Uppe i ottan

Uppe med tuppen denna morgon. Jag steg till och med upp tidigare för att hinna duscha även om den bedriften inte var jättestor, för att citera Biskop Brask "detta är jag av nöden tvungen" nämligen.

Medan jag duschade kokade jag upp vatten till mitt kaffe så det skulle hinna svalna tillräckligt för att avnjutas i bilen (och för att inte skolla innerlåren medan jag rattar ut mej på vägen). När jag hällde upp kaffet noterade jag att den för kokande vatten karakteristiska ångan saknades, vattnet var kallt jag hade missat att trycka igång vattenkokaren. Nu börjar här bli bråttom men jag kokar i all hast upp mera vatten och rusar ut, sätter muggen på biltaket, sätter mig in och startar bilen för att motorn skall värma lite medan jag skrapar rutorna.

Här kan man ju tänka sig att historien slutar med att jag glömmer muggen på taket när jag kör iväg, men icke, det fick jag nämligen inte chansen till för vibrationen från motorstarten skakade ner den från taket och allt kaffet rann ut. Den hjälpte till med snäsmältningen åtminstone.

I övrigt

Jag tränade fotboll för första gången på en vecka, det gick bra. Jag har oroat mig en smula för att jag inte haft den rätta undertryckta vreden när jag spelat på senare tid (det som brukar kallas "glöd"), men jag känner nu att jag är den på spåren. Inte så som att jag håller på att bli arg igen, även om det hade varit trevligt, utan snarare som om jag kanske hittar en artificiell glöd, lite som en sån där glödlampa som brinner så att det ser ut som en låga.

Radion är trevligt. Det blir lite ensamt att sända själv bara. Speciellt dom dagar vi inte har tävlingar och ingen önskar några låtar. Kanske borde jag återuppväcka min all time favourite programpunkt veckans ryska delrepublik? Eller hitta på nåt annat.

Fastighetsskötseln har också startat igen efter ett par veckors ledigt. Lite mjukstart (det har varit en hårdare påsk för somliga än för andra) med brandsläckarmontering, brandsyn och sånt. Imorgon börjar vi sopa grus.

Tandtroll i farten

Morgonen började inte på bästa sätt. Vi har gått och fått in Ester i källaren som borrar stora hål i väggarna, jag har försökt jaga ut dom men dem är stora och flyger bara mot fönsterna. Nåväl när jag tog min lilla borste till eltandborsten såg jag att den var full av skräp, det brukar bli torkad tandkräm där som äckelpäcklar sig, när jag skrapat ur den märkte jag att även borsten var smutsig och då såg jag att dom borrat hål i väggen ovanför min tandborste.
Allt skräp från borrningen hade ramlat rakt ner i min tandborstshållare.

Björn Lodin Band

Eftersom jag är så otroligt fiffig och spelar tråkig med Ia genom att aldrig hitta på nåt så fick jag det att låta som en födelsedagspresent när jag berättade att vi skulle titta på Björn Lodin på Arken igår. Ia när inte en som hakar upp sej på detaljer så hon sörplade i sej halva Salmiakki som förfest och gav sej sedan ut till staden för en redig bartömning. När vi omedelbart snubblar över den förryckta närpesiska kvinnan Mia så var saken biff och jag fick ägna resten av kvällen åt skadekontroll.

Men jag är inte heller den som klagar (jo men mer som en hobby och inte över sådana här saker)  och jag fick höra på Björn Lodin, som var ännu bättre än vad jag hoppats, träffa lite hårdrockande polare och annat löst folk.

Kul förövrigt när det är hårdrock vid dansgolvet. Alla hårdrockare fyller upp nattklubben bakifrån så att dansgolvet är tomt men man hör applåderna från mörkret och skymtar enstaka tunnhåriga pudelfrillor mellan varvet.

Påskbrasa

När det är påsk bör något brännas och i brist på häxor fick min storasyster duga.

Det blev alltså påskbrasa i Sund (ni vet bortom bron, bortom chipsfabriken och t om bortom slottet!). Där fanns ris och kvistar att bränna i precis lagom mängd så att man blev lagom hungrig till påskmiddagen av vilken man blev precis lagom mätt men alldeles alldeles för trött.

En unge somnade medan vi var där, ytterligare tre somnade i bilen på väg hem, Ia somnade omedelbums när vi kom hem och själv tog jag en liten lite tuppis som var så där lagom lång för att jag skulle missa båda målen i 1:a halvlek av Man C-New (sen gick jag på toaletten och missade det tredje, det fjärde gjordes medan jag satt och skrev men då fick jag åtminstone se reprisen. Det går bra det här).

Huset luktar så där trevligt brandrök nu. Jag hoppas det är kläderna och inte en källarbrand.

En trevlig Fredag

Vi hade lite städning igår. Så nu har jag äntligen fått igång min gamla stationära dator, fast jag måste öppna och dammsuga den innan jag vågade starta.

Medan jag jag gjorde det ringde Betong-Boris (inte släkt med Burk-Arne men hans fru är småkusin med Hittepå-Holger faktiskt). När man får en sån fin på ringning så vet man att det är ett ärende av högsta dignitet och mycket riktigt så var det. Han undrade nämligen om jag skulle vilja vara speaker på folk-racet i sommar och det vill jag, men hinner inte då jag har en falnande fotbollskarriär att hålla liv i.

När datorn var igång och stereon var igång (den fixade Ia, inte jag) plockade jag fram min husbibel 1001 album du måste hört innan du dör och lade på ett av dessa album. Lite oturligt så var det The Velvet Undergrounds White Light/White Heat och det är en sån där skiva vars främsta syfte är att visa varför man inte skall ge ett gäng konstnärer instrument direkt efter drogbuffén (deras efterföljande självbetitlade album visar att jag har rätt).

Det slutade som vanligt med att jag knäade bort CD luckan när jag letade efter Baltimore plattan, men det var bara väntat.

Arbetsveckans skönhet och sorg

Så var arbetsveckan slut. Ganska skönt är det att jobba tre timmar per dag, men det blir lite för mycket mal i plånboken för att det skulle vara försvarbart så nästa vecka blir det fastighetsskötsel igen.

Min sjukdomsprofil har varit spännande denna vecka. Först fick jag herpes av takläggaren (jag visste att han hade nåt lurt för sig när jag vände ryggen till), sen visade det sig vara bältros som dagen efter förvandlades till seaborre som i sin tur blev blöjexem och nu vet jag inte riktigt vad det är längre. Men det dör av hästliniment.

Jag hade en lyssnare som var lätt påstruken denna vecka, men han var artig och önskade bra musik så det var inte så mycket att säga om annat än möjligen det att man tar helg lite väl tidigt om man fyllnar till redan halv två på en måndag.

Vita Tisdagen

Innan det var dags för mig att sända Mellanpasset igår så pratade jag som vanligt en stund med Micke om ditt och datt i sändning. Konversationen om utlottningen av ett presentkort på påskmiddag för två på pepparkvarnen gick ungefär så här:

Jag -Annars kanske vi gör så att vi struntar i att lotta ut middagen å så går du och jag och äter i stället

Micke -Jaså?

Jag -Så kan vi ha lite vin, lite levande ljus och lite djupa blickar.

Micke -Oj............Nu blev jag hungrig.....

Här jag vandrar i dödsskuggans dal

Spelade match igår igen, det var den andra matchen på två dagar och nu är min kropp förbrukad. Förmodligen för alltid.
Det gick bra i båda matcherna, speciellt mot IFK Gubbar +60 laget kunde vi dominera, men även mot betydligt yngre Eckerö hade vi kontroll över matchen och det var skönt efter att ha mött idel raska pojkar i de tidigare matcherna denna vinter.

Jag gav Thias en bok om Cantona som jag hade liggande skräpandes (och som förmodligen hade åkt till nån loppis i bästa fall annars) och han blev så till sig så att det inte bara blev en lätt homo-erotisk stämning i baksätet utan även så han knappt kunde ta emot gåvan ty den var av sådana grandiosa mått.

Om jag lever till kvällen skall jag se på Finland-Luxemburg i fotboll. Fast det är väl hugget som stucket vilket som är att föredra.

En bild tagen på när jag skuttade ur sängen denna morgon

Hej vad det går

Blev ganska fullt upp igår, inte så att jag skulle kalla det hektiskt precis men vi måste betänka att i ett liv där jag kanske gör någonting under en hel dag så var detta något helt annat.

Vaknade relativt tidigt men av någon orsak rusade klockan fram till 12 då jag begav mig till stan för att äta lunch innan radion. Det blev pizza trots att jag inte var särskilt sugen.

Radion var inga större bekymmer, inte en enda önskelåt under tre timmar. En felringning dock.
Jag stannade kvar och höll Dan sällskap en timme efter sändning så han inte skulle känna sig så ensam.

Åkte till Gottby sov den rättfärdiges tupplur, hon hade vaktat barnbarn nämligen.

Hämtade Thias innan träning, tränade och lyckades faktiskt, efter en felpassande start, uträtta något vettigt för första gången i vinter tror jag.

När jag skjutsat hem Thias hämtade jag Ida som hade varit ute och ränt lite och kom hem lagom till fotbollen på tv.

Den var något mirakelaktigt då Finland lyckades ta en poäng av Spanien! Till yttermera visso kvitterade dom Spaniens ledningsmål. Två helt osannolika händelser i sig men tillsammans blev det "Finland vinner Eurovisionen stort"

Finland använde ett lågt och lite skrämmande försvar mot Spanien

Döden döden

Jag har en sambo som ni kanske vet, vi kan kalla henne Häxan Hia Hia (se bild). 

Man skall inte låta sig luras av hennes fagra yttre ty hon är en ond on kvinna.

Jag har fått någon slags utslag på vänster sida om midjan som kliar förargligt mycket. Nu ville hon smörja upp dom under förespegling att det skulle bli så bra så bra (det blir det kanske om jag överlever) och jag tänkte att en lindrande salva skulle göra susen. Hon tog fram hästliniment! Hästliniment är så starkt att man måste ha handskar när man applicerar det. Alla mina utslag har avskrapade toppar som blir som en portal rakt in i blodet.

Nu är jag nästan död, Ia bara skrattar och skrattar.

The man from earth

Igår skrev jag vad jag antar att ni yngre läsare skulle kalla en blogg irl. Jag författade ett litet brev med en penna nämligen.

Så här var det. För några månader sen jobbade jag några dagar på plåten (Klintens plåt) och i en av kafferums diskussionerna kom jag och Daniel in på filmer varpå jag berättade att jag är ganska förtjust i filmer där inget händer. Naturligtvis har då han ett filmtips på just en sån film som jag beställer via Metro, får nån vecka senare, ser och tycker är fantastisk. Så nu tänker jag att jag måste berätta detta för Daniel, men jag träffar han ju inte annat än när jag råkar va till plåten och det är nästan aldrig så jag tänker vidare att bara höra av mig via facebook. Jag glömmer bort det av nån orsak.

Men! I mitt fastighetsskötarjobb har jag noterat att jag fastighetssköter den fastighet där Daniel bor. Detta väckte en liten idé. Istället för att skriva per facebook kunde man skriva per korrespondens.  Nu var jag som vanligt inte direkt rask i mitt agerande men när jag så igår såg huvudpersonen för mitt brevskrivande åka förbi i sin pyttelilla bil så väcktes min plan till liv och jag åkte omedelbart hem och författade en A4 som jag lade i kuvert och levererade innan jag åkte till radion imorse.

Mycket lyckat men o så svårt att skriva något utan att få röda streck under sina stavfel!

Återtoget mot vardagen

Det kändes lite vemodigt idag, det är nåt med Steel festerna som gör att man blir det när de är slut. Ett halvt år till nästa gång typ. Däremot är det bra att jobba med andra som var med så man kan fylla i vissa luckor som att jag gick runt med badbyxorna på huvudet och mitt tjatande om Gunnars enormt höga ålder... Eller... Bra och bra när jag tänker efter...

Nåväl jag hade ju nytt radiopass att ta itu med och började redan kl:13. Micke lyssnade på Bailando så jag antar att han fortfarande var på partyhumör. Dan skulle senare komma på mig med att spela Rod Stewarts Sailing vilket understryker vemodsteorin.

Skillnaden mellan att sända Eftermiddagspasset och Mellanpasset visade sig i stort bestå av en viss förvirring, som att önska trevlig helg när man slutar och förundran över att Dan är kvar när man går t ex.

Ingen hängd ingen glömd

Jag skulle kunna skriva ett mycket långt och händelserikt inlägg om gårdagens personalfest, jag skulle till och med skriva ett bara utgående från vad Scout Höder hade för sej, men det ska jag inte. Delvis för att jag med goda grunder misstänker att samtliga av mina fem läsare var med på festen och delvis för att vissa saker med fördel kan lämnas i mitt huvud varifrån jag kan plocka fram dom och skratta hjärtligt för mig själv (och kanske bröla som en brunstig hjort och skratta lite till).

Några saker får man väl passa på att fundera över öppet dock.

Kommunism till exempel. Min nya kommunisttröja blev ingen succé, det var lite för oklart motiv för att få den rätta uppmärksamheten. Det blev inget riktigt kommunist prat heller, enda gången det var nära var i rökrummet med en grupp svenskar men Eva dök upp och bar ut mej.

Samma Eva såg för övrigt sin egen del i att jag super bort mina skor på en fest hon arrangerar och betalade dom åt mig. Gud välsigne (även hennes man som inte såg den delen av skulden).

Dom som inte riktigt tålde alkoholens fröjder gjorde det väldigt diskret. Sakta men säkert droppade folk av utan något större dunder och brak. Det var lite ovanligt.