Jag skulle kunna skriva ett mycket långt och händelserikt inlägg om gårdagens personalfest, jag skulle till och med skriva ett bara utgående från vad Scout Höder hade för sej, men det ska jag inte. Delvis för att jag med goda grunder misstänker att samtliga av mina fem läsare var med på festen och delvis för att vissa saker med fördel kan lämnas i mitt huvud varifrån jag kan plocka fram dom och skratta hjärtligt för mig själv (och kanske bröla som en brunstig hjort och skratta lite till).
Några saker får man väl passa på att fundera över öppet dock.
Kommunism till exempel. Min nya kommunisttröja blev ingen succé, det var lite för oklart motiv för att få den rätta uppmärksamheten. Det blev inget riktigt kommunist prat heller, enda gången det var nära var i rökrummet med en grupp svenskar men Eva dök upp och bar ut mej.
Samma Eva såg för övrigt sin egen del i att jag super bort mina skor på en fest hon arrangerar och betalade dom åt mig. Gud välsigne (även hennes man som inte såg den delen av skulden).
Dom som inte riktigt tålde alkoholens fröjder gjorde det väldigt diskret. Sakta men säkert droppade folk av utan något större dunder och brak. Det var lite ovanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar