Egentid är skit

Eftersom jag spelade fotboll hela dagen igår hade jag inte tid att gå på toaletten och ha en "stund för mig själv", det här innebär i förlängningen att jag bör springa på tuppen innan jobbet så att radiosändningen inte skall bli krystad och tillknäppt.

När jag kommer ner till toaletten i källaren är den till hälften fylld med skit!

Det visar sej att vattnet i septiktanken inte kunnat ta sej ut som det ska varpå tanken blivit full på rekordtid varpå vattnet bara hittar en väg att ta vägen. Nämligen samma väg som det kommit från början och börjar alltså pressa till baks skiten upp genom röret.

Sändningen blev krystad och tillknäppt.

Nästan fri

Jag hade ställt in mej på en lördag med att hjälpa takläggaren (han med herpes ni minns) kratta min trädgård fri från pärtor och annat tak-skräp. När jag kom hem på fredagen var de redan igång och då hade jag inte tid att hjälpa till. När de sedan skulle åka sa de att de skulle vara tillbaks på söndag pga en Sverige resa på lördag. På söndag spelar jag fotboll i Sverige så jag skulle alltså slippa. En sån fröjd!

Sent på fredag kväll fick jag ett sms "ingen Sverigeresa, vi kommer och städar imorgon".

Så nu vet ni vad jag gjort hela morgonen.

Small step for mankind...

Jag tog ett litet steg in i 2000-talet denna vecka (ett gigantiskt språng för mig) genom att nappa på ett prenumerationserbjudande och därigenom få en iPad. Denna har tagit all min numera begränsade Boutros-tid i anspråk genom att inte lyda, prata finska, inte hitta nätverk och installera Wordfeud (jävla skitspel).

Tanken är att denna manick skall hjälpa mig med mitt radioarbete när jag kan sitta hemma och hitta fiffiga saker på internet att använda mig av. Det skulle kunna fungera om den bara hittade nät, slutade prata finska, slutade tjata om att spela Wordfeud med mej.

Vrooooom!!!!!!

Efter att min hemmafru gick bort i en tragisk fått-jobb olycka hamnade hushållet och barnen på mej. Det här har haft en negativ effekt på min Boutros-tid. Den tiden som jag ägnade åt b la fotbolls tittande, musik lyssnande och blogg skrivande.

Tiden rusar ifrån mej medan jag rusar runt och hämtar barn efter jobbet, hämtar barn från ridning, lagar mat åt barn jag hämtat hem och sedan skjutsar bort barn till ställen dom ska till.
Nu har detta bra pågått i tre dagar så det skall väl normalisera sej en smula men allting har gått så fort så att jag var så säker på att det var tisdag idag att t om Micke blev osäker när jag i sändning med bestämdhet hävdade att så var fallet.

Nu har jag ett barnkalas att åka på, min lillebror fyller 19. Ta-ta!

The best laid plan of mice and Cia

Idag fick jag besök av Cia Smiderstedt i studion, hon skulle ha med Eva Fellman men hon uteblev och istället  skulle Birgitta Wilhelms komma som egentligen hette Williams. Hänger ni med? Hon hade i sin tur en Konstapel Adam med sig som såg lite bekant ut och när jag frågade om efternamnet sa han Nuri.

Jag berättade att senast jag var i klammeri med rättvisan var det just Konstapel Nuri som haffade mig (obesiktigad bil inget värre) men jg kunde inte riktigt komma på vem han hade med sig (Konstapel Williams var här väldigt tyst) så kom jag på det Konstapel Viktorsson! Det var jag svarade Konstapel Williams försiktigt, jag har bytt namn sen dess.

Cia hade alltså lyckats skramla fram de enda  två poliserna som haffat mig i modern tid. Eftersom Cia är en gammal radiopratare så undrar jag om det faktiskt var en slump eller om hon hade tänkt sej en haffad Boutros och en tom studio.

Vitt skräp!

Ville bara berätta att jag slog om inte åländskt rekord så åtminstone årsbästa i white trash när jag nyss åkte ner till butiken iklädd smutsiga träningsbyxor och crocks och köpte öl och cigarretter på en söndag.

Påminner lite om när Eva for till Sparhallen i shorts och t-shirt förra oktober.

Söndag on my mind

Ia fick ett jobb och vips stod jag med babyn, som är hushållet, i famnen. Inte helt olikt när Sovjetarmén övervägde att ta Ryssland när kommunismen havererade. Dom insåg dock att dom inte ville ha den medan jag är försiktigt optimistisk över situationen.

Nå när jag nu fick lite lugn och ro denna söndag tänkte jag sätta mig ner med "Hårdrockens historia" på DVD som jag lånat av Dan. Jag hann bara tänka tanken klart när jag insåg att jag glömt bort var jag satt den. Jag visste att jag satte den på ett säkert ställe men nu kom jag inte längre ihåg var detta säkra ställe var.
Nu hittade jag den till slut i DVD hyllan så jag behöver inte sluta på radion för att undkomma Dans vrede och det är ju skönt.

När denna lilla skräckupplevelse var utredd packade jag ihop min lilla barnaskara och gick ut för en första trädgårdsstädning. Det största och värsta (resterna av taket) hoppas jag slippa göra själv, men saker som fälgar till Capricen, däck till BMW, lastpallar till ved och stenar som hotar min gräsklippares väl och ve är sådant jag får ta vara på och göra själv. Som vanligt när man städar lite så syns bara förbättringen om man visste hur illa det var före.

Fotboll och (är?) skräp

Då var genrepet inför årets säsong avklarad. Man brukar ju säga att ett dåligt genrep ger en bra premiär. Jag började på bänken och gjorde ett rätt bra inhopp så nu vet jag inte alls vad jag skall tro.
Jag har länge strävat efter att spela som mittback där jag har mina rötter, men varje gång jag spelar ytterback så känns det som hemma. I den frågan vet jag inte heller vad jag skall tro.

Ossian var med mig och tittade på matchen. Sin vana trogen ägnade han andra halvlek åt att plocka slänten ren på skräp. Vaktmästaren blev så glad att han bjöd Ossian på en glass. En onödig gest då lille Ossian redan fått all belöning han kan önska i och med det fina reflexbandet, fotbolls dubben och den fina korken han hittade och tog med sig hem. En trasig fotboll fick han också av vår generösa tränare, jag måste komma ihåg att ge han ett rapp över knä nästa gång jag ser honom.

Hemligheten till en lyckad arbetsdag

Jag tror jag har kommit på nyckeln till att vara pigg och inspirerad en hel arbetsdag utan minsta dipp.
Jag somnade på soffan runt sjusnåret och vaknade inte förrens nästa morgon kl:7. Det är sällan man stiger upp med ett litet tjoho en timme tidigare än man behöver på en arbetsdag. 12 timmars sömn är da shit!

Fotbollen hade det tydligen ingen positiv effekt på, det var inte mycket som ville fungera och som oftast var bastun efteråt höjdpunkten.

Men åter till arbetet skotta grus går jätte bra med 12 timmars sömn i ryggen men också tävlingar i radio. Ja tycker jag hade kommit på den fiffigaste av frågor till IFK biljetterna, nämligen: Vilka städer kommer RoPs och JJK från och vilken av dessa ligger längst österut? Nu visade den sej inte vara riktigt lika fiffig som jag trodde då den allmänna uppfattningen är den korrekta, att Jyväskyllä är längre österut, men det inte många vet är att det bara är en distansminut som skiljer (1852 meter om du inte förstod) och då blev ju den första gissningen korrekt och ingen förstod min förträfflighet.

50 nyanser av glada färger

Idag har det varit finare väder och där med har allting blivit lite piggare. Inte imorse när jag vaknade dock vilket är lite konstigt för jag hade bara bra drömmar och efter en sådan ynnest brukar jag vara riktigt pigg, men det kan ju ha att göra med att jag hade Vidars knä gnissandes mot ryggraden sista timmen innan jag vaknade förstås.

Sandskottning är vårens melodi vad gäller fastighetsskötsel och gruskornen har yrt vida omkring i mitt solinspirerade arbete.

Radiobiten var även den bra förutom att nån inte köpt socker som nån lovat och sedan skyller på nån annan. Det kom in en Alexander med en skiva, det kom in två fotbollskillar och presenterade sig som SIFFK (dom borde skaffa en egen identitet pojkarna) och jag kan konstatera att det här är enda stället jag kan hamna i överläge mot unga vältränade fotbollspojkar och till sist fick jag in en önskan på Paul Anka vilket helt säkert inte hänt under mina 6 (ish) år på radion.

Bra dag kort och gott.

50 Nyanser av grått

Igår kan ha varit den gråaste av dagar. Vädret var så intensivgrått och tyngande att det fick Schindlers list att framstå som en lättsam komedi.

Arbetandet gick segt och oinspirerat, åtminstone tills jag kom till radion där jag fick inte mindre än 17 önskningar på låtar. Jag vet inte när det senast hänt. Denna korta stund av lycka gick över då datorn också blev seg av det tråkiga vädret och jag fick ägna den bästa delen av en halvtimme för att starta musikprogrammet.

Tills fotbollsträningen hade det börjat regna vilket i sej är kul fotbollsväder men då brukar det vara varma sommarregn och inte kalla vår skurar, när jag sen måste ner i ett iskallt vattenkärr för att hämta bollen efter det första skottet var bristen på lycka komplett och jag dog inombords.

Järtecken

Jag anar järtecken denna vecka. Ossian hittade en död uggla, det är en syndaflod i min trädgård och Roines Kungsängslilja är död.

Döda växter är aldrig bra, men blommor i grönsakslandet däremot är bra för kärleken.

Ugglan är inte helt lätt att tolka, men även fåglar brukar ha otur med sig, gökar som gal i fel vädersträck, korpar över huvudtaget, tuppar som gal på natten är inget vidare och örnar som blir jagade (vilket är rätt bra om man är fattig förstås)

Syndafloden i min trädgård är nog mera ett bibliskt omen så det kan vi lämna där hän.

Spindlar som går över stigen ger god jaktlycka så jag väljer att tro att spindeln som sprang över min fotbollsväska bådar gott inför seriepremiären på lördag.

Min personliga favorit är nog lita aldrig på en kvinna i skogen. Känns rimligt tycker jag.

Till sist undrar jag om vi i Lemland sett Lomed (vad fan nu det är) i skogsbrynet på senare tid då det varslar om brand.

Måndags mys

Då var årets lagfest avklarad, komplett med viktig information som ingen minns och viktigt taktiksnack med tränaren på Arken som dom flesta önskar att dom inte minns. Jag klarade mig ganska bra undan det sistnämnda, förmodligen för att jag började dricka cola i ett ganska tidigt skede.

Colan hjälpte mig också till en dräglig gårdag och även om jag inte gjorde många knop så var det inte så farligt. Att parkera sig i en fotölj med youtube och lite fotboll på tvn är inte det sämsta man kan göra på en söndag tycker jag.

Det blev inget utejobb för mig idag när det är så dåligt väder så nu skall jag samla ihop mig för lite vanligt radiojobbande istället.

En för vägen

Vi blev klara med sandsopningen idag. Det finns lite högar med traktorbajs att sopa upp här och där men den mesta av sanden är i min hårbotten så det borde inte ta så länge.
När jag steg in i traktorn i  morse hostade jag och det tog tio minuter innan dammolnet lagt sej så jag kunde se ut. Det här är bland de smutsigare jobb jag gjort.

Imorgon skall jag spela fotboll, ha spelarmöte, äta pizza och bada bastu med laget. Jag har tvättat finskjortan men jag har inte strukit den så jag får inte ha slips ty det står klart och tydligt i Internationella Dankonventionen. Det får bli en tröja över och då blir jag bara hälften så snygg som jag har potential för. Sorgligt men sant.

Ossian fyller år imorgon också. Icke oansenliga 7. Han är som en halv fjortis fast dubbelt trevligare. Hoppas han tycker om LEGO annars kan det bli besvärligt imorgon bitti.

De lösa kopplingarnas aveny

Den här dagen blev nästan Steel FM redan från start. Jag började min arbetsdag från Klinten alldeles mitt emot Martins hus och när det till yttermera visso stod en betongpump med tillhörande chaufför utanför huset stannade jag en stund och pratade med denne. Martin såg jag i och för sig inte men jag tycker det var nära nog.

Strax efteråt dök familjen Dan upp på varsin cykel och då kunde jag bocka av honom på min lista.

Jag körde traktor förbi det bostadsområde där Mia bor och det räknas också även om det är lite löst.

Och när vi nu är inne på lösa kopplingar så har jag druckit kaffe med Ålandstidningen framför mig och då får jag bocka av både Roine (lagar kaffe på sitt jobb) och Scout (lagar tidning på sitt).

Konsten att gratta födelsedagsbarn i Steel FM

Ring studion. Det tutar upptaget. Pröva tre gånger till med samma resultat.
Ring chefen som har en nerv i kläm i höften och låt henne stappla ner för trapporna till studion för att leverera telefon numret till den som inte kommer fram.

Radioprataren ringer numret. Numret är inte i bruk, var god kontrollera numret svarar det i andra änden. Pröva två gånger till och en gång med privat mobil med samma resultat. Radioprataren skuttar upp till chefen för att få det korrekta numret.

