Nu börjar jag så smått känna att jag är klar med det här hostandet. Visst det har sin charm att hosta tills man kräks men nu när jag vaknat tre nätter i rad av just detta så börjar jag tycka att det inte längre är så kul. Kanske har det gått så långt att jag måste krypa till korset och uppsöka närmsta Doktor, men det får vi se.
Gräsklippningen på jobbet går i flygandes fläng, gräset har antagit utmaningen och växer så det knakar, men än så länge leder Team Jag.
Ossian tränade fotboll igår och var så där bra så att jag blev lite stolt och sparkade lite extra boll med honom en halvtimme efter träningen. Därmed inte sagt att han var nöjd utan tvärtom hade han sitt lilla sammanbrott efteråt som vanligt. Gott gry i pojken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar