Skäggutjämnardagen

I måndags hade jag inget speciellt för mig så jag hade planerat för den stora "skäggutjämnar dagen". För er kvinnor och (riktiga) män därute som inte vet vad det är skall jag nu berätta.

För oss män som är klent utrustade med manligt könshormon (jag antar det har med saken att göra) och därmed har en skäggväxt som lämnar en hel del övrigt att önska kan det ibland vara bra att raka bort det som växer bäst, dvs mustasch och hakskägg, och spara det som växer sämst, polisonger och de mjuka duniga kinderna. Detta för att senare få ett helskägg som kan passera som just helskägg.

Resultatet av detta är att man ser ut som Wolverine i X-Men fast inte på det positiva sättet utan mera som tja...

Lite så här...

Sällan så här....

Och aldrig så här, även om det även i mitt fall växer bättre på höger sida.

Hur som helst blev jag både bortbjuden på kaffe och inkallad på jobb så jag fick ge upp projektet för denna gång.

En tudelad dag i tre akter

Den här dagen känns sannerligen som två olika, eller möjligen tre.

Först var det betongdelen. Som en ansvarskännande betongbilschaufför stiger man upp i svinottan utan knot för att gå på sitt pass (sen spiller man inte betong på allmän väg eller kör över alla dessa #¤@!!! vägsniglar och pedestrianer som tycker det är en god idé att kasta sig i vägen för 28 ton trucker), men det är inte lika viktigt) sen kör man betongbil så länge man har betong att leverera. I mitt fall bara till kl.9:30.

Man passar även på att göra skarpa analyser av sin omgivning.
Som till exempel: Det luktar sopor i Gottby. Varför?

Den andra delen bestod i att åka till Emmaus med Ia. En bra liten tur visa det sig när jag ändå hade tänkt lägga mitt surt förvärvade barnbidrag på ett par nya jeans och sådan fanns det fler stycken på Emmaus. Mycket billigare också!

Minus för att jag inte fick köpa en tuta titt Ossians leksaksmotorcykel och för den skabbiga tanten som skrämde mig.

Till sist var det Koff-Toppen på Steel FM som levereades med den skärpa och sekund precision som blivit mitt kännetecken. Trots att jag upplevde en liten liten kris någonstans mellan Veronica Maggio och Enrique Iglesias.

Detta har hänt!

Sen jag sist ägnade mig åt skapandets konst i skrivande form (bloggat alltså) har jag bland annat sagt upp mig från mitt jobb. Bland annat i den innebörden att jag rimligtvis måste gjort nåt annat än det men inte riktigt kan minnas.

De faktorer som haft störst inverkan negativt på mitt bloggande är:
1) Mitt jobb har en effekt att ta musten ur mig.
2)Mitt hem i städat skick har samma effekt.
3)Tonåringar som säckar framför datorn med halvslutna ögonlock och super-jätteviktiga saker som måste göras gör att jag sällan kommer åt datorn.
4)Den samling virus och trojaner som datorn hade samlat på sig var inte bara en av landets största utan hade också den effekten att internet, mail och användarvänlighet försvann.

Så! Punkt 1 är åtgärdad på så vis att jag sagt upp mig. Punkt 2 håller jag på att jobba med när jag nu ändå "bara går hemma" (alla mammalediga kvinnors favorit mening). Punkt 4, jag har köpt en ny dator och punkt 3... Tja... Jag ha inte ännu kommit på någon i rent juridisk mening godkänd plan för det. Jag kan bara konstatera att min egen mamma hade tur som slappt sådant otyg!

Mera Rockoff

Hoffmaestro såg jag bara lite av och i ärlighetens namn var jag inte riktigt nykter, men oj ett sånt drag!

På Miss Li däremot var jag i bättre skick och hon levererar alltid. Lite otacksamt är det dock att uppträda för en nykter åländsk publik ty den kan vara lite... skall vi säga stel.

Till Daniel Adams-Ray hade publiken både ökat och druckit sig modiga och då blev det drag må jag säga! Daniel Adams-Ray var mycket bra och hade flera bra låtar där finalen med Gubben i lådan blev direkt vild.

Rockoff i September

Rockoffs första dag var minst sagt en bra start. Jag och mitt entourage dök upp lagom sent, fint folk som vi är Ia, Ossian och jag, så vi inte behövde höra Pappas eget band i onödan (utan att för den skull ha en aning om dom är bra eller dåliga).

Lite folk som man kände träffade vi också förutom Anna H som bedyrar att hon läser denna blogg (HEEJ VINK VINK) så trillade vi över Bröderna Mattsson (Sunds motsvarighet till brasse-bröderna i Man U), Johan Orre (som bytt filmkamera mot vanlig kamera men filmade ändå), Snut-Manges dotter (som hade ohyfset att dela ut en kondom till mig som om jag redan hade för många barn (vilket jag har vissa dagar)) och sen en tös som sålde dricka och såg vagt bekant ut (möjligen kompis med mina homies MK & Madde).

Nå! September var faktiskt väldigt väldigt bra. Man kunde inte alls tro att det bara var en liten spelning på en liten liten festival på en turné som pågått hela sommaren och fortsätter en bra stund till utan det kändes som om det var en viktig spelning där man ger järnet och alla i publiken har sin plats (även om den fyllegrisen som slog till Ossian i ögat skall tacka sin lyckliga stjärna för att jag hade händerna fulla med 5-åring!)

Kanalkalas

Då jag upptäckte att det idag var Kanalkalas bestämde jag mig för att bete mig som en riktig förälder och packade in familjen (utom Ia som är i Pargas-ish och Ida som ännu inte stigit upp (vilket hon fortfarande inte gjort)) i Opeln och satte av. Lite glass och titta på båtar är ett lagom söndagsnöje. Bananasplit glassen är inte så god som den låter men helt okej.

Vidars pott-träning är i full gång, han skall vara torr om två veckor och han har inte skitit sen i förrgår. Här finns således fortfarande berg att bestiga.

Jag har även satt honom på lite utan-tutt-träning efter att jag upptäckte att han inte får ihop framtänderna tillräckligt för att bita av en surskorpa (pålägget skrapar han dock av.

Ronnie Tutt från Jerry Garcia band och...

...Baldur Bett från Aberdeen får illustrera ett "tuttbett"

Tre nyanser av Vidar

Jag har varit ut till skärgården med barnen i nästan en vecka. På väg ut på Gudingen var det en bekant som konstaterade att Vidar i sin oklippta form var slående lik den onda dockan Chucky.

Alltså min son innan klippning

När jag återberättade den historien för barnets farmor åkte saxen fram och "klipp klipp" såg han ut såhär

Nyklippt son till vänster om Art Garfunkle

En förbättring i ren popkulturell mening men i övrigt hugget som stucket.

Senare i veckan ramlade han av en stol på en uteservering och slog huvudet, då såg han ut så här:

Var är min glass pappa?

Lördagsöppet

Måste säga att vi hade ett riktigt lyckat Lördagsöppet igår. Speciellt historien om Viola på Trobergshemmet som hade fått en "Kalle Anka på julafton säng" som slog henne under fötterna, plattade upp henne i väggen och tippade ner henne på ett badkar som inte var "öppnat" var extra kul -Här finns inget att klaga på! kommenterade hon från sin gipsvagga.

Viola har inget att klaga på

Nähä nu får jag väl sluta ljuga för mig själv och börja städa upp i det här:

-Hej! Vad f-n gör ni i mitt hem! Försvinn!! Får jag låna traktorn?

Dövörat till

I lördags morse fick jag för mig att jag borde rensa mitt vänstra öra, jag hade nämligen fått tydliga indikationer på att där fanns både ett och annat. När jag körde in topsen proppade jag igen hörselgången. Alltså hör jag nästan ingenting på ena örat.

Efter ett dygn av propplösare (inte den sorten man använder till avlopp även om det nog hade varit det bästa), ljummet vatten, tops och vassa metallföremål i hörselgången slog det både Ia och mig att man kanske borde ta en titt i det andra örat också.

Ur det "friska" örat fiskade hon en vaxpropp som, och jag svär det är sant, var stor som en ärta! Och detta ur det öra jag hörde med!!!

Jag vågar inte ens gissa hur proppen som gömmer sig i dövörat ser ut!
(men jag gör det ändå)

Scenario 1

Scenario 2

Troligt scenario 3 (med Ernst lookalike och allt)

Alla goda ting

Jag fick förklarat för mig av Ossian imorse att han "ätit en jättegod smörgås. Brödet var jättegott och smöret var inte så gott men båda var lika goda". Mjaha?

Träffade en av systrarna Törnros på Arken en fredag, hon frågade om jag var släkt med Figge. Ja sa jag fast det är jag inte. Hans fru däremot är jag släkt med, vi är visst syskon eller nåt.

Jag skulle städa mitt ena öra då jag misstänkte att detta behövdes. Jag lyckades putta in en rejäl skopa vax i hörselgången så nu hör jag allt i mono. Jag är lite som Brian Wilson!

Brian Wilson: Lite som mig faktiskt

Action som bara den

Igår var en rakt igenom spännande dag.

Den började redan från första stund (för Frida inte för mig för jag vaknar oftast en god stund innan sändning) då dörren till Steel skrapan inte ville låsa upp sig. Detta har hänt mig några gånger förr men då har jag varit på insidan, nu var vi dessvärre på utsidan.
Efter att jag ringt fyra samtal utan tillfredsställande svar och Frida minst två med samma resultat fick vi tag på Veckan Steelfm Hjälte™ Thias som lovade släppa allt han hade för händerna (hoppas lilla Helmi har återhämtat sig) och komma till vår undsättning.
Klockan var då 10:53. Klockan 11:02 började Lördagsöppet som om inget hade hänt och klockan 14:00 avslutade vi ett program som hållit högsta kvalitet.