Prövar igen, får svar och uppgifter om födelsedagsbarnet som skall grattas. Glömmer ta telefonnumret till födelsedagsbarnet. Letar upp det i telefonkatalogen.

Ringer upp, får svar, födelsedagsbarnet förstår vem som ringer och kastar luren i örat på radioprataren.

Lätt som en plätt! Försök gärna själva.

En dag på jobbet

Ännu en arbetsdag till ända. Grussopning står på agendan och det är egentligen ett rätt trevligt arbete, men det dammar nåt så infernaliskt. Man känner sig som han där figuren i Snobben som dammar så där rysligt när han rör sig (till vardags känner jag mig som Lort-Arthur i Hagbard)

Här är jag på mitt dagjobb

Och här är jag på väg in till Steel fm. Dan har låtit skägget växa och Mia har en ny vår hatt.

Väl på Steel fm så var det inte alls speciellt smutsigt. Önskelåtar levererades nästan undantagslöst och Roine hade bullar med sig. Det är ett gammal sanning att Roines bak smakar utsökt och ingen blev besviken den här gången heller. Eva hade med sig mina skor från senaste festen och därmed slutade en nästan en månad lång efterfest för dom två (skorna alltså, Eva har slutat festa för länge sedan). Jag pratade lite med en reklamröst jag inte pratat med och hon heter nästan Trotskij så hon står alltid i min plusbok.

Jag hade en gång en idé

Jag vaknade med ett utmärkt uppslag till en blogg. Lite osäker på om det var när jag vaknade på natten eller på morgonen. Fullständigt nollställd vad gällande innehållet i denna briljanta blogg. Det här händer ganska ofta och jag är alltid osäker på om det faktiskt kan vara så att jag stöter på guld när jag trålar efter udda fiskar på oceanen mellan vakenhet och sömn eller om det som mycket annat i det tillståndet är, nämligen förvirrade tankar från en hjärna som inte är i sync med världen den strax skall fungera i.

Hur som helst minns jag ju inte vad det var så det finns väl ingen orsak till att hänga sig kvar vid det. Fast jag borde nog för allas bästa ha ett anteckningsblock bredvid sängen.

De e knas

Igår låg jag lite extra i sängen för jag hade en gnagande känsla av att snön skulle ställa till det för mitt dagjobbande. Inga signaler fick jag som bekräftade min misstanke förrän efter att jag kommit till stan. Då blev arbetande inställt. Eftersom jag var ledig från radion tyckte jag det var bäst för mina kolleger att jag knallade in och visade mig så att abstinensen inte skulle bli alldeles för svår.

Jag passade på att göra lite nytta här och där i hemmet (läs inget som syns ty sådan är punktstädningen)

När jag skulle skjutsa Ossian på träning så fick jag en liten känsla av deja vu. Ia hade tagit BMWn till stan och också tagit med sig nycklarna till Peugeoten. Nu har ju jag bilar så det räcker men då Chevan är vinteruppställd, Opeln och Fiestan inte är besiktigade så ansåg jag det säkrast att låta Ossian bli en smula sen till träningen i väntan på att Ia skulle hinna hem.

Rubrik

Jag somnade i soffan medan jag tittade på Pirates of the carribien 4 igår kväll. Vaknade lite före kl:6 och upptäckte att det var snö ute. Jag brukar alltid vara så där förnuftig och varna för detta när alla andra springer iväg i våriver, men jag trodde att det snöfallet redan kommit så nu blev jag så där förvånad.

Jag lade mig i sängen och vaknade inte förrän takläggaren ringde. Jag hann inte samla ihop mej för att svara så han skrev på facebook och undrade om jag ville tillbringa dagen med att göra tråkiga saker med honom. Han tycker sånt är roligt nämligen. Han är förmodligen lite rubbad.

Längsta stunden på dagen gick åt till att vänta på att Esterna skulle ge sig iväg så att man kunde gå på toa i lugn och ro. När det var gjort så städade jag i ett slags euforisk muskelavslappnad lättnad.

Sen blev det tv fotboll, tröttna på 1000 frågor, duscha glin och nu är jag här.

Fredagen i korthet (och lite torsdag. Eller lite och lite, hälften)

I torsdags hade vi äntligen kommit igång med sandsopningen. Vi hade fått sopaggregatet på traktorn och traktorn till stan. Praktiskt taget samma sekund sop sopborstarna rörde marken ringde Dan.
Micke hade blivit sjuk och det behövdes nån att sända på radion. Nu brukar jag göra allt som står i min makt för att sända radio men denna gång kunde jag inte beveka mitt samvete och smita redan vid 9.

