Vi hade lite städning igår. Så nu har jag äntligen fått igång min gamla stationära dator, fast jag måste öppna och dammsuga den innan jag vågade starta.
Medan jag jag gjorde det ringde Betong-Boris (inte släkt med Burk-Arne men hans fru är småkusin med Hittepå-Holger faktiskt). När man får en sån fin på ringning så vet man att det är ett ärende av högsta dignitet och mycket riktigt så var det. Han undrade nämligen om jag skulle vilja vara speaker på folk-racet i sommar och det vill jag, men hinner inte då jag har en falnande fotbollskarriär att hålla liv i.
När datorn var igång och stereon var igång (den fixade Ia, inte jag) plockade jag fram min husbibel 1001 album du måste hört innan du dör och lade på ett av dessa album. Lite oturligt så var det The Velvet Undergrounds White Light/White Heat och det är en sån där skiva vars främsta syfte är att visa varför man inte skall ge ett gäng konstnärer instrument direkt efter drogbuffén (deras efterföljande självbetitlade album visar att jag har rätt).
Det slutade som vanligt med att jag knäade bort CD luckan när jag letade efter Baltimore plattan, men det var bara väntat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar