Reunion

Eftersom Frida dök upp på radion idag (efter sitt besök hos barnläkaren) så känns det lite irrelevant att berätta att jag skumpat fram och tillbaks i en liten traktor så till den grad att jag bara kissar skum.

En kafferums konversation mellan mig, Martin, Dan, Mia och Frida böljar fram och åter mellan tonfiskens eventuella ätbarhet, historiska pungkulor som Dan har sett, annat om pungkulor som Martin vill tala om, gubbar som kissar på gatan som Dan och jag har sett (mitt på strandgränd gud bevars), Fridas eventuella pojkvänner och huruvida jag kunde klå upp dom i en fight och till sist hur det alltid sist och slutligen är Mias fel att det talas manliga genitalier.

Väl i studion blir det annat än pungkulor att tala om, även om örhänget som dök upp ur mina kalsonger kom på tal, min oförmåga att duscha, vilken sorts smuts jag hade på byxorna jag har, avskurna hälsenor, skjutna fruar, Fridas eldstrider med babysar i ghettot och liknande saker avhandlades där.

Imorgon blir det Boutros & Frida i radion igen mellan 16-18 stay tuned!


När jag bildgooglade "Boutros & Frida" fick jag fram den här bilden på min ena son

Halledudanes vilken lite godbit oj oj oj oj ooooj!

Men på frida fick jag fram dessa tre

Kan jag månne gjort narr av henne i någon tidigare blogg? Nej knappast. Inte jag inte.

Jag behöver en rubriksättare känner jag

Medan jag plogade snö idag bröts alla radiosändningar av The Beatles låt All you need is love följt av ett långt meddelande på finska innehållande orden rakasta (ung: rackare) och radio (radon) och sedan All you need is love igen. Paniken av att höra finska lindrades något av beatleslåten så jag kunde, istället för att ringa alarmcentralen och messa nyan, vända mig till den person jag känner som kan tänkas sitta inne med svaren: Scout "jag behöver min skönhetssömn efter en hård natts duschande" Höder. Det funkade. 

Jag styrde upp lunch med några gamla arbetskamrater och fick soppatorsk på traktorn när jag var som längst bort från lunchstället.

Jag ordnade skjuts och drattade omkull och bröt nacken medan jag väntade.

Jag och chefen ordnade bensindunk och tankade traktorn, ställde in dunken i traktorn och hytten fylldes av bensinångor. Jag minns inte resten av arbetsdagen men smärtorna i nacken försvann.

Otroligt men sant

Jag fick en lagom liten paus i mitt fastighetsskötande idag och passade på att smita in till radion ty jag hade fantastisk information att dela med mig av.

Imorgon är det Askonsdag, den första dagen på den kristna fastan. Denna dag infaller tidigast 4 februari  och senast 10 mars men trots det har Askonsdagen aldrig infallit på påskdagen! ALDRIG! Fatta hur otippat det är, jag är helt till mig av religiös helgdags förtjusning! Till yttermera visso kommer den heller inte infalla på skottdagen förrän 2096, om 84 år!!! Detta var vad jag berättade i radion.

Förutom detta är Påvens abdikation den stora snackisen i mitt huvud denna vecka (jag jobbar mycket själv om nån undrade). Benedictus  XVI är den förste påve sedan Gregorius XII  som abdikerat och detta var 1415! 59 påvar i rad som dött på sin post, fatta vad det måste lukta unket i det arbetsrummet! 

Hans helighet själv säger att han är för gammal och trött för att jobba vidare och detta bildbevis stöder väl på sätt och vis det påståendet.

Dom bästa planer av möss och snöplogare

Min arbetsdag skulle börja kl 05:00 vilket betyder uppstigning 04:15 och jag har lite svårt att somna på söndagar då man fått vila ut ordentligt på morgonen. Här fanns alltså ett problem. Tanken på tre timmars sömn med trötta små grisögon som följd var alls icke lockande. Så vad göra?

Jo! Strunta i att gå och lägga sej, vara vaken tills arbetsdagen börjar och ta smällen i slutet. Fiffigt värre kan jag säga och internet är grundligt genomsurfat nu ( jag kan rekommendera Henrik Schyffert the 90s ett försvarstal och Johan Glans Wolrd tour (of skåne), båda väldigt kul åtminstone sent sent på natten)

Så går min stora mästarplan i lås? Gör den rumpa! (det kan du översätta till engelska för begriplighet) Kl.04:25 när jag är färdigt arbetsklädd och skall åka hemmifrån plingar det till i telefonen och det inkomna meddelandet lyder Det har inte kommit så mycket snö, vi börjar kl.8.

Jag svarar att jag inte sovit, vi börjar kl.9 och jag behöver väckning, jag sover tre timmar och åker på jobb med trötta, arga, små grisögon.

En ovanligt ogin söndag

Alla dessa söndagar utan mål och mening. Denna var dessutom ovanligt illvillig då jag jobbade igår så det känns som lördag. Inte blir det bättre av att jag måste stiga upp kl.04:00 för att åka på jobb. Om jag nu alls går och lägger mig vill säga.

Har bläddrat en del i mina skivor och hittat en del att anmärka på. En Sylvia Vrethammar singel från 2002 där skivbolaget klistrat på en etikett med texten "En av våra största är tillbaka!" på en Sylvia Vrethammar singel alltså, från 2002 alltså. Mellan Viva Espana 1973 och Så mycket bättre 2012 var det ingen, INGEN som kom ihåg henne över huvud taget!

Den andra skivan är en Daft Punk med texten "Som en fluffig funk dröm". Bevare mig väl! Må jag i all evighet amen slippa fluffiga funkdrömmar, jag har tillräckliga problem med mitt sömngångande tack så mycket!

Dags att kovertera

Jag undrar om kroppen vet om att det är lördag och inte vill jobba? Kanske är min kropp en jude och vill hedra sabbaten? Jobba som en jude har jag hört talas om men aldrig tänkt på att det innebär att inte göra det på lördagar.
Orsaken till att jag undrar är att jag jobbat en liten fem timmars dag idag och jag är trött för tio timmar minst.

Kan jag måntro hävda att jag är jude och få 100% påslag på lördagslönen eftersom lördag blir söndag?
Kan man rentav bli muslim, jude och kristen och på så sätt få 100% fredag lördag och söndag?
Lägger jag till Rysk-ortodox på det så får jag ju julhelgen en gång till i januari.
Här finns så många outforskade möjligheter!

Jag skulle genast ta itu med min konvertering om det inte vore för att just den här sabbaten kommer det tre Premier League matcher att somna i.

Sound of silence

Dagens skarpa iakttagelse av min omvärld består av tystnad. Tystnad är det värsta som kan hända i en radiostudio efter att spilla te på mixerbordet och spela Eddie Meduzas Mera brännvin. Man blir väldigt känslig för tystnad efter x antal år som radiopratare. Ettdera är det Madonna som lägger in en lagom sekund tystnad mitt i en låt (bitch!)  eller så lyssnar man på reklamen i hörlurar och tar av sej dom när det byter reklam vilket innebär att det är tyst en mikrosekund vilket får mitt hjärta att stanna då det betyder att mikrofonen varit på vilket i sin tur betyder att jag sjungit spaaarhallen så att alla hört. Det tredje alternativet är att en låt har väldigt tyst intro och då hinner man också kissa ner sej när man tror att den förhatliga radiotystnaden anfallit igen.

Summa sumarum går jag från jobbet nerkissad utan puls. Undrar om jag kvalificerar mig för risktillägg?

Funderar lite...

Jag såg Steel-Martin (Dockar-Martin?) för första gången utan sin bandagemössa idag, ni minns säkert att han gjorde en hjärntransplantation för några veckor sedan och sen dess har han haft en käck toppluva. Jag utgick ifrån att den höll hans skalltopp på plats. Det märkliga är att det ända han klagat över efter hjärn operationen är ett sår i ljumsken, eller är det så märkligt...

Jag noterade också avsaknaden av en te-pås-bort-snurrare på radion. Nu måste jag nysta loss min tesked själv när jag druckit te. Besvärligt.

Min facebook har på sistone blivit en tråkigare plats (sånt hinner man tänka på under en sändning). Det är för mycket 1) känslor och sådana får mig alltid att må lite illa. 2) seriösa och arga debatter, bra när det gäller kvinnors kamp mot _______ (insert precis vad som helst) och evinnerligt tråkigt när det gäller hen, svarta dockor eller allt annat som folk inte orkar sätta sig in i, till yttermera visso blir man arg och ledsen (eller genus-rasande) när man läser för mycket. 3) Fotbollsgrupper som postar ett inlägg i sekunden, här misstänker jag att jag har mig själv att skylla. 4) Alla som är så evinnerligt duktiga.

Jag undrar om man kan skriva ett öppet brev till alla facebook vänner och be dom vara lite mer som mej (fast jag kommenterar i och för sig nästan bara) eller om man borde gå ut skillt till grupp 1,2 och 3 och ge dom konkreta tips på hur dom skall använda sina status uppdateringar? Grupp 4 är hopplösa och en del av spelets charm så där är det ingen vits att börja bråka.

Sannolikhetslära

Bra arbetsdag idag. Började sent med lunch och sedan hjälpte vi en liten tant med elementen. Jag tycker om tanter, kanske borde jag bli den nya Tom Wiklund på Ålands Radio? Prata med tanter i telefon i tre timmar och få betalt för åtta. Låter som en bra deal.

Jag låg bakom en traktor i stan. Inget ger en sån småstadskänsla som traktorer i stan, möjligen åkrarna som försvann för bara några år sedan och fårhagen vid Rökerirondellen. Det här var en gammal "Grålle" som inte hade blinkers så föraren vinkade yvigt åt vilket håll han ämnade svänga. Jag vinkade tillbaka.

Eftersom jag hade sovmorgon imorse började det snöa. Sambandet mellan dessa två händelser kanske inte är fullständigt klarlagt för gemene man (eller kredit och debit som man säger i skärgården), men så här är det: när jag får sova ut ordentligt har jag svårare att somna följande kväll och kan ligga vaken hela natten. När det snöar måste jag stiga upp kl.05:20. Enkel matematik Jag + sovmorgon = snö

Strumpornas lycka och sorg

När man jobbar i rediga kängor så slits strumporna mer än vanligt, detta innebär att jag har skilda strumpor för jobb. Där har nästan alla par en trasig socka. På senare tid har jag kommit på att det spelar ingen roll om man har olika färg på strumporna i min bransch. Detta har visat sig vara ett monumentalt feltänk.

Redan första kranbytet inne hos nåt tant-troll så står man där med olika strumpor och känner sig som kusinen från landet (eller hans syster och flickvän).  Det blev inte bättre på den första av Ossians träning jag var jobbklädd och alla dom andra föräldrarna konstaterade att seder och bruk är lite annorlunda i Jomala tydligen. Här någonstans borde jag ha lärt mej, men icke. Även nästa kranbyte var det samma sak och då var förmågan att klä sig rätt i strumpor borta. Nästa gång hade jag nämligen tagit likadana strumpor men när jag tog av mig skorna offentligt var den ena svart och den andra hade magiskt blivit blå. Eller som igår när jag har likadana strumpor (nu civilklädd) och när jag kommer till träningen är hela hälen framme. Ui muerte!

Det är bara att vänta på sommaren så jag kan ikläda mig mina trendiga crocks från Sparhallen och inga strumpor.

En måndag bland andra

Ledig dag idag och som sej bör låg man vaken från kl.7. Jag var upp och väckte barnen innan jag lade mig igen. Vad lärde jag mig då av detta? Jo, att det tar 41 minuter för en tonårsflicka att ta sig ut ur rummet från väckning.

Ossian hade tandläkartid men den slapp jag. Istället passade jag på att lasta bilen full med sopsäckar från källarstädningen som gjordes för en del månader sedan och så läste jag lite ur Zlatans bok. Den är lite intressant. Fotbollsspelare kan inte skriva så det ska dom inte och det gör han inte, nu kan han ju knappt prata heller men det ger en ovanlig grund för en bok vilket ger en intressant bok. Man kan inte bara läsa Marklund och Guillou.

Jag följde som vanligt med på Ossians träning och han gjorde 2 mål i slutet vilket gjorde honom till Zlatan om jag förstod honom rätt (just nu är det läggdags och då passar han på att undra över vårt öde utifall att solen sprängs, han har så mycket större vändningar i sitt liv än vad jag har i mitt.).

Han fick ett "boll gevär" nyligen. Jag kan smyga runt och skjuta ungarna hela dagen om så krävs. Inget går riktigt upp mot att se Vidar springa som om hans liv verkligen hängde på det.

Alla dessa söndagar

Jag vaknade före 7 i tv-fotöljen, jag hade försökt se originalet av Gone in 60 second med Holländsk text. Jag hade bara otrevliga drömmar om höga höjder, djupa vatten, stora färjor med farliga propellrar och arga flickvänner med obehagliga utseénden. Borstade tänderna och lade mig i sängen, låg vaken tills alla andra vaknade varpå jag sov en timme och var helt slut när jag vaknade.

Sorterade skivor ett tag (snart fyra av nio kartonger sorterade) och åkte till Valbohallen för att se på fotboll. Anlände när de sista spelarna for hem. Tittade på fotboll på tvn istället.

Gerrard gjorde ett mål som kommentatorn beskrev som en "hurja pommi" vilket om jag inte missminner mig är smaken på den där yoghurten man alltid ville undvika när man var liten. Han hejade alltså på Man City och tyckte Gerrard gjorde ett äckligt mål.

Tittade på en tecknad film med barnen. Det var en ren med frånvarande far och en flock som inte tog hans dröm om att flyga på allvar. Hans mamma hade tydligen varit en groupie till tomtens renar när det begav sig. Hans styvfar var en flygekorre, dom måst vara extremt ovanliga i Lappland. Fast inte lika ovanligt som att solen skiner mitt i vintern förstås. Det slutade lyckligt och barnen tyckte om den. Själv tyckte jag att dom logiska luckorna tog överhanden.

Inte mycket

Gårdagen blev lite av en besvikelse. Jag hade förutspått "rundligt med smörj" i fotbollsmatchen men den slutade 5-3 till JIK vilket inte är så farligt. Spelmässigt var vi dock aldrig nära våra motståndare så där hade jag rätt. Sen spelade dom fula fiskarna som så att dom höll sig långt ifrån mej och koncentrerade sitt spel på kanterna eller Robin Förbom så jag hade en oerhört tråkig kväll där jag varken fick sparka nån eller ens skrubba upp mitt höftsår igen. Lustigt hur somliga saker som kunde vara bra ändå blir något dåligt.

Lördagen har varit lugn som en filbunke. Eller hur låter det här: Dagens höjdpunkt var när jag fick berömm i matbutiken för den fina raden av matvaror jag lagt upp på bandet? ¡ui muerte!

Schemat för dagen

Igår var det Transfer deadline day, eller som Arsenalfansen kallar det torsdag (det där skämtet är så roligt att jag nu dragit det fyra gånger). Den dagen är så hypad nuförtiden att man får 6 timmars tv sändning och direktrapporter från internet och när dessutom Mr. Fantaboulus skrev på för Paris Saint Germaine och dom visade presskonferensen så blev det på det hela taget så mycket för mitt lilla väsen att hantera så jag glömde bort min enda viktiga uppgift här i livet. Att skriva blogg. Jag accepterar mina fyra läsares vrede och sätter mig självmant i stupstocken utanför kyrkan på söndag.

Planen för idag ser ut som så att Ia tänker släpa iväg mej till Emmaus i Godby, har vi tur är AC/DC tröjan kvar som Roine inte köpte åt mig härom veckan (är han måntro lite eljest?).

Radio förstås. Inget konstigt där, fast igår knep jag nästan Martins röda tråd och det var både konstigt och lite skrämmande.

Efter detta är det dags för en fotbollsmatch där vi till att börja med kommer att få rundligt med smörj, jag kommer och få en eller flera lipande fjortisar efter mig som är arga för att jag rört dom på ett otillbörligt sätt (händer aldrig utanför planen vill jag bara säga) även om jag knappast blir kallad skogsmulle i år och tillsist kommer jag skrapa fram höftbenet ur mitt till slut helnade sår och har således en veckas varande att se fram emot. Dags att fastna i lakanet pojkar! Here we go!