Men jag skippade lunchen och anlände kl:11 så jag fick några plustimmar i etern. Lyckan över detta grumlades något när det visade sig att det var magsjukan som tagit min företrädare. Jag kunde känna bacillerna krypa omkring med ett otäckt hånflin.

På fredagen blev det en heldag med radiopratande. Först Dagspasset och sedan en timme av Mellanpasset så att Roine skulle hinna fixa håret innan han kom från ett jobb till ett annat.

Avslutade dagen med fotbollsträning som gick bra. Har lite ont på hälen men efter att tränaren skrämt upp mej och sagt att det är hälsporre som sedan dementerats av Thias (som jag väljer att tro på) så kände jag mej lite friskare igen. Mitt lag vann så ni vet.

Uppe i ottan

Uppe med tuppen denna morgon. Jag steg till och med upp tidigare för att hinna duscha även om den bedriften inte var jättestor, för att citera Biskop Brask "detta är jag av nöden tvungen" nämligen.

Medan jag duschade kokade jag upp vatten till mitt kaffe så det skulle hinna svalna tillräckligt för att avnjutas i bilen (och för att inte skolla innerlåren medan jag rattar ut mej på vägen). När jag hällde upp kaffet noterade jag att den för kokande vatten karakteristiska ångan saknades, vattnet var kallt jag hade missat att trycka igång vattenkokaren. Nu börjar här bli bråttom men jag kokar i all hast upp mera vatten och rusar ut, sätter muggen på biltaket, sätter mig in och startar bilen för att motorn skall värma lite medan jag skrapar rutorna.

Här kan man ju tänka sig att historien slutar med att jag glömmer muggen på taket när jag kör iväg, men icke, det fick jag nämligen inte chansen till för vibrationen från motorstarten skakade ner den från taket och allt kaffet rann ut. Den hjälpte till med snäsmältningen åtminstone.

I övrigt

Jag tränade fotboll för första gången på en vecka, det gick bra. Jag har oroat mig en smula för att jag inte haft den rätta undertryckta vreden när jag spelat på senare tid (det som brukar kallas "glöd"), men jag känner nu att jag är den på spåren. Inte så som att jag håller på att bli arg igen, även om det hade varit trevligt, utan snarare som om jag kanske hittar en artificiell glöd, lite som en sån där glödlampa som brinner så att det ser ut som en låga.

Radion är trevligt. Det blir lite ensamt att sända själv bara. Speciellt dom dagar vi inte har tävlingar och ingen önskar några låtar. Kanske borde jag återuppväcka min all time favourite programpunkt veckans ryska delrepublik? Eller hitta på nåt annat.

Fastighetsskötseln har också startat igen efter ett par veckors ledigt. Lite mjukstart (det har varit en hårdare påsk för somliga än för andra) med brandsläckarmontering, brandsyn och sånt. Imorgon börjar vi sopa grus.

Tandtroll i farten

Morgonen började inte på bästa sätt. Vi har gått och fått in Ester i källaren som borrar stora hål i väggarna, jag har försökt jaga ut dom men dem är stora och flyger bara mot fönsterna. Nåväl när jag tog min lilla borste till eltandborsten såg jag att den var full av skräp, det brukar bli torkad tandkräm där som äckelpäcklar sig, när jag skrapat ur den märkte jag att även borsten var smutsig och då såg jag att dom borrat hål i väggen ovanför min tandborste.
Allt skräp från borrningen hade ramlat rakt ner i min tandborstshållare.

Björn Lodin Band

Eftersom jag är så otroligt fiffig och spelar tråkig med Ia genom att aldrig hitta på nåt så fick jag det att låta som en födelsedagspresent när jag berättade att vi skulle titta på Björn Lodin på Arken igår. Ia när inte en som hakar upp sej på detaljer så hon sörplade i sej halva Salmiakki som förfest och gav sej sedan ut till staden för en redig bartömning. När vi omedelbart snubblar över den förryckta närpesiska kvinnan Mia så var saken biff och jag fick ägna resten av kvällen åt skadekontroll.

Men jag är inte heller den som klagar (jo men mer som en hobby och inte över sådana här saker)  och jag fick höra på Björn Lodin, som var ännu bättre än vad jag hoppats, träffa lite hårdrockande polare och annat löst folk.

Kul förövrigt när det är hårdrock vid dansgolvet. Alla hårdrockare fyller upp nattklubben bakifrån så att dansgolvet är tomt men man hör applåderna från mörkret och skymtar enstaka tunnhåriga pudelfrillor mellan varvet.