För övrigt...

...så uppskattar jag att jag på mitt jobb kan läsa om Profeten Muhammeds, frid över honom, mest älskade hustru. Jag uppskattar också wikipedia som tillhandahåller kunskap om denna.

Uppskattar inte dagarnas längd. Ibland är dom inte alls. Fast med det här regnvädret är det ju inte mycket att se.

Fotbollssäsongen börjar om en vecka. Trots att den är senare än vanligt vill inte suget infinna sej.

Wolves gick emot min magkänsla och förlorade mot Gillingham i fredags. Jag vet inte när det hände sist.

Lite jobb å så

Jag rensade ett avlopp idag. Det gick bra, men precis som alltid när jag försöker göra något praktiskt arbete så gick det inte så där snabbt och smidigt som det kan förväntas göra när en man ägnar sej år vvs.

Det var dock bara en packning som saknades så det var en relativt liten motgång.

Tanten som bor där är av sydostaseatisk börd och ganska rolig att hjälpa. Hon pratar bra fullt begriplig svenska men rätt snabb och man måste verkligen lyssna på vad hon säger för att hänga med. Hittils har det inte varit några problem och vi får hoppas att det håller i sej.

Alltet och omegat

Jag fick efter en illa utförd inventering slut på snus. Det som stod till buds var Nicoretts sugtablett med mintsmak, vilket jag gick runt med under läppen bästa delen av måndagen. Den största (och mej veterligen enda) fördelen med detta var att när jag vaknade på morgonen med snusdreggel runt munnen smakade det mint.

Jag hade för avsikt att stjäla en cigarett när jag kom till jobbet, men det visade sig att sådena ej fanns att stjäla.

Det var här jag nådde ett högre mentalt tillstånd. Ingenting bekom mej längre. Långa tystnader i konversation - inga problem, märkliga historier som var svåra att följa - inga problem. Jag var ett med alltet helt enkelt.

Den som svärtar min utflykt till nirvana var möjligen att allt detta berodde på att nikotin var det ENDA som betydde någonting och det är inte så värst buddah aktigt.

När jag åkte till radion för att hämta mitt beställda snus hade kurriren glömt det i sin lägenhet. Då kastade jag Sidhartas läror ut genom fönstret och åkte till TB och köpte cigaretter.

Klapparnas Kung

Julhandeln har aldrig betytt någon större stress eller press för mej. Jag har tvärtom njutit av att att handla presenter åt alla möjliga sorters släktingar.
Detta kommer sej bland annat av att jag
1) ser till att jag har pengar
2) har en lista på de personer som skall ha klappar som jag sedan bockar av vartefter
3) Besitter ett tillräckligt stort mått av idérikedom

Sist jag var lite stressad var sista året som 22 personer skulle ha klappar. Nu mera rörde det sej blott om 15 stycken som tillsammans skulle ha 18 paket. En lätt match som ni hör.

Lördagen den 14de steg jag upp för att åka till staden för att börja handla, ångrade mej och åkte söndagen den 15de istället.Åkte av princip, tradition eller möjligen solidaritet till just staden istället för Maxinge och handlade 12 klappar på 1.5 timmar, handlade två till i Maxinge, ytterligare två dagen efter i butiker som inte har öppet på söndagar och avslutade julhandeln med två paket torsdagen den 19de.

Trots att jag skjutit upp mitt handlande extra länge löste jag det även detta år utan stress och utropar mej ännu en gång till Klapparnas Kung.

Nu är det jul (fest) igen

Julfest på dagis är en företeelse som man omöjligt kommer undan. Det är inget större fel på tillställningarna i fråga, det är inte det och att se sin egen 5-åring utklädd till pepparkaka är alltid välkommet.

Förutom det faktum att jag är lite obekväm i folksamlingar där jag känner några få, känner igen lite fler och en hel hög som jag eventuellt aldrig sett i hela mitt liv (och vilka deras barn är vet jag då rakt inte) så brukar det bli lite högljutt för att inte tala om varmt, vi kan ha barn på ålands varmaste dagis faktiskt.

Nåväl. Det finns glögg i alla fall och lotteri med hög vinstchans vilket innebär att alla barnen i familjen vinner och 33,3% av dom är nöjda eller mycket nöjda. En vacker dag kommer jag kanske rent av sakna allt detta.

Nåt för facebook

Det händer inte speciellt mycket i min vardag har jag skarpsynt noterat. Detta i samband med att jag försökte salta maten med bordsfläkten påslagen och jag genast ville rusa iväg och skriva det på facebook.