Sen var det rusning igen!
Fulla spjäll till Gottby, kasta in barn i bilen, racerfart till Bengtsböle för att spela fotboll och när jag svängde in på parkeringen hörde jag domaren blåsa igång matchen. Klockan 14:35.

När jag långt senare på kvällen gick ut ur huset hörde jag någon ropa "hej Boutros" från busshållsplatsen. Detta var min gamle lagkamrat Sami vars bil hade börjat ryka. Det visade sig att bromsen fastnat på ena däcket och navkapseln i plast hade börjat smälta. Med min enorma erfarenhet av bilkrångel sade jag att detta var nog ingen fara det är bara att tuta och köra men han ringde för säkerhetsskull till sin bilmekanikerkompis som sade i stort sätt precis tvärtom.
Nåja mycket kan man säga men någon bilmekaniker är jag ju inte

Va? Nää det är nog ingen större fara. Kör lite försiktigt bara.

LIF-IFK D/Ö 3-0 (?)

Matchen mot IFK D/Ö (nej på riktigt dom heter så!) hade i stora drag byggts upp som så att om vi bara kommer ihåg att ställa ut skorna så vinner vi. I ärlighetens namn var det inte så hemskt mycket svårare än så faktiskt. Även om de modesta slutsiffrorna 3-0 inte talar för någon utklassning så var det aldrig speciellt nära att vi släppte in ens ett mål.

Tommen, den borne måltjuven, gav oss 1-0 innan jag ens hunnit till bänken (där jag känner mig som hemma), han hade goda möjligheter, ja mer än så faktiskt, att göra ett hat-trick innan halvtid men... tja... det blev inte så.

Själv roade jag mig med att göra ett inhopp som offensiv mittfältare. Jo ni läste rätt.

I halvtid sades det inte så mycket, men Sandberg kände sig utan tvekan hotad av mina offensiva kvaliteter och lade mig till rätta på högerbacken. Därifrån passade jag på att anfalla en del och hade ett skott på mål vilket pressade målvakten till en mirakelräddning innan Vidar blev sur och tvär och jag fick stiga av för att trösta honom.

Liewendahl satte en elegant nick stenhårt i maskorna och nån till tycker jag gjorde mål. Vann vi faktiskt med 3-0? Ja det tror jag.... Det var säkert Fellman!

Pojken med silkesfötterna saknades inte ens idag och det kanske säger en del om motståndet. Lustigt dock att deras forwardsbjässe sökte sig till Björn i uppspelsfasen medan jag fick nöja mig med att markera en pytteliten Elmander-kopia.

Kanske borde IFK D/Ö förstått vartåt det barkade när deras lagbuss hamnade i diket innan matchstart.

HIK-LIF 3-1

Detta var något helt annat än förra matchen! Jonas W hade åter hittat sina silkeslena fötter och hade denna afton vänligheten att dela med sig av sina tricks ur den stora godispåse som är hans fotbollskunnande. Det räckte till var och en (jag kom tyvärr sent och blev utan) och det märktes speciellt i första halvlek när vi faktiskt höll i boll och skapade fler lägen än HIK. Dock lyckades dom få en boll i mål som olyckligtvis (för dom) aldrig passerade mållinjen, något som den skarpögde linjemannen noterade och således dömdes det bort igen.

Då alla hade fått sin del av Jonas W´s tips & tricks räckte de tyvärr inte lika länge som vanlig vilket blev påfallande i andra halvlek.

HIK gjorde 1-0 på ett kanonskott, 2-0 kom på en synnerligen oturlig styrning via Björn (där jag blev ifrånsprungen och Tom tunnlad), 2-1 smaskade den rutinerade målskytten Nordlund in och sedan kom Lukas Helén fri-jag övervägde en stund att kapa honom och den stunden var allt som behövdes för honom att försvinna och göra 3-1- därmed var matchen över.

Ett resultat och framför allt en insats vi skall vara jätte nöjde med och för personlig del är jag rätt nöjd då jag fick nöjet att köra över Kamal och har Lukas Heléns lilltå med mig hem som skall spikas upp på troféväggen i helgen.

Jonas jättestora påse med tricks

FC BoCity-LIF 4-0

Nu var det inte lika roligt som sist. FC BoCity hade flaggat för dålig uppslutning men hade varken problem med kvantitet eller kvalitet. Det är lite halvsvårt att hitta dom där guldkornen i matchen, mycket beroende på att Jonas W glömde sina silkesskor, men vi spelade en riktigt bra sammanhängande period på en kvart i andra halvlek innan BoCity tog över både boll och initiativ.

Roger får lite extra plus för en del fina räddningar. Backlinjen var egentligen ganska bra den med och bitvis fick vi spelet att funka och då såg resten riktigt bra ut också.

Jag tycker väl att vi helt enkelt blev slagna av ett bättre lag.