrig så målande beskrivning av en bra person.

"Neej inte Bårgo han är vår enda kock!!!" Gammalt Steel fm ordspråk

Ready to Rumble!

Förberedelserna inför den stora Steel fm festen är nästan klar.

Hastade från jobbet för att köpa badbyxor men kom på att jag inga pengar tagit med. Turligt nog fanns min lillasyster på plats i Steel fm studion så jag svängde in för att tigga pengar. Det skulle visa sig vara ett enastående ställe att tigga pengar på. Folk kom springande från alla håll med stora sedelbuntar dom ville ge mig.

Nu har jag nya badbyxor, alla kläder i övrigt under kontroll, både fin kläder och pulkåkarkläder och nästan allt packat i väska. Jag har till och med hunnit med en power nap.

Och eftersom jag gjort mina läxor redan igår har jag heela kvällen för mig själv!

Big Four

Satt här hemma en kväll och tittade på gamla engelska ligatabeller, som man gör, på denna enastående hemsida och kunde då konstatera följande.

Från säsongen 94-95 (den första säsong jag vet att jag följde) kunde jag namnen på alla Premier League lags arenor (plus namnet på Wimbledons "riktiga" arena och båda namnen på West Hams) samt alla arenor utom 2 (Barnsley & Oldham) i det som då hette Div 1.

Inte illa!

Men det jag egentligen ville berätta var att för alla er som blir förvirrade över vilka lag som räknas till "Big Four" så finns svaret här nedanför.

20 Knut sopas skinkan ut

När så förkylningen börjar släppa sitt grepp om min kropp börjar luktsinnet komma tillbaka.

När luksinnet börjar komma tillbaka kan man känna att något luktar skumt. Väldigt skumt.

När man sedan öppnar skafferiet kan man med till visshet gränsande sannolikhet fastställa att julskinkan och den kallrökta fisken är orsaken.

Hur kunde då detta hända?
I ett uttalande exlusivt för Boutros blogg säger köksmästaren:
- Det är för mig ett mysterium. Vi måste se över våra rutiner.

                 Så här såg inte julskinkan ut när jag hittade den gömd i skafferiet

På andra sidan

Nu äntligen känns det som det har vänt. Efter att jag varit på jobb igår tuppade jag av på soffan efter maten och blev där i cirkus tolv timmar. Men nu känner jag mig frisk! Näsan, om än lite bucklig och ful, fungerar till att andas med och obeskrivliga läskigheter rinner inte ur den längre. Halsen verkar ok och huvudet kan tänka och utföra enkla arbeten utan att kroppen reagerar med frossbrytning och feberkalas.

Helt enkelt känner jag mig som Neo i Matrix när han "föds på nytt" -My eyes hurts! -Thats because its morning.

Nu skall jag se om jag kan hänga i luften medan rummet snurrar runt om mig.

Inte riktigt fisk

Har fortfarande feber. Den har en negativ inverkan på coolhetsfaktorn i mitt liv. Den faktorn var inte hög från början heller.

Svettade sönder sängkläderna, steg upp, vred ur mig.

Intog kaffe med dropp.

Flyttade mig mellan olika soffor. Ia kom hem. Vi fick mat. Livet blev lite ljusare.

Odd one out

Jultidningarna jag beställde åt mig dök upp idag en smula försenade. Det roliga var att jag inte kom ihåg vad jag beställt. Men av de fyra böcker som kom fanns det en tydlig logik i tre medan den fjärde lämnade mig en smula konfunderad.

Kan du hitta "The odd one out"?

Min inre Ernst Kirchsteiger sida lyser igenom ibland

Svårt sjuk

Den fasansfulla "Djävulens förkylning" (El-Diablo prosit på latin) har drabbat mig.

Redan i torsdags slog den till men det kändes för lägligt att vara sjuk på en klämdag så jag proppade mig full av piller och for på jobb ändå.

Till lördag och Lördagsöppet hade jag utvecklat en hosta som kändes som spikar i bröstbenet. Denna hosta utvecklades senare så den fick Frida att må illa så då var det åtminstone något bra med den. Vidare hade jag hårbotten full av kliande röda utslag och mjäll vilket gav en intressant effekt. Som pricken över i rullade min stol iväg när jag nös.
Frida som inte vet vad sympati betyder och ännu mindre vet hur man använder det tyckte jag var äcklig.

Idag är hostan lindrigare men febern rider min kropp (eller töltar snarare men jag är känslig) och jag skall ägna denna dag åt att tycka synd om mig själv.