Nu är väl i och för sig facebook det ultimata forumet för icke-händelser så det var kanske fel att skona världen från att jag inte saltat maten (men väl äggklockan, grytlapparna och några saker till).

Förutom detta har jag börjat läsa igen. Tyvärr inte sista delen av Grottbjörnens folk serien som jag påbörjat (den var rätt tråkig och jag har tappat bort den), inte heller nån av det tiotal böcker jag köpt eller lånat och borde läsa utan i stället en bok jag redan läst 7 eller 8 gånger. Så kan det gå.

Julstöket är allt jämt ostökat och dessvärre också så monumentalt stort så det i varje stund riskerar att rasa och kväva mej. Den stora julstädningen är mitt personliga "Beach 2014" kunde man säga.

Hjulefrid

Årets första snöröjning gick av stapeln i söndags, så mycket plogande blev det dock inte för mej då min lilla traktor råkade ut för ett litet haveri och genast fick uppsöka verkstad. Själv fick jag fortsätta plogarrundan runt beväpnad med spade och min ohängde snutunge till bror.

Till lunch åt vi panini från Select som var så varm att ord som brinnande inferno och vulkanisk hetta användes.

Julklapparna har jag inte ägnat en tanke på ännu. De senaste åren har inhandlandet gått så snabbt och lätt att jag nästan varit lite besviken när det var klart. Det kan hända att det beror på att jag inte längre behöver handla åt 22 personer (som är toppnoteringen) utan ligger nere på ca.15 st varav flera vill ha samma sak alla år (läs: 1 påse Twist till morfar). Kanske till helgen att det är dags att engagera sej.

Snart är det fredagsmyyyys!

Ännu en arbetsvecka till ända. Eller ja snart till ända, men dagarna går så fort just nu så det kunde lika gärna vara fredag kväll nu.

På mitt före-lunch-arbete jagar vi löv åt alla håll och om det blåser som det gjorde idag och igår mest uppåt faktiskt. Henke träffade en kattkompis som han gullade med så jag fick jobba i lugn och ro.

På mitt efter-lunch-jobb så hade vi idag Fotbollsfredag fast på torsdag vilket alltid är en uppskattad programpunkt, inte minst av oss i studion. Jag hade dagen till ära dekorerat studion med fotbollsvimplar av en orsak som jag inte riktigt kommer ihåg längre. Men jag antar att jag hade nån bra orsak när jag kom på det. Jag försökte också utanför sändning reda ut Kamals eventuella Nazistiska förflutna men det förnekade han bestämt.

Imorgon blir det Freda me Frida på Steel Fm det bestämde vi i onsdags och jag tänkte mej två fulla dagar då jag kunde tråla min brilljanta hjärna efter  fenomenala fiskar att prata om, men så här långt har jag blott fångat 4 små strömmingar.

Dagens arbete

En arbetsvecka som nästan bara bestått av lövsugning är snart till sin ände. Jag tycker egentligen att det är ganska trevligt att ta hand om löv. Man blåser dom i hög och sopar upp dom alltmedan man lyssnar på radio.

Lite tröstlöst kan det vara när man är vid ett av de mest drabbade husen dock. Ett ställe har vi varit till 3 gånger på 2 veckor och då har inte alla löv kommit ner än.

Idag hade vi lite variation dock när vi åkte till Lemland för att höströja på en kunds sommarstuga. Han hade i sin snickarbod en jättestor modell av ett fartyg, en oljetanker eller liknande fraktfartyg, som han bygger på. Säkert två meter lång och på en sommarstuga som var mera som ett hus och allt detta med en utsökt havsutsikt. Så kunde jag tänka mej att spendera min ålderdom.

I övrigt gick dagens radio mest åt att ta reda på alla olika VM-Kval matcher till Fotbollsfredag fast på torsdag och den övriga tiden till att äta Muffins, hamburgare och gräddmunk. Munken kom från Kamal, som var tillbaks efter 2 veckors uppehåll, för att man enligt Kurdisk/Iransk/Arabisk/Kamalsk tradition skall bjuda på nåt när man överlevt en operation. Han hade opererat korsbanden.

Bullen blev till bajs

Vi har börjat ta upp löv på jobbet. Det gör vi med en lång slang kopplad till en turbin. Denna suger in löven i ett släp.

Detta höll vi på med en solig höstdag vid Askuddsvägen. När vi var klara och hakade fast slangen på släpet nådde en oangenäm doft min näsa. Skit! Jag kollar runt vid slangen, ser inget men känner stanken. En snabb titt på mej själv avslöjar en liten fläck på jackan. Skit också bokstavligen tänker jag och kastar in jackan i skåpet på bilen när min kollega säger "du borde kolla dina byxor". På baksidan av byxorna, från bakfickan till skorna är det fullkommligt sprutmålat med skit. Vi har alltså sugit upp stora bamsebajsen med slangen, den har åkt genom turbinen och sprutat ut i släpet som inte är tätt och där utan för har jag stått med ryggen till.

Det jag skulle ha gjort innan lunch vara att köpa bullar, nu blev det att byta kläder istället.

Kalasfest

Jag har varit på ett kalas igen och jag noterar på min bloggfrekvens efter dylika företag att jag borde låta bli med det. Men nu gjorde jag inte det.

Martin som jobbade på radion hade pappakonjak och jag åkte dit. Det var mat och bjudöl vilket alltid är trevligt. Bjudölen visade sej dock vara en farlig öl.

Jag är en mycket skicklig öldrickare nämligen. Jag vet vilken takt och hur många jag kan dricka utan att krokna innan tidigast vid krogdags. Det här funkar nästan jämt.

Nu kände jag ganska tidigt att jag inte längre var i form och slutade dricka men det ville inte ge med sej så jag meddelade min skjuts att det var dags.

På söndag morgon kollade jag vilken tid jag skickat meddelandet. 20:45! Jag var alltså hemma och i säng vid halv tio från en fest som började 17:00. Nytt rekord!

Festkalas

Jag var på fest i helgen. När inbjudningskortet kom tittade jag på det och konstaterade att någon "Dan och Jenny" känner inte jag så jag vidarebefodrade det med Kurir-Ossian till Ia. Jag tänkte att det var nån av hennes jobbkompisar. Det kom strax tillbaka med det muntliga meddelandet att det var min kompis Danka det gällde.

Danka vet jag som tur var vem det är. Var han bodde fick jag ta reda på genom vanligt skvaller. Även detta gick bra. Annat är inte att vänta på Åland.

Själva festandet gick även det bra. Förutom att jag blir så pretentiös och full av sanningar om livet som jag tvingar på alla andra så skötte jag mej riktigt hyfsat.

Jag träffade Matte som brukar lyssna på Steel FM och är en trevlig prick,  några syskon till mina grannar och en och annan Gammal Greiff Gubbe. Jag har också fått rapport om att jag spillde ut ordentligt med smörgåstårta på golvet åt hunden så han får nog också räknas som vän nu och eftersom värdinnan vänförfrågade mej på facebook så kan jag inte gjort bort mej så farligt.

Allt som allt en lyckad kväll!

Ålder är blott en siffra

På tal om Henke så blir man ju lite nostalgiskt ledsen över att han nästan är stor. Som tur är lyser hans ungdomliga kärna igenom ibland och han blottar sitt sanna jag.

Så sent som igår var vi förbi Bagle Bee och han fastnade vid akvariet medan jag pratade vuxna saker med Roine.

När vi gick därifrån var han så där uppspelt som bara en lite plutt kan vara. Det visade sig att akvariet hade innehållit inte bara clownfiskar utan också en palettkirurgfisk. Eller då i hans värd inte bara Nemofiskar utan också en Doris.

Jag har inte sett honom så lycklig sen han hitta en stor snigel i Godby och dom blev bästisar.

Du kan lita på teknikens under

Jag har tagit ännu ett steg in i 2000-talet (eller 10-talet för att vara mer precis) genom att skaffa mej en smartphone. En Samsung Galaxy S-4 tror jag, där "S" står för Spexig eller möjligen Spacead.

Nu har jag förstås inte börjat lära mej så mycket om den än, men varför skynda fram. Jag lyckades svara i mitt första samtal utan att riktigt veta hur jag gjorde (Henke fick visa mej idag hur jag hade gjort) och snart måste jag lära mej hur man byter profil till ljudlös för i går fick jag två sms i sändning.

Facebook skall man tydligen inte kunna ta ner till den då Google play  har problem med Åland och appar som kan kosta pengar (vid spel i fb fallet).

Jag har redan lärt mej skicka sms, fylla på kontakter och framför allt hantera anteckningsblocket så det får väl räcka för den här veckan.