Är man som jag familjefar så händer det nu och då att man bara vill vara ifred. Vart tar man sig då? Jo toaletten naturligtvis. Det här är rakt igenom konstigt för toaletten är förmodligen det rummet man får vara minst ifred i. Alla andra i familjen har nämligen någon slags inbyggt panikmekanism som triggas av ljudet från låset på toalettdörren. Det vanligaste ljudet man hör inne på toaletten är -pappa jag måste kissa nu! Och när barn säger det så är nu nyckelordet. Dom har ingen framförhållning alls!
Nåväl, idag fick jag en ny störningsvariant att bocka av på min lista. Vidar lyckades nämligen skalla Ossian på näsan, Ossian fick näsblod, cue mayhem. Nu står han skrikande utanför dörren, jag tvingas mot alla mina principer låsa upp dörren för att skicka ut papper genom en lite, liten springa (ingen skall nämligen behöva se sin far sitta på toaletten, ingen! Sånt kan ärra en för livet och tvinga en att leva med humor som försvarsmekanism för att hålla bilderna borta).
Så papper är levererat, värsta faran har stävjats. Nu återstår bara att göra sig anständig och leta upp bomull. Låter enkelt, men vi skall komma ihåg att jag har ryckt ur min lilla stund av inre frid, är mitt i en sida av Lars Keplers Hypnotisören, har muskelvärk, blåmärken och ett brännsår som smärtar för att det kan. Det här är mycket att hantera för mej.
När jag klarat det, och jag vill säga på en högst anständig tid, och öppnat dörren så har den nerblodade lille illbattingen gått och sökt upp sin mor som tagit hand om det. Ett sånt anticlimax.
När jag var ute på trappan och hade min ensamma lilla stund så dök han upp där också. "Mamma, jag tror att Fidel kanske har kackat jätte mycket på golvet och han var jätte lös i magen." Stackars Fidel får inte heller gå på toa ifred.
SvaraRadera